I slutet av maj skrev jag och Emelie klart vår uppsats och vi tog vår kandidatexamen.



Sommarhelg 4: Superhärligt midsommaraftonsfirande hos Lindbloms!

Sommarhelg 5: Jag spenderade hela lördagen ensam, startade dagen med en löptur, pärlade och lyssnade ostört på Tigerdrottningen i timmar, lagade fancy middag och tittade på fotbollsmatch. 


Sommarhelg 7: Systrarna Lindbloms och Maxime var på besök!

Sommarhelg 8: Dagsutflykt till Skagen, Liseberg och hemmamys med Erik. 

Sommarhelg 9: Kusin Aron på besök. 

Sommarhelg 10: En mysig helg i Munkedal hos Eriks familj. 

Sommarhelg 11: Mys i Edeby, italiensk afton med Lindbloms m. fl, kräftskiva i Slänten (i Eskilstuna) och road trip hem i solnedgången. 

Sommarhelg 12-14: Semester med min andra fantastiska familj vid Squam Lake, i Boston, Maine och New Hampshire.

En promenad till ån, kex, ost och ett par glas vin, chit chat med farföräldrarna, grillad middag, björnbärspaj, ett givande samtal med Jenny, sju ungar och tre hundar fick därmed avsluta den näst sista dagen i USA. Imorgon åker vi de två timmarna till Boston innan jag strax efter midnatt svensk tid hoppar på det första planet tillbaka hem. Underbar, UNDERBAR semester. 

Går inte att beskriva hur stolt jag är över att mina tre är så glada, smarta, roliga, galna och omtänksamma. Fruktansvärt älskvärda. 100 % villkorslös kärlek. 

Hur som helst var första stoppet hemma på Denny Road. The excitement när vi kom upp på den välkände route 9 - kändes som om jag skulle smälla av! En sådan känsla! Själva huset är helt utblåst och i full färd att byggas om och renoveras, men det var ändå härligt att vara tillbaka. Jag promenerade kilometern från huset till the T och åkte in till stan. 

Jag åt en sen frukost på fina Newbury Street, vandrade genom parkerna, ner i stan, vidare till Quincy Market där jag köpte en gudomlig oatmeal raisin cookie, och ner till hamnen där jag satte mig och läste en stund. Varmt, kvavt, soligt och underbart - precis som somrarna i Boston allt oftast är! Några timmar senare plockades jag upp av Francie, och vi åkte tillbaka till Squam Lake där middag, vin och barn plus farföräldrar väntade. Ännu en kanondag!

22:15, alltså 4:15 söndag morgon svensk tid, hämtade Jon och Sarah upp mig på busstationen. Vilket kärt återseende! Släkt och tilltugg väntade i beach houset när jag kom fram, och jag var minst sagt trött nog för läggdags.

Söndagsmorgonen började med att jag hörde små röster utanför dörren. Daphne hade väntat otåligt i flera timmar och sagt sig känna att min lukt fanns i huset, hur söt? Hur som helst smög de in i rummet och jag överraskade dem med ett "waaah!" från att ha låtsassovit. Kram, puss, skratt, upp ur sängen, hoppa, klänga, springa och vilken jävla känsla att få vara med mina tre favoriter igen. Helt fantastiskt! Dessutom fanns x antal kusiner på plats - vissa som jag senast såg när de var ett, två år gamla och nu var fem, riktiga människor!

Det åts frukost innan familjen och jag körde iväg mot Squam Lake (känns som om ingen tid passerat när jag sitter i passagerarsätet i SUVn med ett par ungar där bak, radiomusik och Francie bredvid, som glömt något med en kopp kaffe i handen), där jag alltså varit två somrar tidigare. Vilken vacker plats det är!

Sedan vi kom fram igår har vi åkt vattenskidor och ring, chillat på soldäcket och på båten, ätit amerikanska pannkakor till frukost och grillat till middag, läst böcker, varit ute på bootcamp, druckit vin och förtärt chips & salsa, ätit den traditionella bärpajen från the farm och spelat Monopol. Jag och Sarah vann! Jag är happy happy och mår så bra i det här sällskapet. Med mina "små" galna, roliga, smarta, snälla, vackra barn och resten av min amerikanska familj. Tänk att de små jag träffade för första gången för fem år sedan har vuxit så. Inte bara i längd och utseende, utan även i mognad och personlighet. Det är sådan skillnad på hur man pratar med dem och hur de för sig. Men ack vad jag älskar dem!

Jag bjöd som sagt Erik på trerätters igår. Det serverades 1) honungs- och mandeltoppade getost/fikonfilodegsrullar med parmainlindade melonbitar, 2) kycklingfilé med sötpotatismos, syrlig majs/tomat/avokadosalsa och mangolimesås, och 3) gino med mjölkchoklad, vaniljkesella och pistagenötter. Gott blev det, och en mysig kväll.

Snart hoppar jag på det första planet till Frankfurt - can't waaaaaait!

