På väg in till Boston igår med the T var det fullsmockat eftersom det var Red Sox-match på schemat! Den skippade dock jag och åkte ända ner till hamnen innan jag sen promenerade mig igenom hela stan, hoppade in och ut i affärer och åt lunch i solen i Boston Common. Stekhett! Jag tog mig i alla fall från hamnen som sagt, genom stan och parkerna och upp på Newbury Street. Lite shopping blev det också, två par skor, lite toppar och underkläder!

 

När jag kom hem efter sex timmar var jag ganska slut. Jag la mig och softa framför tv:n tills dess att Martin kom och plockade upp mig för den sedvanliga karaoke-kvällen på Harvard! Stötte på både bekanta och nya ansikten, riktigt trevligt!

 

Jag älskar det här stället, jag vill verkligen bo här igen under en period någon gång i mitt liv. Långa, varma somrar, men även vintrar. Höga träd, gröna träd, fina gator, syrsor hela nätterna. Det känns så himla normalt och vanligt att vara tillbaka i huset också. Känns så bra. Som ett andra hem helt enkelt!

 

Idag drack jag en smoothie i trädgården innan familjen kom hem. Sen tog jag gamla 86:an in till Harvard Square. Till och med bussturerna är underbara, satt med stora ögon hela kvarten och tittade på allt jag kände igen! Nostalgi är ordet. Det sanna ordet, verkligen. Så himla fint är Harvard Square, med musikanterna, de röda tegelstensgatorna och fina, gröna (hur många gånger har jag sagt det nu?), gamla Harvard Yard.

 

 

Nya studenter hängde ute på Harvard Yard där jag gick runt och njöt med min "mocha coconut frappuchino".

 

Jag gick in i ett fåtal affärer - det finns ju ändå inte så hemskt många intressanta just här - och köpte inte på mig något mer än en liten väska från Urban Outfitters. En hel del smaskiga skor hittade jag också där inne.. Det var nära ett tag, men jag bestämde mig för att vänta då billigare alternativ väntar imorgon! Då står hela Boston City på schemat. I 29 graders värme, kanske jag ska nämna.

 

Annars jag vi idag hoppat på studsmattan och lekt SPUD. Var iväg över hos grannarna på middag, de tre små sötnosarna har blivit så stora! Speciellt den yngsta, 4-åringen, som knappt börjat prata när jag åkte. Nu gick det knappt att få stopp på henne. "I don't reeeally remember you, but I like you a lot!" Sötnos!

Åkte från lägenheten i Sao Paulo halv fem igår kväll och var på flygplatsen kvart i sju. När vi åkte andra hållet i onsdags tog det 50 minuter, så ja, det var en del trafik! Stavade just "trafik" med två f samtidigt som jag tänkte "traffic" - great. När jag kom fram till flygplatsen var alla Delta Airlines-passagerare placerade i samma kö oavsett flyg = kön var extreeeeemt lång. Sträckte sig till andra terminalen. Oh boy. Mitt flyg skulle gå 21:10. Jag hann stå i 40 minuter och röra mig ca. 10 meter innan en gubbe kom och ropade fram alla som skulle till New York 21:10 - PHEW! Huxflux hade jag gått före 95% av kön och hade lämnat av min väska och fått min biljett på ett chillevipp!

 

Nio timmars flyg till New York över natten, snabbt byte och sen bara 35 minuter till Boston! Gissa om jag blev glad när jag äntligen såg Prudential och Hancock Tower precis innan landning. Fick väskan snabbt och tog en taxi, ett fett leende satte sig i facet när vi åkte förbi Charles River, åkte på Storrow Drive och föjde skyltarna mot Boylston St Outbound. Vägarna som jag kört på så många gånger! Bara att se de olika namnen på dem fick mig att rysa.

 

Väl på Boylston St/Route 9 fick jag guida chauffören till huset, så himla härligt att se vägarna i fina Chestnut Hill igen. Och där, där var min gata! Mitt hus! För första gången på nästan 17 månader - underbart! För att inte tala om hur det var att gå in i huset. Åh. Exakt samma lukt som då. Jag såg mig själv stå och laga mat till ungarna vid spisen, dansa i vardagsrummet och titta på baseball i soffan. Såg hur små de var när jag först kom - 3, 5 och 7. Daph var ju så liten! Nu 6 år gammal. Mitt gamla rum, så vitt. Tog en dusch i mitt gamla badrum. Så sjuk känsla. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, det är bara så många känslor och minnen kopplade till hela stället.

