En torsdagsnatt för ett par veckor sedan:

Första utgången i Boston, Harper's Ferry och X-marks all over.

Byron kom hem klockan 23:30 efter att ha varit på en hockeymatch, väldigt sent så klart och väldigt trött var han.

Han kommer in genom dörren.

"Mmmh-hahahaha. Hi Duuuuulia! That was the best game eeeveeeeeeer. I'm gonna call Abba (dad) and tell him I'm still on the T, haaaaa-hahah!"

Han ringer host dad och lämnar ett flummigt meddelande på telefonsvararen.

"Oh, did I say it was Byron?"
"I think he heard it sweetie"
"I'm gonna call again"

"Hiii Abba, it's Byrooooon. It's 11:30 and I'm STILL ON THE TTTTTTTT!! Aaaah-haaa-haaaa. The game was aaaaaaawesome, it went to overtiiime-he-he-heeeeee."

Vrider sig i soffan, sjunker ner, förställer rösten, pratar ner i kudden, flummar totalt.

"Iiiiii'm having YOGHURT. with. GRANOLAAAAAAAA! Haaaa-heeee-HOOOOOO! Hahaha. Mmm-tttt-oooo-AAAAA-triiiiiiiiiPEEEEE. Haha, I said PEE, gaaaaah-haha! Oka-ay, see you lateeeeer, I love you. And, did I say, IT'S BYYYYYROOOOON!!"

"OKAY B, I think it's time to go to bed.."

Så jäkla skön. Trötta ungar alltså.

13-14 mars var jag och Piffan lediga, så vi bestämde oss för att dra på en liten roadtrip - längst ut på Cape Cod! Cape Cod är tydligen underbart på sommaren, strand och allt, men de här två dagarna SPÖREGNADE det. Vi packade med lite kuddar och filtar i bilen, just in case och de 2,5 timmarna det tog att köra skrattade, pratade och sjöng vi lyckligt!



Väl framme var det STORM. Stranden såg fin ut i alla fall!


Efter korten i stormen körde vi och åt på ett mysigt ställe. Vi hade hört att många i staden Provincetown var gay. När vi fick notan av vår servitör blev vi ännu lite mer övertygade. Mrs. A.


Sen åkte vi till samma mack två gånger och köpte glass och kakor. Camilla hittade ett par heta Sverige-glasögon, snyggingen!


Vi parkerade på en parkering längst ut på udden, åt vårt mellanmål, löjlade oss, hade tampongproblem och blev jagade av polisen. Sen gick vi och la oss!

Med bilen avstängd och utan musik var stormen så mycket mer uppenbar. Regnet smattrade och bilen skakade. Efter ett par timmar av tystnad börjar vi asgarva, vad fan är det här för jäkva galet väder?! Tillslut somnade vi på våra mjuka kuddar, mmh.


MYSIG ROADTRIP MED SNUTTEMUTTE CAMÖLLA

Harlem Globetrotters idag med Alina och Sandra i TD Garden. Grymt duktiga. Och vita killar som spelar basket ser bara ut som töntar i jämförelse med de andra. Och kan alla svarta basketkillar dansa eller? De har det i blodet, imponerande.

Lördagsparty i Stoughton och Julia och Alina hade sjukt kul. Med de godaste drinkarna någonsin, popcorn-kastning i köket (har inte skrattat så mycket på veckor, vek oss dubbla) och beer pong (vilken jag och Nico förlorade mot Alinis och Jan). Svennebrudar på G!

Jag och Alina blandar de bästa drikarna.

Smirnoff Raspberry+7up+cranberry/raspberry juice.

Nomnom.

Leeeeet's partyyy!

Innan jag kom hit tyckte jag havregrynsgröt var fett äckligt. Eller kanske inte äckligt, men jag tyckte inte om det. Vet inte vad som är skillnaden här, men det är ju bara så underbart gott! Havregryn i mitt hjärta. Oatmeal.



Jag måste ha en skål om dagen och varje dag är jag excited över vad jag ska ha i gröten just den dagen. Kanske hallon? Eller äpple/kanel, banan/russin/valnötter, blåbär, cherrys/pecannötter, kiwi. Eller kanske bara plain med salt. Salt är det viktigaste för mig tillskillnad från ungarna där det är syrup som gäller.. Finns ju tusen möjligheter.

