Jag är fast. I tre kvällar i rad har jag setat som fastklistrad framför dator i flera timmar och kollat färdrutt, utflykter, saker att göra, priser, flyg, datum, bussar, timmar, boende, bungy jump, regnskog, safari.. Listan kan göras hur lång som helst. Just nu har jag bestämt att jag ska göra Nya Zealand, Australien och Malaysia, men jag hinner väl ändra mig som vanligt.

Jag vet att det är tusen år kvar, men nu när jag har börjat kan jag verkligen inte sluta. Jag är en planerare. Jag tycker det är kul. Och nu börjar jag redan bli så excited, så excited. Från första början sa jag att jag kunde åka själv. I ungefär 3 dagar med slut för 3 timmar sen kände jag att nej, jag vill fan inte åka själv, jag vill dela allt med någon, vad gör jag om allt blir svårt, står jag ut med mig själv i ett par månader?

Efter mina små re-searchar kan jag säga att jag är mer än redo att åka själv om det nu inte är någon annan som har tid och råd och viljan att följa med. Men som sagt, sällskap skulle ju inte sitta helt fel!

Här kommer lite bilder från Prouts Neck.



Älskar mitt cover från Monki!

Är i Prouts Neck, Maine. Varmt. Okvavt. Hav 10 meter från huset. Sover i min egna stuga. Stor, skön porch att sitta att läsa på. Går omkring i bikini. Sand mellan tårna. Springtur längs med vattnet. Röd fullmåne. Ja, det är ganska fint, skönt och trevligt som jag sagt förut.

Dock lite trist att inte ha någon att hänga med..

OCH JAG MÅSTE BARA SÄGA TACK TILL VÄRLDENS BÄSTA CAMILLA SOM FIXADE SVENSKA LEJONKUNGEN! <3

Jag fick prata med till hela början, "han är snarare gulbrun", "JAG MÅSTE HA EN GNU!", "Vad är det som pågår här? Vem är apan?!", "Vart skar han sig?", "Han är så sööööt och alldeles ensam, ska vi behålla honom? Pumbaa är du knäpp, vi snackar om ett lejon, lejon käkar såna som vi", "Uuuioo, snusk!" och mycket, mycket mer. Det gjorde min dag!!



Och efter flera timmars tänkande kom jag äntligen på vad det andra ordet för "Pastellkritor" var; KLADDKRITOR!! Tack Julia, tack.

Så detta var min lediga helg. Det har varit 49 timmar straight med Camilla, inga krusiduller här inte, sista helgen innan jag åker bort i fem veckor.. Synd att jag inte kunde träffa Alinis ikväll.

I fredags var det vin på rummet, spill på mattan och ommöblering innan det bar av på fest vid en sjö där vi kanotade runt. Jag, Alina och Camilla kom hem 4:00 och mötte Jon faktiskt vaken i soffan, nyss hemkommen och jet-lagad från Kina. Alla tre sussade sött i min säng.

Röda vintänder


Ooops.. ett kilo salt


Alina-babe, Jan-pan och Franco-Panko kom och hämtade oss!


Flyttade sängen. Om ni inte kommer ihåg stod den rakt ut från långväggen innan. Nu har jag stor dansyta!


Vaknade lördag morgon med lite ångest över vinfläcken, men jag ska säga er att denna natt till måndag syns den knappt! Jag och Cammy drog och brunchade, inte på Jonny's utan på Bakers Best, väldigt mysigt. Åkte sedan iväg till Wrentham Outlet där vi shoppade lite smått.

På vägen hem var det total trafikstockning vilken väg vi än försökte ta hem. Vi fick köra fram och tillbaka, hit och dit och vi tänkte VAD FAN ÄR DET SOM PÅGÅR?! Fick svaret från en police guy; "Bon Jovi at the Patriot's (Bostons football team) stadium. SHIIIIT, helt SJUKT många bilar och SJUKT mycket folk. Har ännu inte trots research lyckats ta reda på hur många som var där.

Käkade organisk sushi på ett nytt ställe, VÄLDIGT GOTT, dissade fest, hyrde filmer och åt typ världens godaste glass.

