Jag kommer hem till en glad och rolig tjej, men som just nu är fasansfull och helt omöjlig att natta för natten. Hur hon är har sovit under dagen verkar hon aldrig trött på kvällen, det ska sätta sig upp tusen gånger och vi som tidigare lämnat henne i rummet att somna för sig själv kan inte lämna hennes sida utan att det blir kalabalik. Sen bryter hon ihop totalt och gråter hejdlöst, nästan som att hon är rädd, antingen just då eller ett par timmar senare. Då hjälper bara flaskan och ett par nätter har hon sovit hela natten mellan oss. Ikväll var katastrofal och vi nattade henne tillslut i sin vagn där hon fortfarande sover, om än väldigt ytligt. Ja ja, det är väl en av de där faserna. 

När hon är vaken är hon i alla fall världens mysigaste. Vi pratar ofta med grannarna på andra sidan staketet, leker på altanen, går med gå-vagnen (hon fattade den äntligen förra helgen!), äter korv och förra veckan var vi på studentfirande och på Borås djurpark med hennes 21junifödelsedagsvänner Freja och Lovisa (och Liam och Vera).

Snart är hon ingen bebis längre, om dryga veckan fyller hon 1. Hon har fått framtänder och flera är på väg, och hon har badat i sjön för första gången! Känns så konstigt att se tillbaka på bilder för ett år sen när min mage var gigantisk och hon låg däri <3