Idag blev det att jag åt annat till frukost så jag var tvungen att äta oatmeal till middag. Det blev med mango/pecannötter denna kväll.

Viktigt att nämna är att det inte får vara instant oatmeal, det blir så mosigt. Nej, riktiga havregryn ska det vara och inte får det vara sönderkokt heller. Hela, blöta varma havregryn, nomnom.

ÄCKLIGT                                                       BÄTTRE


Och så har Julia Ingemarsson skrivit ett helt inlägg om havregryn.

• Jag har aldrig haft huvudvärk i hela mitt liv. Har ingen aning om hur det känns.

• När jag tittar för mycket på Michael Jackson känns det som om jag ska spy. Inte för att han skulle vara en dålig människa eller något sånt, utan för att jag är så sjukt faschinerad av honom. När jag ser och hör honom dansa, sjunga, beatboxa, planera för länge blir jag helt galen och det slutar med att jag mår illa.

• När jag var liten slog/nöp/bet jag Gillis för att han skulle börja gråta och jag skulle ha en anledning att sen kramas för att trösta honom. Jag tyckte ju det var mysigt att kramas! Detta kunde upprepas fem gånger på raken.

• Jag kan alla repliker i den första scenen (typ de första 10 minuterna) av Lejonkungen, med exakt rätt tonläge inkluderat suckar, snäsningar och rytningar. Jag kommer också ihåg varenda scen i filmen - det är svårare än du tror.

• Jag skriker och gapar åt andra människor i trafiken när jag kör bil. Oftast tänker jag inte på det, men har jag tråkigt kan jag göra det för att underhålla mig själv.

• Jag gråter inte ofta, men när jag gör det är det ofta på grund av saker som "Jag kommer inte kunna dansa för resten av mitt liv", "Gud vad fint det är med solnedgången här över åkern. Och gud vad jag älskar sommaren"

• Jag tycker det är så oerhört mysigt att gå ut ensam, i alla väder, kanske i solnedgången, filosofera och bara njuta av omgivningen. Jag älskar till exempel att gå till mjölkpallen i Edeby, barfota med ett täcke lindat om mig och titta på soluppgången.

• Jag vill dö när jag är 100 år av att bungy jump-linan går av när jag hoppar i Nya Zealand.

• Pippi Långstrump är min idol.

• Jag älskar nostalgi så som gamla barnlåtar, filmer och minnen.

• En gång bjöd jag på russin med döda flugor innuti.

• Den godaste lukten som finns är blöt jord eller asfalt. Det luktar som när man kommer upp från sjön och lindar en handduk om sig efter ett kvällsdopp.

• Jag hatar när folk säger emot mig när jag vet att jag har rätt.

• När jag var yngre hade jag sjukt svårt att erkänna att jag hade fel. När jag insåg att jag inte hade rätt försökte jag vända på det och säga "ja men det var ju det jag sa!" trots att jag hade påstått raka motsatsen.

• Det är okej att ekoxar kryper på mig, men när jag skakar armen och den suger fast sina fötter i min hud får jag panik. Fästingar är också något jag kan panika över. Annars har jag inget emot varelser.

• Sega tjocka flugor som buzzar när man råkar ta på dem är det äckligaste som finns.

• Egentligen är rosa för tjejigt för mig. Jag skulle aldrig kunna ha på mig en grisrosa tröja till exempel, men knallrosa Converse och nagellack - det funkar. Jag vet inte själv vart gränsen går, det är bara något jag känner på mig.

• Jag skulle aldrig kunna ha leggins på mig utan en tröja som går ner över rumpan.

• Ibland äter jag sjukt mycket och onyttigt. Då tänker jag att det är helt ologiskt att jag inte är ett riktigt jäkla fetto. Ja, jag tränar, men jag måste ändå tacka that someone för min ämnesomsättning.

• Det värsta som finns är när saker utan hjärna styr över mig - en männsika av kött och blod. Ta knäppa datorer till exempel.

• En gång räddade jag en mus. Jag fångade den i en kartong och lät den springa i badrummet innan jag matade den med päronkärnor och släppte ut den.

• "De tre vännerna och Jerry" och crunchy cheezedoodles gjorde mina fredagar för några år sedan.

• Jag har varit på ca. 5 Magnus Uggla-konserter. Han är bäst.

• Ofta när jag dansar på fester tror folk att jag går på något, trots att jag inte ens har rört så mycket som en flaska öl.