Söndag och dags för Six Flags igen! Långa köer och som vanligt helt sjukt mycket skitsnack på svenska. Jag förstår inte hur det kan finnas så mycket att säga om folk. Var hemma hos mig vid 8 och jag började packa för den 5 veckors långa semestern.

Tittade på ännu en film och gav/fick massage. Och drack kaffe. Så imorgon 6:30, om sex timmar ser jag nu, åker vi till Maine. Är hemma för alltid den 28 augusti, men kommer troligtvis hit några dagar själv för att komma ifrån hysterin. Stor packning kan man väl ändå säga.

Efter en lång festnatt och en fet, röd vinfläck på den ljusa heltäckningsmattan drar jag och Camilla nu till Jonny's för brunch. Twittervarning.

Kom nyss på att jag aldrig berättade om "the Sun God" i Hanover. Den här snubben vandrade runt i stan, nattetid som dagtid, i sin svarta, tighta trikå, sin mantel, sitt blinkande bälte och sin mask. Den absolut totalkonstiga musiken strömmade ut ur högtalarna han hade på höfterna och han liksom bara gick runt helt ensam med sin musik.

En natt vinkade Hannah hit honom där vi satt på en bänk för att ta ett kort med honom. Han stank skit och presenterade sig som Jonathan som pluggar på Dartmouth, utan att ens tycka att situationen eller han själv var det minsta konstiga.

Jag tänkte på Michael Jackson när jag såg honom, kanske på grund av masken och att man inte kunde se vad som fanns innanför haha. Den här typen var dock mycket obehagligare än MJ. Trots detta kunde jag inte låta bli att gapskratta efter att ha tänkt igenom vad denna människa egentligen gjorde.

Jag menar, hur konstigt är det inte?! Slå den du, Legginsmannen i E-tuna.

Jag sa just till Francie att jag planerar att stanna till våren istället för jul.

"That is SO awesome Julia, cause next year all the kids will be in school and we really don't wanna get another au pair and replace you"

Så himla gulligt och GUUUUD vad glad jag skulle bli om de inte skaffade en annan au pair efter mig. Det är ju det jag har gått och önskat i hemlighet, hihi. Jag är ett litet ego, I know. MEN JAG BLEV GLAAAAD!

Jag har börjat planera lite svagt för nästa vår när jag ska resa. Vet att det är långt kvar, men flygbiljetter blir ju inte direkt billigare och billigare. Vet inte vem jag ska åka med, om jag åker själv eller exakt vart jag ska. Jag skrev upp vart jag ville åka under de två månaderna och listan blev lite föööör lång för min plånboks bästa;

- Kina
- Japan
- Thailand
- Malaysia
- Australien
- Nya Zealand

Så nu är det detta som gäller:
- Kina/Japan
- Australien/Nya Zealand
- Malaysia (way better väder än Thailand den tiden)





Känns bara bajsigt att inte ta allt i ett när man ändå är där. Och har ingen aning om hur jag ska välja. Nu när jag tänker på det kanske man ska ta Malaysia+Australien+Nya Zealand och Kina+Japan en annan gång.. Jag vet inte, hjälp! Men som sagt, livet är inte uppbyggt av varken pengar eller tid.

Nu är jag hemma igen efter 2,5 timmars bilkörning, shihoo vad kul det var!

Det är skönt att vara hemma, men det har varit jättemysigt där uppe i Hanover med släkten, alla ungar är så söta! Och alla föräldrar också för den delen. Jag har så många roliga dansfilmer med ungarna, speciellt med Sam, haha, han är så jävla rolig!



Igår kväll var jag, Judith och Hannah hemma och chillade, tittade på film och mös, men i lördags var det stort party med beer pong och flip cup (till och med kombinerat). Många trevliga och nya människor och det är konstigt hur man i lilla Hanover träffar fler snygga och roliga människor än i hela Boston. Hm.





