Nu är allt förklarat. Anledningen till varför VM gick sämre än vanligt i år var ju för att det var den 13de tävlingen. Allt har en logisk förklaring! En tyngd lyftes från mitt hjärta.

Har nyss städat hela garderoben och kommit fram till att det där i finns 3, max 4 övetröjor som går att använda. Jippie. Trodde det skulle fixa sig på det där himla lagret i Hälleforsnäs, men icke.

All the girls standing in the line for the bathroom! All the girls standing in the line for the bathroom! All the girls standing in the, all the girls standing in the, ALL THE GIRLS STANDING IN THE LINE FOR THE BATHROOM!


och imorgon börjar dansen

I FUCKED A CIG AND I LIKED IT (hope my boyfriend don't mind it)

Skicka "Vilka är dansgruppen Whiplash" till 118100 så får ni världens bästa svar.
Så var Sangrian slut. Däjam. Världens bästa sangria. Är SLUTT. Nooooooo. Däjam.

Ejör, ej ejör ejör yeah.

Gissa vad jag har gjort ikväll. Jag kallar den 1000 känslor! ...

Bläää, min brunhet bara ramlar av mig. Och då menar jag ramlar.
Jag hatar att vara vit! Nej mulatt ska det vara. Som den där
undersköna djungelungen med rufs och adidasdress och med
en attityd som hette duga!

Idag har varit en skoldag precis som alla andra, det bästa var
sovmorgonen. Stora delar av den här dagen har gått ut på att
snacka om ohyggligt fula körkortsbilder. Jag menar,
konturerna har på något sätt blivit suddiga och flutit ihop med
bakgrunden, vilket inte gör en speciellt graciös..

Samtidigt skelar man, om man ser så himla liten och obefintlig
ut! Polisen kan knappast känna igen en på de där korten, jag
menar, jag, Jessica och Lander såg ut som trillingar. Och ändå
tyckte man att det blev någorlunda när man tog bilden!

Skulle förvåna mig om någon blev snygg på den här modellens
körkort. Då vet du vad du har att vänta dig Sara, för nu är du ju ett
teg närmare, GRATTIS!

De här två partydagarna har vart så långt ifrån party som det bara har gått, vilket har varit hur skönt som helst. Igår sov jag en timma hemma hos mormor och morfar innan Sara skrämde skiten ur mig genom att ringa. Jag skyndade till bussen, hoppade på, och kvällen slutade som vanligt med en stor kladdkaka och även med filmen Casanova som innefattar Heath Ledger. Han som dog ja. Och han är inte snygg.



Idag var det dans, och eftersom varken jag, Maxime eller Maja hade något att göra på kvällen bestämdes det träff, även Tove hänkade på! Det blev hyrfilm och gamla dansuppvisningar hemma hos Maxime, vilka är ganska roande måste jag säga.

Imorgon flyttar Tove till Uppsala. Jag kommer sakna Goaty, även om hon inte försvinner för gott såklart, men i alla fall. Aa.



För en vecka sen var vi i Alicante, sista kvällen, och vi hade knappt börjat vår lilla förfest på hotellet. Vi fick våra låtar, på något mirakulöst sätt eftersom DJ:n inte fattade engelska. Tänk om det kunde bli lika bra på lördag. Här i Eskistuna, i SVERIGE. Nja. Hemlandet får nog helt enkelt se sig slagen på den punkten, men man får väl göra det bästa av vad man har.

Snoret från Alicante håller i sig, men bättre det än en vanlig höstsnuva!
Idag färglade (har man inte alltid sagt färgläggde?) jag spanienbilden, den blev finfin! Och ni hade rätt, pappersfärgen passade utmärkt till sanden!

Usch vad jag är trött. För att inte missa hela höjdhoppsfinalen var jag tvungen att sätta mobilen på alarm var 9nde minut. Och igår somnade jag precis innan ett spännande lopp, jag missade nästan träffen med Sara. Det som gör en ännu tröttare är de här två fullkomligt onödiga dagarna i skolan. Jag menar, nödvändigt att ta en halvtimmes paus när man har fem minuter kvar.