• Mitt mellannamn är Berta, efter min gammelfarmor.

• Jag älskar att pussas.

• När jag ska somna kan jag inte ligga så att mina lår nuddar varandra, då tänker jag på 300 kilos tjocka tanter.

• När jag dricker alkohol vill jag bli full, annars är det ju bara slöseri med pengar. Om vi inte snackar om att bli bjuden på ett glas gott vin eller en kall öl.

• Mamma kallar mig för Hönapöna, vilket är så gulligt.

• Jag själv tycker att jag är ordningssam och ansvarsfull vid precis rätt tillfällen och galen när det behövs.

Idag åkte jag, Alina, Natty och Gabi till Wrentham Village för lite shopping. Vi fick med oss en hel del var.


Och jag och Alina köpte varsin hatt, vet inte när jag kommer använda den, men det var billig och lite smågullig sådär!


Hattvänner. Hatt-hattaha-at. Everybody's looking for love, wo-oah.


Det var en mysig dag, 6 timmars shopping och det här är det jag fick med mig hem.
Två par leggins
En sommarhatt
Två linnen
En jeansskjortetopp
Ett par "boyfriend jeans" som det så fult kallas
Ett par neonrosa Converse. Kanske inte går att matcha till allt, men jag var tvungen.

Detta gick på ca. $250=1900SEK, lätt värt. Aldrig att det skulle gå i Sverige. Dels på grund av att det är billigare här och dels på grund av att jag aldrig hade pengar hemma.


Igår gav Sarah mig en av hennes charms. "So you NEVER forget me". Snuttan, som om jag någonsin skulle göra det. Matchade silver och guld hit och dit på mitt "always on" halsband.

Dagens outfit - somrigt!



Ritade ute i hettan och gick promenad med Natty och Gabi, trevlans!

Dagens konstverk med lite hjälp från Byron - Designs som vanligt.



Åkte sen iväg på en lacrosse-match med familjen i Harvard Stadium, Harvard-Brown collegematch, ganska coolt!




Hängde sen ute i trädgården i vårsolen till halv 8 då jag la ungarna och päronen drog på middag. Har fått färg på axlar och armar idag, känns skitbra för nu ska det komma regniga dagar. Och imorgon är det shopping!

Okay, it's official. Jag ska extenda. Förlänga alltså. Mitt år här, i USA.

Jag ville börja plugga i höst, ett program, inte någon enstaka kurs. Kanske i Göteborg. Men sen kände jag bara att nej, ska jag börja plugga bara för att, när jag inte ens vet vad jag vill gå? Nej, jag vill vara säker på att jag vill göra det jag bestämmer mig för. Och dessutom, jag skulle ha kommit hem i slutet av juli, då skulle jag på en månad ha hittat bostad, flyttat, träffat alla kompisar, levt livet och tagit in Sverige igen. Det skulle kännas lite kort.

Så jag känner att jag kör på. Jag vill inte gå hemma och dra, jag trivs utmärkt här, får betalt, umgås med vänner och har det bra. Fira jul vill jag i alla fall göra hemma, sen kanske jag börjar plugga i januari eller gör något helt annat, kanske volontärar någonstans, vad vet jag, jag har ingen aning.



Nu känns det bara så rätt, rätt, rätt, trots att jag saknar Sverige och familjen och alla kompisar. Men allt det finns liksom kvar, hoppas jag. Jag har bävat för att säga hej då till min Amerikanska familj, jag vill inte, jag älskar ju dem! Så ja, jag vill stanna även på grund av det.

Det var en sån enorm lättnad igår när jag berättade för host parents att jag ville stanna, de blev så himla glada - och chockade! Barnen vet ingenting än dock. Host mom ville, med rädlsa för sitt liv, att jag skulle prata med mamma innan jag bestämde helt.

Vad jag vet är att jag kommer hem till Sverige i två veckor i sommar, under Midsommarafton såklart! Typ 22 juni - 6 juli eller någon sånt. Se till att vara hemma då, snälla! FÖR JAG SAKNAR ER!!

Idag har jag jobbat nice. 7-9, frulle till ungarna och gick dem till skolan. Cyklade till Alinis, gick promenad, åt citron och pratade om dittan och datten. Cyklade hem, låg lite i hängmattan, hämtade B från skolan. Eller hämtade och hämtade, mötte upp honom 14:20 och sen satt jag på en parkbänk i 1,5 timme medan han lirade fotboll.