Jag skulle åka hem med Hannah och Judith, men de hade tydligen letat efter mig i en timma utan att hitta mig och dragit. Som tur var hittade jag skjuts med någon som visste vart Hannah bodde, men när vi kom dit var huset låst och jag visste att Hannah inte var där. Kul. Hann panika i någon minut innan Amy (Jon's syster och Hannah's host mom) hörde bilen och öppnade för mig.

"I'M SO SORRY!" sa vi i munnen på varandra. Tur att hon inte var arg!

Well, en bra vecka!

Från min hjärna:

Så ja, befinner mig alltså i Hanover med hela tjocka släkten och 10 underbara ungar. Vi badar i poolen, får grönt hår, spelar spel, äter mat, på restaurang, hoppar studsmatta, spelar pingis och alla leker med alla. Igår hade vi dance party och Sam är den bästa. Helt klart.

Har hängt med Hannah som är au pairen efter Elin, från Tyskland. Så klart. Vi jobbar mycket tillsammans, vilket är nice och hon tar med mig ut på lite allt möjligt för att träffa bekanta och nya. Ikväll vet jag fan inte om jag orkar följa med. Det vankas pizza. Blä, inte sugen i denna hetta. Jag kanske stannar hos Bama and Poppy och äter med tjockissläkten istället.



Nu blev jag i alla fall off för en timma sen, trött som bara den så ska nog lägga mig i soffan och läsa/sova. Eller så ska jag ut och simma runt lite i poolen för jag är varm. Ruskigt varm.

För övrigt idag råkade Grant köra över en sköldpadda med bilen, KRAAAASH sa det och skalet sprack och alla inälvor ploppade ut. Inte nice.



Sen har de nu fixat försäkring till mig och bilen, så nu får jag köra och jag ska driva Jon's ganska fancy bil hem ända till Boston när vi åker tillbaka för han ska till flygplatsen tidigare. Kul, men var jag tvungen att börja med den snygga bilen? Hah. Nåväl, på de 2,5 timmarna ska jag ta igen alla sånger jag missat att vråla till på ett år. Det ska bli mysigt.

Jag kanske inte har berättat om sommarens resor föresten?

13-19 juli - Hanover med Jon's sida
20-25 juli - hemma
26 juli-15 augusti - Beach houset i Maine med Francie's sida
16-28 augusti - Squam Lake med familjen
7 september - ungarnas skola och mitt normala jobb börjar

Kommer alltså vara hemma 6 dagar från och med nu under hela sommaren. Visst, det ska bli kul och nice när man jobbar, men fett sämst när man är off att inte ha något att göra fem veckor i rad. Suck. Ska väl åka ner hit några dagar själv med bussen och förhoppningsvis kommer Cam och Alli upp ett par dagar, men ändå.

Sommaren kommer nog gå fort!

Översvämmningen som jag skrev om. Till höger har bilen drunknat, helt stört!

Så idag kom ju antagningsbeskeden som ni alla vet. Jag sökte lite olika men satte Diestistprogrammet i GBG som etta eftersom det hade högst intagningspoäng och jag kom in! 1/33 i urvalsgruppen och 1800 sökande, lite stolt är jag, trots att det inte spelar någon roll eftersom jag inte börjar plugga i höst och trots att jag inte vet vad jag ska gå än. Men skönt var det!

Upptäckte till min förvåning att man bara kan söka dietist i Uppsala till vårterminen, det är ju lite stört. Och den möjligheten blev ju lite tillknycklad om jag nu skulle bestämma mig för att börja där. Well well.

Imorgon tar jag bussen till Hanover i New Hampshire till Jon's föräldrars hus. Hela den underbara sidan av släkten kommer vara där hela veckan, med föräldrar, de fyra syskonen med fruar, män, barn och min bästis Cooper the dog, åh så mysigt! Nu börjar resandet dock, men som sagt, det här har jag ändå sett fram emot :)



Hanover, New Hampshire 2009. Helt stört att allt liksom börjar om på nytt nu!

Det var meningen att jag skulle cykla och möta upp F och ungarna vid poolen idag, men sen började det ju TOTALT spöregna, jag menar, tänk så mycket på spöregn ni kan och dubbla det, floder på vägarna och förstörda bilar, så Camilla skulle skjutsa hem mig och kanske till poolen om familjen inte skulle vara hemma.

