September visade sig från sin allra bästa sida och lockade ut oss med strålande sol och värme. En långpromenad satt fint innan Erik begav sig på äventyr och jag bytte ut den somriga garderoben till en höstigare variant. Snart väntar toner från José González på Liseberg i septemberkvällen. Hösten är fin!

Annars fick vi mysa i mammas nya fina timmerhus och plocka svamp och blåbär i skogen, spela kort med mormor, fika med Bäckmans, äta lunch med pappa och Gillis, och bjuda mamma på hemlagad middag. Bara ta det lugnt i solen i huset vid skogens slut, mysa och vara tillsammans med fina människor. 

En riktigt härlig hösthelg i Eskilstuna med andra ord, med övernattning på det nyöppnade B&B Slytan Ingalunda!

Hur som helst funderade jag igår på att gå de tio minuterna till spårvagnshållplatsen istället för de 20 sekunderna till bussen, det kanske hade varit skönt med en kort morgonpromenad i solen tänkte jag. För en timme sen påmindes jag om att de tidiga morgnarna inte är så soliga längre, och åh vilken mysig överaskning. 

Den har börjat smyga sig på nu, men än är den inte riktigt här. För min del får den gärna komma ordentligt nu, hösten. Jag längtar efter gult, rött och orange, löv i alla dess former och lukten av regnig, murken mark. Jag längtar tills de grå mysiga raggsockorna är lagom varma att ha på sig inomhus. Jag googlar så många recept på soppor och bröd att lukten nästan tränger genom datorskärmen.

 

Varje dag känner jag ett sug efter havregrynsgröt med varma äpplen, nötter och kanel, och jag tycker inte ens om varma äpplen. Levande ljus tänder jag året runt, men jag fylls av en varmare känsla när skenet bildar en stor ljusglob i en halvmörk lägenhet. Jag gillar när himlen är tung av grå moln i femtio nyanser.

På onsdagen stod härligheterna uppdukade på bordet. Kräftor, räkor, västerbottensostpaj, sallad, bröd, knäcke, brie, röror, vin och den lilla nubben. Till och med pyntet och dessutom vännerna var på plats!