Så jävla dumt att jag hade svarta tights på mig, jag dog för tusan av värme. Ingen sittplats i skuggan fanns det heller. Kom hem och blev off och nu ska jag cykla till gymmet!

Senare ikväll blir det restaurang med Alina och kanske några mer och sen väntas det party. Och imorgon ska jag sola, SHIHOOO!

Alltså förlåt, jag vet att jag tjatar, men 22 grader i skuggan den 18 mars kan jag inte bara utesluta. Cyklade i tunna tights och t-shirt och det var så där somrigt när man inte fryser trots att man sitter i skuggan! GAAAAH!!!

Igår var det St. Patrik's Day, irländarnas dag. Jag, Camilla och Alina drog in till Boston för en sen middag, 22-24 på ett ungefär haha. Det blev the Melting Pot - fondue och mera fondue! Ostfondue, sallad, oljefondue med kött och grönsaker och tillslut såklart en chokladfondue. Att doppa fick vi brownies, marshmallows doppade i det ena och det andra, cheesecake, jordgubbar och mycket annat. MUMS!

SNYYYYYGG.


Ikväll var det International Day på ungarnas skola, vi drog dit och åt middag och i slutet spårade det ut totalt när jag Julia och 20 ungar dansade till YMCA. "YOU ARE NOT ALLOWED TO LEAVE JULIA!!". Naaaw.

Svettiga gick vi hem i sommarkvällen och efter att ha lagt ungarna är det nu dags att gå ut i Boston för första gången på över 8 månader! +18 är det ju som gäller eftersom vi inte är drickmyndiga, men dans hoppas jag att det blir. Vi får väl se hur mycket dessa klubbar är att hänga i julgranen, förhoppningsvis ganska mycket med bra vänner, musik och ett litet rus i kroppen.

Efter tre dygn av konstant ösregnande, jag överdriver verkligen inte, är det nu äntligen soligt och vårigt igen. Nu ska jag gå och hämta ungarna som har early dismissial idag och det blir nog lek på bakgården!

Solen och 12, 13, 14, 15 grader varmt ska hålla i sig till kortast söndag, shihoo!

Nu är det så där konstigt igen. Varför ställer inte alla om till sommartid och vintertid samtidigt? Hela två veckor är det kvar tills man flyttar fram klockan en timma. Om jag inte minns fel ställde USA om till vintertid efter Sverige, vilket betyder att de har sommartid i tre veckor längre här.. Betyder det att det är somrigare här? Eller nej, det måste ju betyda att det är naturligare ljusare i Sverige! Se vad lite bloggande kan göra, upptäckte nyss några extra hjärnceller. Jag är stolt över mig själv.



Jag kom nyss hem från en crazy kortis road trip med Camilla vilken jag ska berätta om mer senare. Nu blir det lite shopping med Natty och Gabi och sen ikväll är det äntligen dags att se Alice i Underlandet, 3D och dessutom på IMAX, kommer bli coolt!

Idag skypade jag med Tove och Maja, mindre än tre veckor tills de kommer hit, till Boston, till MIG och det ska bli sååå kuuuuul! LÄNGTAR LÄNGTAR LÄNGTAR!!



Och ikväll ska jag äta Oishii sushi för första gången sen min födelsedag, skandal! Och sen ska mysa och kramas med Piff, efterlängtat.

SNEAK PEAK - skulle varit lättare om jag gjort det från början haha.

8 månader hos familjen idag föresten

Så jäkla häftigt. Det är inte människor som klär ut sig till djur utan mer människor som beter sig som sådana. Rörelser, uttryck, jag är sjukt imponerad. Antiloperna dansa fram, så himla antilop-likt! Så grasiöst och bara alla detaljer hur de får till detaljerna i sig. Savannen bestod av 20 personer i en vajanda klänning och halvmeters högt gräs på huvudet, älskade det. Tack snälla amerikan-familj för biljetterna!







Mina två favoritdjur. Och antiloperna så klart.






Favoritlåten.

Och nu är jag så sugen att se den svenska sanna Lejonkungen så det finns inte.
Jag älskar de svenska replikerna:

"JAG MÅSTE HA EN GNU!!"
"Scar, vart skar han sig?"
"Här går att i svart" "Han är snarare gulbrun"

och oändligt många fler. Den enda som jag kan komma på är bättre på engelska är;
"What's the motto with you?!"