Imorgon ska jag, Jessica, Wing och Lander vara chaufförer till klassen. Vi ska åka typ 5 mil, bort långt åt ingen stans! Och sen finns den där fåniga regeln om att man inte får ta med sig mobiltelefon, glöm den säger jag bara! Imorgon ska Whiplash på en stiftelsemiddag för att visa upp vilka stiftelsen gav pengar till och jag ska åka en timme från det där stället och sen tillbaka på kvällen, i mörkret, helt själv. Inte en chans att jag skippar mobilen, jag har ingen aning om hur man hittar dit och tillbaka!

Just nu sitter jag och lyssnar på "Rise up". Jag blir glad! Jag vill dansa! Jag vill sjunga!

ALLRA FÖRST: GRATTIS TILL KÖRKORTET JESSICA! Jag såg allt att det var något skumt när du smet iväg från klassrummet ;)

Vi var hos Lina och fick alla bilder nyss. Och jag har kommit fram till lite saker. Jag blir tvungen att lägga upp massor med bilder. Jag har också kommit fram till att jag

saknar värmen. Jag saknar solen. Jag saknar medelhavet. Jag saknar att ligga på en vit stranden i åtta timmar varje dag, lyssna på Håkan och Kent, spela strandtennis och Nekare och Stekare. Jag saknar citronyoghurten, och baguetterna med nutellan. Jag saknar lukten av solkräm och havssalt. Jag saknar att kunna köpa en liter Sangría för en euro.






Jag saknar att dricka ur våra fina Spanienglas på hotellet innan vi klockan 2 går ut och dansar natten (morgonen) lång. Jag saknar att kunna gå ut på kvällen utan massa kläder på mig, fint sminkat utan ett enda cent med mig och bli bjuden på massa drinkar och shots. Jag saknar att äga dansgolven så jäkla hårt. Jag saknar att dansa dansen till "Rise up" (mer känd som My dream.. is to fly.. over the rainbow.. so high..) och till "Everybody dance now".




Jag saknar massa helt enkelt, så mycket så det blir riktigt tjatigt!

Jag måste också tillägga att vi har sett Sean Paul och Ruben Sallmander (känd som djävulen i "En ängels tålamod", vilket är ett program jag gärna skulle vilja se repriser av). Det var cooolt.. Ena riktiga stekare de där snubbarna.

Månar bakom palmer i mörker med stjärnor är nog bland det finaste som finns föresten. Med glasslukt, i bakgrunden. M-mh.



Vi kom också fram till att det var vi som var turisterna, men också vi som var turistattraktionerna. Vi skulle kunna tjäna pengar på det om vi ville, kanske något att satsa på nästa gång! Folk i det där landet verkar inte ha sett en blåögd i hela sina liv.

Tack för en superbra vecka, Lina, Tove och Maja <3

Jag kan inte sova, nu är det för tusan middagstid borta i paradiset! Inte har jag några kuddar eller något täcke här inne heller. Allt ligger i gäststugan, eller Julabo som min pappa så vackert kallar det, eftersom jag inte orkat ta in det efter i lördags när alla sov där. Så nu är frågan om jag ska vara kvar här inne i huset utan något eller gå ut till stugan och lägga mig. Känns ganska ovärt att gå ut. Och jobbigt. Aah. Så jag stannar, här i min varma säng och skriver ett meningslöst meddelande i brist på annat.

Allt jag vet att jag ska drömma en dröm! En dröm om att flyga över den höga regnbågen.

Nu är det bara lite packning, en Årbyfestival och lite sömn kvar tills vi åker! HIHIHIHIHIH! Jag hatar att packa, man blir ju aldrig klar. Fast det är nog ännu värre att packa upp. Lägga tillbaka allt på sin rätta plats och känna utomlandslukten. Fast det skiter väl jag i nu för vi har ju inte ens åkt än!

Vilka åker? De med kanelbullarna i håret! 4 sjundedelar av Whiplash!


Synd att inte de andra tre kunde följa med. Fast den ena fyller ju faktiskt 18 när vi är borta.. MAXIIIIIME!!! Eftersom jag inte är hemma på din stora dag så, GRATTISGRATTISGRATTIS! Hoppas du får en dunderskön dag Maximimo.

