Vi hade fina, kalla (men inte fruktansvärt kalla) soliga dagar och alla gick som vanligt runt i mjukis och underställ hela dagarna. Jag skippade utförsåkningen, inte bara för att det inte känns 100 % med magen utan också för att jag var för lat för att sätta mig och prova ut pjäxor. Men jag, och Camilla som inte heller åkte pga foglossning, hade det mysigt ändå och vi blev alla som en enda stor familj under de här dagarna. Det är så skönt att komma iväg lite. 

Jag och Erik kom dock hem med en förkylning, troligtvis kom den från Hennie från början och resten av gänget klarade sig. Vi testade oss för covid när vi kom hem men resultatet visade som väntat negativt. 

I övrigt längtar jag mer och mer efter lilleman, att få vara med om en förlossning till även om det var den värsta smärtan någonsin, och få hålla honom och se hur han ser ut. Jag längtar till våren och sommaren, och då har vi ändå ännu en inplanerad weekend till Sälen innan dess. Men det kändes bra att gå in i februari och tänk, snart är det redan mars. Och vår.