 

Jag vet, massa snack som inte ni läsare tycker är så intressant, men det var stort för mig! Jag gjorde mig iordning och gav mig ut för att ströva runt lite i området. Chestnut Hill och Brookline - så himla grönt och fint och vackert! Jag ville bara gå runt och komma ihåg, känna igen, gå på varje gata jag gått på och inte missa någonting. Jag strövade i fyra timmar. De kommande dagarna blir det downtown och Harvard också!

 

Jag började på vår gata. Så fin.

 

 

Fortsatte till Route 9 för närmaste Starbucks och köpte mig en iskaffe i värmen! Gick sedan in på CVS, bara för att kolla, samma sak med StarMarket. Vilka minnen! Vilken mataffär! Vilken mat! Kunde inte låta bli att köpa de klassiska black corn tortilla chips och en burk peach salsa.. Gick förbi post office och the T också!

 

Sen fortsatte jag åt andra hållet till fina the Reservoir. Så många gånger man gått eller sprungit runt den! Här var jag så glad att jag skuttade fram med världens största leende. Mötte massa collegestudenter ute på löparrunda, och så klart kanadagässen!

 

Fortsatte ner mot Cleveland Circle där folk kastade baseball på fielden.

 

Var också tvungen att köpa en frozen yoghurt på Chill för att hedra min och Matildas första date för tre år sedan!

 

Fortsatte ner mot Coolidge Corner och tittade in på Athan's där jag och Camilla suttit så många kvällar.

 

Så fina, nästan europeiska gator. Grönt, fint och varmt! Man måste ju förstå varför jag älskar det så mycket. Och då har jag som sagt inte ens varit nere i stan än!

 

SÅ FANTASTISKT HÄRLIGT ATT VARA TILLBAKA!

Part two. Amazonas. Vi åkte hur länge som helst från flygplatsen, djupare och djupare in i djungeln. Vi bodde i små stugor vid floden där vi hängde så fort vi inte hade aktiviteter, en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Området bestod av ett hängmatteområde, ett tv-rum, reception/bar/spelrum (brädspel och biljard), poolområde, badbrygga och restaurang, allt utomhus. Alla mål åts alltså på området.

 

Det första vi fick höra var att en jaguar varit inne i vår stuga nr. 16 ett par dagar tidigare och att vi inte skulle bada i Amazonasfloden nattetid då kajmaner (små alligatorer) ofta dök upp då.. De var tydligen inte så trevliga att träffa på i mörkret. Hur varmt och kvavt som helst var det i alla fall.

 

Den första dagen fick vi en "rundvandring" via båt i området, åkte ut på floden, in bland djungeln och fick höra historier av vår guide Elvorado som var uppvuxen i Amazonas, precis som resten av guiderna. På kvällen efter lunch åkte vi ut på ännu en båtfärd, i totalt mörker denna gång, endast med en ficklampa som Elvorado lyste med i träden för att få en skymt av glänsande ögon. Jag kan verkligen inte förstå det, hur han mitt i den kolsvarta natten på andra sidan floden kunde få syn på en liten smal orm högt i ett träd som tog oss andra fem minuter att se på tre meters avstånd. Häftigt. Under natturen spanade vi in en tarantula (fågelspindel?), anakondor, possums, sengångare, kajmaner och papegojor med mera.

 

Den andra dagen hikade vi i djungeln och fick smaka på beska blad mot malaria, mjölk från träd mot lunginflammation, se Elvorado smörja in sig med termiter mot insekter och tända eld på något slags vax från ett träd. Hur häftigt som helst. Senare åkte vi ut till ett ställe och fick närkontakt med de rosa delfinerna som vi tidigare skymtat i floden. Vi metade också pirayor med kohjärta som bete, paddlade kanot i regnskogen och badade i den varma floden (som i detta område kallades Rio Negro). Överallt kunde man se märken på träden där flodnivån varit bara några veckor tidigare. Fem meter högre än den var nu och om en månad skulle det på vissa ställen vi paddlat vara helt torrt. Ganska sjukt. Solnedgångarna var även här fantastiska.

