För några månader sen gjorde jag ett blodprov som visade att jag hade underfunktion i sköldkörteln, vilket innebär att den inte producerar tillräckligt med ämnesomsättningshormon. Jag som alltid tycker det har verkat som om jag haft en väldigt bra ämnesomsättning! Det kanske jag i och för sig har haft, fram tills nu då. Värdena var inte extrema och jag hade inte märkt av några symptom så som viktuppgång, trötthet, nedstämdhet, frusenhet (mer än vanligt), etc. Även om det inte var akut är det ett hormon som måste finnas i kroppen, och jag fick därmed skriva ut den lägsta dosen av Levaxin - ett piller innehållandes det jag saknar. "Jaha, kul", tänkte jag, äta piller varje dag för resten av mitt liv. Men, det kunde ju ha varit mycket värre och dessutom hade jag ju inga jobbiga symptom.

 

Hur som helst pratade jag om situationen med Lottie på jobbet. Hon jobbar på halvtid med sitt eget företag där hon hjälper människor att må bra både psykiskt och fysiskt med bland annat kinesiologi och kraniosakral terapi. Exakt vad det innebär vet jag inte. "Det kan låta flummigt, och det är det kanske, men för mig och mina kunder funkar det" sa hon. Hon brinner för och tror verkligen på det hon gör, och vi hade ett ganska långt samtal om det mentala och hur det påverkar vår kropp med muskler, nerver och allt annat. Intressant.

 

Vi kom fram till att det är ju skumt att jag som är relativt ung ska behöva äta ett piller för resten av livet och att underproduktionen på ett eller annat sätt borde bero på något som till viss del går att lösa naturligt. "Man får det i stort sätt utan anledning och det finns ingenting man kan göra åt det" sa de på vårdcentralen. Bullshit, tror jag, och Lottie. Igår kom hon med utskrifter från en blogg av någon som "läkt" sin underfunktion på eget sätt, genom kost och livsstil, och med kommentarer från folk som lyckats förbättra sin situation. Intressant igen. Det var väldigt många faktorer inblandade, vilket alla generellt innebär att leva ett hälsosamt liv, men tillsammans blir lite extrema. Det rörde sig exempelvis om att undvika både gluten och mjölkprodukter, dricka massvis med gröna juicer, äta en stor mängd naturliga tillskott, meditera, stressa ner, gå på detox, använda flourfri tandkräm, naturlig deo och parfym, etc. etc..

 

Lite extremt tyckte jag, som sagt. På väg hem råkade jag dock gå förbi en hälsobutik och tänkte att det ju inte kan skada att ta vara på en del handfasta tips. Dessutom tyckte sig Lottie faktiskt se att jag hade någon form av mineralbrist. Ännu mer intressant. Det resulterade i att jag kom hem med en burk kokosolja, zink- och magnesiumtillskott, samt en påse paranötter för ökat selenintag. Att äta två nötter om dagen kändes inte som en sådan där väldig uppoffring, och vem vet - kanske kickar detta igång sköldkörteln en aning, och kanske visar nästa blodprov att jag kan sänka dosen med Levaxin några micromilligram. Om inte så har jag i alla fall försökt, då kan jag antingen försöka lite mer eller nöja mig med att hur som helst fortsätta äta paranötter. Det är ju gott!

 

 

De här bilderna är tagna för fem år sen, på fem personer som alla utvecklats på väldigt många sätt. Jag undrar vad jag gör om ytterligare fem år. Oavsett vad kommer de här fyra personerna fortfarande vara några av de jag älskar mest i hela världen. Obeskrivligt mycket till och med.