Regnet gör oss sena så jag skriver ett sms till Francie:
"I'm on my way, so much rain!"

och får svaret:
"Nono no no go home, we're coming!!"

Jag ringer henne och möts av:
F: "JULIA ARE YOU CRAZY?! GO BACK TO THE HOUSE NOW NOW NOW!! YOU CAN'T BIKE!!"
J: "Hahah, but Francie, Camilla is giving me a ride!"
F: "HAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHHAHA, I was thinking; is Julia THAT crazy?!"
J: "HAHAHAHHAHAHAHA NOOOO!"
F: "That is SO funny, SO FUNNY! See you at home!"

Vad kul man kan ha det!

Så idag var det ett år sedan jag kom till familjen. Trodde inte det var så stor grej för dem, men helt out of nowhere från min sida blev det ett litet party och hela köret! Det blev lite förskjutet på grund av allt regn (helt jävla OTROLIGT, jag måste få bilderna från Camilla så jag kan visa. Minst 30 cm djup flod på motorvägen, bilar strandade och detta på mindre än en timmes regn, HELT galet!!), men vid sju-tiden börjades det smussla och pussla.

Vid halv nio var hela familjen samlad och jag bjöds på GRÄDDtårta, strawberry shortcake, för alla ungar kom ihåg att jag mycket hellre äter gräddtårta än en med 10 cm frosting. Sen kom de nog ihåg att jag snackat om den svenska jordgubbstårtan också, naaaw!



Av Daphne fick jag en pannkaka med syrup på gjord av play dough, av Sarah en tårta och segelbåt i samma material och av Francie, Byron och Jon fick jag världens gulligaste dikt på rim där de hade skrivit om hela mitt år. Det skulle ha stått i turkost sa B, men färgskrivaren funkade inte :)

"Shit, we forgot to write about her colorful nails and her new tattoos. And do you remember when you got home late Francie, and me and Julia had crashed on the couch in front of the Yankee game!" sa Jon. Haha, den historien berättar han alltid för nytt folk. Ungarna var så excited och efter tårtan i sig fick de en sockerkick som aldrig förr. Herre Gud. Världens bästa host familj.

Måste bara innan jag går och lägger mig slänga in att IDAG HAR JAG OCH CAMILLA VARIT I USA I ETT HELT JÄVLA ÅR!! Nu kom man ju precis hemifrån, men det är ju liksom 10 dagar på ett år. Shit. Ett år liksom.



Dagen firade jag och Camulla med att käka på "Fire & Ice", en restaurang i Boston. Myyys. Spelade in en filmsnutt till dagens ära också.

Annars idag kom det en geting, antar jag att det var, flygandes genom fönstret i bilen och - SCHTING! - rakt på min arm! WHAT THE FUCK! skrek jag och slog bort den lilla odågan eller vad det nu var. Det svider fortfarande som fan så jag får rysningar i hela kroppen. Bajsdjur.

Tror du att detta är jag?



Ja, plutten till höger är, men hon till vänster är min mamma. Ganska lika va?

Seriöst. Klockan 9 imorse var det 32 grader. Nu är det 36. Det är fan värre än det var innan jag åkte till Sverige! Det är inte ens kul, man kan ju knappt vara ute. Och den här varma, tunga, blöta luften, det är som i tropikerna.

Gräset luktar likadant här som i Sverige. Mmh. Det är så jäkla varmt här dock. Jag säger inte att det kan vara 30+ i Sverige också, det är bara det att luften är så fuktig här så det känns som 40+. Jag föredrar Sverige i den punkten.

Annars känns det bra att vara tillbaka. Jag känner mig hemma här, speciellt nu när jag inte längre har Edebylund att komma hem till eftersom vi säljer huset. Fast Sverige är ju fortfarande bäst såklart. Eftersom jag inte gillar nackdelar kommer här en liten lista med fördelar för varje land. Jag har försökt att inte vara patriotisk, annars skulle Sverige vinna med hästlängder.. Jag tänker till exempel på jultraditioner, midsommartraditioner och de fina röda husen.

