Ikväll låg Levis i babyskyddet när hon skulle gå upp. Och så skulle hon säga godnatt men kom inte riktigt åt, så hon letade efter tillgänglig hud att pussa på, hittade hans fot och gav den en puss och lutade sig sen försiktigt in i skyddet för att hennes kind skulle nudda hans. Älskade gumman. Hur har jag haft sån tur?

Blivande tvåbarnsföräldrar brukar undra hur hjärtat ska kunna ta till sig ytterligare ett barn och man har hört att hjärtat växer i takt med att fler barn kommer in i familjen. Men mitt hjärta har inte bara vuxit för att ta in kärleken till Levis, det har även vuxit ytterligare för att ta in den oväntade ökade kärleken till Hennie, som har varit så tydlig, i och med hans födelse. För om möjligt älskar jag henne ännu mer nu. Kärleken till henne som förstfödd, som storasyster och som gör att jag anstränger mig ännu mer för att visa henne uppskattning när det finns ytterligare ett fokus i våra liv. Min lilla stora gumma.