På väg till flygplatsen stannade vi längs med floden där den var som bredast, åkte ut med en båt och såg den svarta och vita floden möta varandra. Olika strömmar och ämnen i vattnet får dem att anta olika färger. Vi tog också en sväng förbi de enorma näckrosbladen, precis som jag såg på tv innan jag åkte till Brasilien!

 

Okej, here we go, uppdatering part one. Fernando de Noronha - den häftigaste och vackraste ö jag någonsin sett. I stort sätt orörd med guppiga asfaltsvägar och gropiga lervägar, häftig, grön natur med stora stenblock och kanonfina stränder.

 

Vi kom fram till våra bungalows och blev välkomnade med varsin drink innan vi gick ner till stranden intill, näst intill tom. Fruktjuicerna är verkligen helt fantastiskt goda! Speciellt ananasen. Mmmh. Dagen därpå hyrde vi en "buggy", en liten mini-jeep som vi rejsade runt i på de guppiga vägarna till olika stränder och utkik.

 

En dag snorklade vi i stora vågor tillsammans med 1,5 meters stora havssköldpaddor. Helt otroligt att ha tre så stora varelser simmandes precis under en. Några rockor hängde också på! En annan dag åkte vi ut med en båt på snorklingtur, helt plötsligt var båten omringad av säkert hundra delfiner som hoppade i viken, så fint! En annan dag hittade vi en naturlig pool bland klipporna på en av stränderna, ca. 3 meter i diameter och lika djup. I den simmade fiskar och lokalinvånarna klättrade tio meter upp i klipporna för att sedan hoppa ner i den lilla lilla poolen.

 

 

 

 

Helgen i Paraty var så skön! Efter att ha tagit oss fram på motorvägar och snirkliga smala vägar i bergen (fantastisk vy över bergen, skogen och havet) genom regnskogen kom vi fram till den lilla staden. Små affärer, stenvägen och hästtaxi. Fredagen spenderades vid poolen efter en god lunch innan vi tog en kort tur till ett vattenfall i regnskogen. Med en riktig hängbro tog vi oss över till andra sidan där vi plumsade i vattnet för ett dopp innan det var dags för lite slappartid innan middagen.

 

På lördagen åkte vi ut med en båt hela dagen bland öar och stränder, såg lite havssköldpaddor och hoppade lite från båten. Åt färsk frukt på bädden på båtstaket. Solade. Njöt. Sjöng, skrattade, skrek "HOLA!!" med amerikanst uttal och vinkade som galningar till de förbipasserande båtarna. Underbart!

Dagen har till viss del spenderats i den fancy delen av stan, med lunch och glasssssss. Gott! En del ritande, tittande på OS, häng, lek, och dansshow har också blivit av. Tidigt imorgon bitti åker vi med bilen till en stad som heter Paraty! Ser ut som en mysig liten stad vid havet med strand och palmer. Här ska vi spendera resten av fredagen, natten och lördagen innan vi kör tillbaka till Sao Paulo där vi hänger på söndag innan vi åker vidare på måndag. Sagt och gjort!

 

Började dagen nere i frukostbuffén innan vi tog en tur i den stora parken Ibirapuera. Sjuka träd!! Sao Paulo är verkligen en concrete jungle mixad med vanlig djungel. Vi drack lite kokosvatten ur kokosnötter, klättrade lite på stockar och i träd och njöt av värmen. I dammen (eller vad det nu är) simmade tiotals svarta svanar tillsammans med en vit, fint.

 

Senare åkte vi iväg till ungarnas skola där de umgås med brasilianska barn några timmar i veckan. Efter det gick vi något kvarter och hälsade på en 15-årig flicka som just blivit mamma till sin tolv dagar gamla dotter. Hon bodde i ett skyffe gjort av sten och cement, ungefär 19 kvadrat för sex personer. Men de var så glada och trevliga. Nyttigt att se!