Skype imorgon (onsdag) mellan 14-16 svensk tid, 8-10 amerikansk? Råd sökes.

Igår åkte jag upp i the Prudential Building för att titta på Bostons skyline för första gången. Perfekta vädret och vilken fin stad jag bor i. Kanske inte som New Yorks eller Chicagos skyline, men jag älskar vattnet överallt. Fiiint. Måste vara ännu finare på sommaren när allt är grönt och sprakande.




Och bredvid den stora glansiga byggnaden (där host dad jobbar) finner vi Bostons svar på Central Park - Boston Common och Public Garden.

NEW YORK


CHICAGO

Japp, jag är deras första au pair för att svara på frågan :)

Idag har det varit helt SJUKT SKÖNT VÄDER! Gaaah, jag blir så lycklig! Runt 12 grader och strååålande solsken. Vi har varit ute hela dagen, jag med övertröja och ungarna i t-shirt haha. Eller nej, Sarah tog på sig sin alldeles för liten shortsdress haha.. WEDGIE!

Vi gick runt och skrek lite för att vi var glada att våren äntligen är här, lite Ronja-skrik så där. Så himla härligt, förlåt Sverige om jag tjatar.




Detta är anledningen till att jag för alltid har en sol inprintat i min hud. Dels.

"If we get another au pair after you I'm gonna tell her I like you more, cause you're the best au pair ever"
- Byron

Jag blir så glad. Det är hans sätt att säga att han älskar mig liksom, så himla gullig. Jag mår så bra när jag får ungarna att tjuta av skratt, när Sarah härmar allt jag gör och kryper upp i MIN säng när hon har mardrömmar, när Daphne  pussar mig rakt på munnen eller ser hur tight hon kan krama mig, eller när vi alla gapskrattar tillsammans.

Åh vad jag älskar dem. MINA BARN!

Tuuusen saker snurrar i min skalle just nu. Host mom åker ju som sagt till Californien imorgon tills på söndag och eftersom host dad jobbar väldigt mycket och inte har någon koll på allt som innefattar skola, läxor, aktiviteter, mat och play dates har jag en del att hålla ordning på de här dagarna. En massa grejer. Eftersom jag är Julia har jag skrivit upp varendaste liten grej som ska kommas ihåg, så jag hoppas jag inte har glömt något..

Mycket jobb blir det alltså. Ja, mer än 45 timmar.

Eftersom Sarah och Daphne tjatat på sin mamma att få "leggings with a lot of colors, and then I'm gonna wear it with only a long shirt like Julia" (min regel är att aldrig ALDRIG ha tights på mig utan något som täcker rumpan, SÅ fult) hade host mom idag så snällt köpt varsina tights till tjejerna.

Måste säga att det såg lite roligt ut när vi gick bredvid varandra hem från skolan. Jag i mina röd/blå/svart-mönstrade, Sarah i sina tusen-färger-och glitter-randiga och Daphne i sina rosa/orange-randiga. Gölligt.

Nu är det dags för sömn, nattinatti.

Jag introducerade Photo Booth för Sarah och Daphne, gud vad vi tjöt av skratt! De skrattade så de pruttade både hit och dit och tårarna bara rann och värre lär det väl bli när Byron får nys om det..



Det slog mig hur svårt det är att gissa åldrar när man använder sig av denna fenomenala kamera.
Kul är det!

Igår somnade jag och Byron på samma kudde men åt olika håll i soffan, självklart fick jag se väldigt vackra foton av detta när jag gick ner för frukost imorse. De kommer ha ett helt album med sovbilder på mig!



Idag åkte jag först och tränade innan jag gick på mitt första cluster meeting på 5 månader, man ska visst gå en gång i månaden, woops.. "Hey, do I know you? Oh, it's Julia! I didn't know you were still alive!" var den första meningen min counselor sa när hon såg mig.

Lärde känna många av tjejerna lite bättre, speciellt de fyra som bor närmast här; fransyskan Bahiya, tyskan Elena, Matildas ersättare Natty från Brasilien och hennes kompis Gabby. Ja, de är väl trevliga.



Kom nyss hem från bion Valentine's day med Alinis och med den här veckan väntar mycket jobb eftersom host mom åker till Californien i 5 dagar.

Imorgon är det mars, shihoo! Längtar tills man kan gå runt i jeansshorts och t-shirt igen. Ååh.