Hon har vuxit så de senaste månaderna sen hon började stappla fram. Plötsligt är det ett litet framtida förskolebarn vi har här hemma, i full regnklädesmundering. Här om dagen såg jag henne i pyjamas för fösta gången sen hon lärde sig gå, det var det sötaste jag sett.

 

Nu för tiden vill hon ofta pussas, och hon ser till att jag och Erik får lika många. Dessutom vet hon vad det betyder, så frågar man om en puss får man det oftast. Säger man "Hur låter lejonet?" börjar hon morra innan man ens har hunnit säga "lejon", vilket innebär att hon morrar oavsett vilket djur man föreslår, hehe.

 

Hon vinkar innan hon springer iväg och när någon säger hej, hejdå eller godnatt. På kvällen säger vi godnatt till lampan, och hon pekar, säger "DÄ!" och vinkar innan vi släcker. Annars säger hon inte mycket man förstår även om hon pratar en hel del. "Den" är favoritordet och sen kommer nog "mamma". Eller snarare "mammaaaaa, mammaaaaa, mammaaaaa".

 

 

När hon vill gå ut hämtar hon sin keps och sina skor, och när man ska ta på strumpor och skor sträcker hon duktigt fram fötterna. Hon älskar fåglar, sina bollar, babblar-pusselbitar och träspikar (5/6 försvann samma dag, vilket innebär att hon har lagt de alla tillsammans på ett ställe vi inte hittat än), badkaret är fullt av leksaker, små flaskor och tuber som hon tar från korgarna och slänger i gång på gång. Hinkarna är fyllda med bollar som hon plockar i och ur och man vet aldrig vad man kan hitta i väskan på jobbet.

 

Hon gillar blodpudding och bygger med bitarna uppepå sin uppochner-vända skål medan hon äter. Tar man inte emot den mat hon erbjuder blir hon vansinnig.

 

Hon har blivit en riktig liten busunge som tittar på en i smyg och småler medan hon sakta plockar upp telefonen och sen vinkande springer iväg med den. Och så biter hon oss i tårna och skrattar så hon kiknar.