Just nu känner jag mig riktigt mammaledig. Det har inte varit så mycket aktiviteter, vi har mest lekt och myst hemma, målat trappan, krupit runt och (Hennie har) vägrar äta från sked. Jag försöker lära henne att säga mamma och pappa, men det komma bara "DAAA DLAAA" på högsta volym tillbaka, vilket i och för sig är bättre än inget och väldigt gulligt.

Vi vaknar numera runt 6 istället för 7, vi myser lite i sängen alla tre och Hennie viskar och vrålar "dadadla" om vartannat, drar Erik i luggen och mig i bebishåret, rullar och vrider, nyper våra ögon och näsor och pillar på våra halsband. När vi sätter henne upp krälar hon över oss och försöker nå våra telefoner. Ganska mysigt uppvak ändå, speciellt för Erik som ändå måste upp. Ibland hinner vi inte upp innan hon somnar om och ibland tvingar hon upp mig direkt. Inga stenhårda rutiner med andra ord. Imorse hade hon snurrat över på mage och försökte ställa sig upp medan hon glodde på mig mellan spjälor a, så idag var det dags att sänka ner botten på spjälsängen!

Hon spenderar en stor del av tiden på golvet nu, tycker det är kul när hon kan styra vart hon ska och ännu roligare när hon sedan igår även kan dra sig framåt och lyckades dra upp benen under kroppen. Den här veckan har vi även ätit kvällsgröten på golvet, ur en klämmis. Enda gången på dagen hon låter mig mata henne, men alltså bara på golvet. Kanske för att hon är tillräckligt hungrig då, hon får ju inte i sig några extrema mängder när hon själv sitter där och plockar med leverpastej, pasta, bröd och apelsin..

Idag var vi i alla fall på besök i Alingsås hos Sandra, Ebbe och Siggis (och Hugo). Vi fick ett fantastiskt bemötande med tårta och gokaffe som femåriga Ebbe-Lou så fint fixade. Avslappnat häng, det var precis vad vi behövde. Erik är sen hem måndag till torsdag, så lite vuxensällskap satt fint. 

Och igår fick jag äntligen till att göra min lilla h-tatuering. Först fick jag sluta amma och sen skulle babysimmet ta slut. Men nu sitter den där och jag tycker den är alldeles lagom gullig squiggly stilren och fin. Och nu har jag rullat köttbullar och ställt in dem i ugnen, för jag orkade inte steka dem. Kanske kan det vara något för Hennie. Hon somnade förövrigt tidigt på tre röda efter att ha missat sista napen och varit vaken i nästan fyra timmar. Så kanske är the wakeup call imorgon redan klockan fem. Slut på det här osammanhängande men avslappnande käbblet.