DET STORA LANDET

MMMMMMMMH. VERKLIGEN. VAD SUR JAG BLIR. HEELT SINNES. MISTER GOD. I'M A HUNTER. LEL-LÅLEL. EN NYPA SALT. JENNIE I BOUNCE. FLERPS. BENGT. SVETTISVETT PÅ WHIPLASH'S SÄTT. OOOOH YEEEEEEEEEEEEAAAH.

Ja, hemma från Gotland. Säger som Sara, skönt att sova i sin egna säng igen efter 5 nätter i tältet Ture. Dock vaknade jag till någon gång vid åtta av vana (eftersom det var vaknatiden i tältet på grund av solen) men annars sov jag gott. JA VINCENT ÄR JU DÅ MIN NYA IDOL! Höjde draget räjält inne på Gutekällar'n.

 

Veckan kan sammanfattas som cykling, Kalles randiga, Vincent, Håkan, sola, läsa, uppförsbackar.. eller den kanske inte kan sammanfattas föresten. På en cykeluthyrning i Visby hyrde vi på tisdagen en cykelkärra av några grabbar som starkt påminde om medlemmarna i Snook. Ej fy skam. Vi hade hört att maxhöjden över havet på Gotland var 60 meter, bullshit! I så fall 60 meter under havet också. Uppförsbackarna var ju inte roliga med kärran direkt, speciellt inte när man körde fel neråt, fick vända tillbaka uppåt, körde neråt för att slippa uppåt, men behöva vända uppåt för att.. Ja, benmuskler fick man, ett under att jag inte fick ett utbrott i hettan.




Första tältstället låg vid en hamn, Lickershamn för att vara exakt, vilket var ett mysigt ställe med hamnkrog och fin strand. Det satt inte fel med en latte efter nästan fyra timmars cykling den dagen, och även här fanns gott ögongodis. Det var nästan så man blev mätt på det och inte behövde tända stormköket för att koka nudlar.




När vi gjorde vårt kulturella besök i Lummelundagrottorna träffade vi guiden Fabian "Då" Gotlänningen. Jag överdriver inte när jag säger att han använde ordet då minst tre gånger i varje mening. "Ja, här då har vi altaret då. Det är då Josef, Maria och Jesusbarnet då rå, ser det ut som då, som ni kan se." Jag slår vad om att det i alla kalkgrottor finns ett såkallat altare, det har i alla fall funnits i de två jag har vart inne i!




Campingen närmast Visby (fyra kilometer, två uppförsbackar) var den mest livliga som man kan förstå. Där fick vi varsitt  band i en lila fin färg som visade att vi var oansvariga ungdomar under 25 år som tältade. Folk började ta sina återställare åtta på morgonen och höll på till, eller nej, inga återställare, de höll helt enkelt på alltid. Inte konstigt att de inte visste vilken veckodag det var!




När vi hade gjort oss i ordning för utekvällen och skulle cykla iväg möter vi en fågel. En full fågel. En full blå fågel med en blå öl i vingen! Haha, nej det fanns inte någon chans att vi skulle vilja ligga med en fågel, de har ju för liten --- ! Utekvällen blev som sagt lyckad med Vincent efter en god måltid och ett glas vin på Visby Restaurang och Bar. Eftersom vi inte hade hunnit se så mycket mer av Visby än Stora Torget och Gutekällar'n så blev det en göra-Visby-dag dagen efter.





Sista natten i Visby var inte den roligaste. Efter att ha lyssnat på en häftig trubadur på campingens restaurang Mango, fullkomligt öste regnet ner efter våra 5 soliga dagar på Gotland. När klockan var tre på natten började vi be till Gud efter det att han hållit oss vakna med sina tårar (som nu skvätte istället för sprutade in vatten i tältet Ture efter vår fenomenala igen-tejpning) och med sin andedräkt halva natten. Jag antar att han kände att han var tvungen att blåsa bort halva tältet för att vi skulle känna hans fräscha doft. Alltså, inte så mycket sömn den natten.




Men fortfarande var det en väldigt lyckad vecka, även om det gick åt mer pengar än jag trodde. Så med den i ryggen hoppas jag att nästa vecka i Spanien (eller nej jag vet) kommer bli också den fullkomligt underbar.