 

Dagen började med frukost hemma innan vi åkte iväg till orten Embu das Artes, en gammal mysig stad med massor av gallerier, butiker och små stånd. Jag inhandlade bland annat ett par obligatoriska utomlandsarmband! Vi åt lunch och strosade lite till innan vår chaufför körde hem oss igen, trötta efter en lång dag. Gick senare ner till gymmet en sväng innan middag - ännu en härlig dag! Här är lite bilder från staden och hur det kunde se ut längs med vägen på väg dit. Imorgon ska vi till parken och hoppas kunna ta lite bilder där!

Bilder från staden kommer så snart jag tagit några. Hoppas jag får chansen! Det är inte så lätt att få till som man tror i en sådan här farlig stad. Man hör så mycket och tänker att "det sitter nog mest i hjärnan, det är nog inte så farligt som alla säger", men sen hör man om någon incident som inträffat bara någon gata bort och inser då att man ska passa sig noga. Det är liksom inte bara att "ta med sig kameran", trots att man bara ska ett kvarter bort för att smaska i sig lite frozen yoghurt.

 

För övrigt tänker jag redan på engelska. Ganska konstigt att man kommer in i det så snabbt! Ska ju faktiskt inte prata svenska på en månad nu, vi får väl se hur skadad jag är när jag kommer tillbaka.

 

Idag har varit en "vanlig" dag! Vi började den med att gå ner till frukostbuffén för lite lyxfrulle. Något typiskt brasilianskt är tydligen bread rolls med ost i (Pão de Queijo), finns med olika ostar, olika smaker. Ser ut som vanligt bröd, men är liksom lite extra mjuka innuti. Det var varmt och fluffigt och ostigt. Något man kan äta mycket av. Tills man spyr! Sen ritade vi en stund innan vi gick ner och badade i poolen i ett par timmar. Sen var det dags för lunch (vilken var lite mer amerikansk - sandwiches!) innan jag tog en sväng på gymmet här nere. Skönt.

Chillade lite, lämnade tillbaka cyklarna, lagade middag och åt den innan vi gick till en närliggande "Yoghurteria" för lite efterrätt. Frozen yoghurt - som jag har saknat dig! När vi kom tillbaka dansade vi lite till en del godingar innan vi slog oss ner för att se en del gamla videor från min tid i USA. Lite youtube-klipp blev det också! Sen ville ungarna få en backtickle av mig, och de fick de också, enbart för att jag ville och inte alls för att jag var tvungen eller för att det var mitt jobb. MYSIGT! Sötnosar är vad de är.

Tänkte verkligen hur länge som helst på hur antal flygtimmar kunde gå ihop innan när vi landade i Sao Paulo och jag fattade att det bara skiljer en timme mellan New York och SP, alltså fem timmar mellan Sverige och SP. Jahaaaa! Mötte upp mannen som körde mig till lägenheten och kom dit samtidigt som Francie och Jon som varit ute och tränat. HEEEEEEEEJ!! Barnen blev utropade och kom springande för kramar, pussar och ÅH vad härligt!

 

De visade mig runt i lägenheten och i resten av huset, gym, pooler och frukostbuffén. Sedan gav vi oss ganska snabbt iväg på en liten cykeltur i Sao Paulos "Central Park" där det var hur mycket folk som helst (mest biffar med deras personliga tränare) och väldigt stort. Sen var det dags för lunch ute på en restaurang i området innan vi cyklade hem och chillade lite.

 

Klängiga, härliga barn. Aldrig en lugn stund. De är över allt, ovanpå, innuti och runt om kring, älskar det! Allt är som vanligt, ingenting har förändrats. Det känns lite overkligt. Vid sex-tiden när solen gick ner satte vi oss på en roof top en bit bort och såg på skylinen samtidigt som vi smuttade på varsin drink. Mysigt!

 

Hemma igen var det dags för lite framträdanden. Daph dansade, B spelade gitarr och Sarah sjöng. Bland annat "Someone like you" och jag smällde nästan av, så fint! Sedan gick jag och la mig, efter sisådär 40 timmar. Det var skönt.

 

Dag 2 började med en liten utflykt till en marknad innan vi begav oss ut på ännu en cykelrunda. På söndagar mellan 7-16 spärras nämligen en av bilfilerna av och blir cykelfil. Hur många cyklar som helst. Helt sjukt. Det här är verkligen en "concrete jungle"! Efter lunch åkte vi iväg och såg en fotbollsmatch med Sao Paulo som favoritlag. Vilken stämning! 25 000 människor på plats, på en av 2014s VM-arenor. Mäktigt!