SVERIGE-----------------------------------USA
- bättre mat                                            - mer snacks
- fler mysiga sjöar                                   - skönare toalettpapper
- bästa somrarna                                     - billigare kläder och billigare allting
- urfint landskap                                      - perfekta årstider (längre somrar, fortfarande snö)
- godare godis                                         - fler platser att besöka
- bättre välfärdssystem                            - pratglada människor
- familj och fler kompisar                         - bättre (dock ibland onödiga) vägskyltar
- ljusa nätter                                           - FÄRRE MYGG
- grön, fin gubbe istället för ful hand         - variation av landskap
när det är dags att gå över vägen             - de visar baseball, basket, ishockey - you name it,
- SNYGGARE KLÄDSTIL                            när du är vill se det

Imorgon kommer familjen hem! Tjingtjong!

Nu sitter jag här igen och tittar på baseball. Trots att klockan är 4:25 svensk tid och jag inte har sovit. Resan gick smärtfritt, det var när jag kom till Boston som det gjorde lite ont.

Det är ju July 4th idag och tanken var att jag skulle åka direkt från Logan Airport till Camilla, Alina o. co som satt och myste vid Charles River. Grejen var att det var ju inte bara dem som myste, utan även ungefär 100 000 Bostonians.

Jag gick till rivern; varm som en gris, trött som fan, hungrig som en varg, dragandes med min jävla resväska och puttad hit och dit i den stora crowden av feta Amerikaner. Jag ringde Camilla cirka 30 gånger och resten ungefär 10 gånger var, jag skickade sms, men det kom inte fram. Det fanns ingen jävla telefon connection för att det var så jävla mycket folk!

Efter typ en halvtimme gav jag upp och började gå därifrån. Äntligen ser jag att Camilla ringer, men det fungerar inte att svara! När vi äntligen lyckas hålla ett samtal har jag gått långt och det är helt ovärt att gå tillbaka eftersom jag ändå inte kommer hitta dem.

FYFAN var förbannad, frustrerad, trött och hungrig jag var! Ni vet så där så man börjar gråta. Jag tog mitt pick och pack och åkte hem, irriterad som fan.

Då ringer Francie. Och jag pratar med Daphne. Med Sarah. Med Byron. MINA UNDERBARA UNGAR, JAG SMÄLLER AAAV!! Inget 4th of July-firande för mig, men det gör inget längre. På tisdag får jag träffa ungarna och Francie och Jon igen.

Sedan förra inlägget har jag shoppat med mami, grillat och badat med en liten del av gamla FG-klassen, träffat Linette, Emelie, ätit på Ming med Bella och Maxime och gått ut med dessa två + Tove och Maja på Nybron efter lite förparty och lekar hos Maxime.

Igår hade jag en heldag med Tove och Maja, ritade, myste, gjorde rabarberpaj, gick promenad, kollade Ernst, sov i lekstugan och åt en mysig frukost. Jag åt raggmunkar hos mormor och morfar, spelade kort och kubb med mamma, plockade ut mitt rum, träffade Leffe och Berit och tittade fotboll.

Förutom det har jag ätit de nyss mognade körsbären, plockat tre strån med smultron och cyklat Björsundsrundan. Nu ska jag sova, imorgon är sista dagen i Sverige.

Alltså min unge är ju bara för underbar. Det här har jag fått i mailen de senaste dagarna:

"We've been hearing a lot about Julia - from Daphne in particular, singing your name "J-U-L-I-A... JULIA!" and then there was this one this morning:

D: Are you allowed to have someone in your family when they're in another country?
A: What do you mean?
D: When Julia is back in Sweden, is she still in our family?
A: Of course!
D: Yeah, that's right, because she's coming back. So she's still in our family.
A: Exactly!

Then more singing your name... :)"

"Daphne is lovesick. So cute."

"As of this morning we now are going to make a chart to show Daphne when Julia is coming back so that she stops asking!"


Jag börjar sakna dem lite nu.