 

Nu är klockan 20:10 och jag är ännu tröttare idag än igår. Ska bli skönt att sova igen! Har inte tagit supermånga bilder ute i stan eftersom man blivit tillsagd att man knappt ska ta upp mobil eller kamera om man har den med sig, då finns det en stor risk att man blir av med den.. Jag ska samla på mig lite fler! Så här ser det i alla fall ut från och i lägenheten.

3/8 2012

I skrivande stund sitter jag på JFK International Airport i New York. När ni läser detta är jag dock framme i Sao Paulo då jag först då har möjlighet till internet!

Klockan är 02:28 svensk tid, 21:28 i New York. Jag är ganska trött. Dagen bara flöt iväg på flygen. Men det är härligt att vara i den amerikanska miljön igen! Först och främst är det 29 grader ute och superkvavt och klibbigt. För en halvtimme sedan tog jag kort på en tjusig röd solnedgång. Svarta vakter står och skriker ”VISITOR, VISA ESTA!” och viftar med armarna. De ser hårda ut, men är så rara när de två minuter senare kallar en ”Ma’am” och ”Miss” och förklarar hur man tar sig till den rätta terminalen.

Det luktar amerikanskt, människorna är trevliga och det är härligt att höra språket. Ganska direkt gick jag och köpte mig en cappuccino från Starbucks, bara för att! Skummet är ju så gott.. Dunkin Donuts, Doritos, Hershey’s, Kettle Chips och de där granola barsen jag inte kommer ihåg vad de heter säljs överallt. Och det är härligt! Jag har längtat efter det här landet! Tillbaka igen om tre veckor.

Nu ska jag gå och leta upp en god och billig parfym och en bra bok, försöka hitta solglasögon till Sarah och vänta på att få stiga ombord. Sen hoppas jag kunna sova lite på nästa flyg. Avgång om två timmar, 4:29 svensk tid. Uuugh. Hoppas på att jag lätt hittar min väska och the driver som ska köra mig in till familjen i Sao Paulo när jag kommer till flygplatsen. Det visar sig i inlägget ovan!

Tiden tickar på och imorgon går jag upp för att flyga till Sao Paulo, Brasilien från Landvetter. Efter 16 månader ska jag äntligen få träffa den igen, min amerikanska familj! Jag kan inte tro att det är sant, jag förstår det inte riktigt. Det kommer nog inte gå upp för mig förrän jag ser dem på lördag. Vad nervös jag kommer vara kände jag nu. Inte för att något ska vara fel, utan för att jag är så spänd och excited. Åh, mina tre barn.

 

De senaste dagarna har jag mest varit nere på stan och fixat grejer, så som sista vaccinationen och malaria-tabletter. Köpt lite grejer. Packat, så gott som klar nu. Jag antar att det här är min sista dag av den svenska sommaren för i år då? Om det inte slår till och blir hejdundrande väder i september. Just nu dundrar och regnar det bara. Hur som helst bryr jag mig inte, för vilket äventyr jag har framför mig! Jag är så taggad, så taggad, så taggad!

 

Så imorgon flyger jag först två timmar till Paris, sedan åtta till New York och så till sist ytterligare tio till Sao Paulo. Landar 9:40 lokal tid (12:40 svensk) på lördag morgon, 26 timmars restid.. Men vad tusan! Att det är längre mellan New York och Sao Paulo än det är mellan New York och Paris fick i alla fall mig att inse hur jäkla stort Brasilien är. Sjukt!

 

Efter lördagen väntar en vecka i Sao Paulo, vilken alltså är Brasiliens största stad på ca. 20 miljoner, och lite utflykter där omkring. Sen följer några dagar i Amazonas och några till i ö-landskapet Fernando de Noronha. Som sagt, jag fattar det inte. Ska bli så kul! Men inget slår ju att få hänga, umgås och skratta med familjen. Sedan åker vi i alla fall till Boston där jag kommer vara en vecka innan det är dags att komma tillbaka till Göteborg den 3e september för att börja skolan.

Självklart kommer jag uppdatera vid tillgång till internet där borta, men det här är i alla fall det sista ni hör av mig innan jag åker! SO LONG, SHIHOOO!!