Sista dagen på jobbet. Den startade med frukostseminarium och fortsatte med lite kaka, tårta och paj till förmiddagskaffet. Det finns inte så väldigt mycket kvar att göra nu förutom lite småpill, men fram till lunch stannar jag ändå! En himla trevlig arbetsplats har det i alla fall varit, med intresserade, välkomnande och trevliga kollegor. Jag är nöjd och de är nöjda med mig, mitt arbete och huvudsakliga uppdrag jag jobbat med och presenterade här om dagen - det känns SÅ kul och skönt att få så mycket cred för det! Några hintar om extratimmar i höst har jag också fått, och jag är nöjd och smickrad över att de vill ha just mig om det nu skulle finnas behov av extra hjälp.

 

Så nu ÄNTLIGEN är det snart min tur att ha semester! Två veckor i USA med start imorgon. Det blir en lång resa, med två byten, ett med lång väntan i DC och sen buss från Boston upp till Maine där familjen just nu befinner sig i morföräldrarnas strandvilla. Detta innebär att jag är framme på plats ungefär 24 timmar efter det att jag går upp imorgon bitti, men eftersom jag välkomnas till fullt hus med pågående family cocktail party rör det mig inte i ryggen. En stark drink, sisådär nio ungar, tre hundar, och diverse släkt och vänner i ett hus på stranden vid havet kommer passa mig alldeles utmärkt efter ett dygn i ensamhet - jetlagged eller ej!

 

Innan avfärd står dock trerättersmiddag med Erik på kvällens schema, för att fira att det gått två månader sen "the talk". "Det är väl ingen tid" kan tyckas. Nej kanske inte, men tiden går snabbt och varför ska man inte lyxa till det när tillfälle ges? Hur som helst är vi världens bästa team, och med tanke på att alla inte har någon att vara världens bästa team tillsammans med är väl den saken väl värd att fira i sig självt. Den här gången är det jag som står för matlagningen och han för vinet, det kan ju faktiskt inte bli annat än bra.

Vi svidande sen om för en italiensk middagskväll i Mälarbaden, lika trevligt som vanligt med familjen Lindbloms och den här kvällen även med Per, Erik och Daniel. Ett rikligt sommarregn föll när det var dags att åka hem i natten, det var sensommar i luften. 

Söndagen startade med en morgonpromenad med sniglar och kundvagnsåknihg innan färden gick ut till Slänten. Där dukades ännu en fantastisk måltid upp, med kräftor i fokus. 

Puss & kram, hej & då, och så var det dags att åka tillbaka till Göteborg. Jag kunde riktigt se framför mig Volvon som jag själv satt i, på avstånd som en framsvischande siluett, på en väg i motljuset av sommarkvällssolen. Samtidigt satt jag där själv i framsätet, med solen i ögonen, lycklig med en hand i min, i ett tillstånd ganska långt bort från verkligheten. 

Den bjuder på två stora middagskalas - den ena med vänner i Mälarbaden med italienskt tema, och den andra i kräfttema med släkten i Slänten. Den bjuder också på bästis ute i Edeby och visning av området för Erik.

Ikväll är det jag och mamma. På söndag kväll roadtrip tillbaka till Göteborg med Erik. Om en vecka gör jag sommarens sista arbetsdag. Om en vecka och en dag sitter jag på planet till USA för att spendera två veckor med min andra familj. Idag fyller jag 24,5 år. Livet hade kunnat vara hårdare. 

Igår åt jag två frukostar i en och blev bortskämd med IFK-AIK på Gamla Ullevi i kvällssolen. HÄJ!

Den här sommaren fortsätter leverera kanonhelg på kanonhelg. Den senaste spenderades uppe i Bohuslän, runt omkring Kungshamn, Smögen och Munkedal, där Erik är uppvuxen och hans mamma o.co. bor. Inte visste jag att vi hade ett litet Nya Zeeland i Sverige! Fantastiskt vackert. Förutom de klassiska klipporna vid havet fanns stora klippblock som såg ut som de bara dimpt ner lite här och var - på åkrar, i havet, i skogen. Ungefär som Milford Sound i Nya Zeeland alltså, eller kanske Halong Bay i Vietnam.

 

Efter att ha välkomnats med lunch fick vi med oss kaffe och bullar och åkte ut med den lilla båten till en av de många klipporna i havet. Där spenderade vi några timmar innan vi la oss i en liten vik för att prova fiskelyckan. Jag älskar ju att se det rödvita lilla flötet åka under ytan, och jag hade föreställt mig fiske med metspö och mask. Med tanke på att kroken med sillen skulle ner på sex famnars djup förstod jag dock att det inte varit en vidare bra idé. Vi fick ingen makrill den här gången, men det spelade mindre roll eftersom det var så väldigt fridfullt att bara sitta där på vattnet i det som snabbt blivit kvällssol.

Istället för att äta fisken vi inte fick upp stannade vi på vägen hem för att köpa med oss mat, vilken någon timme senare resulterade i facos, eller kanske tajitas. En sväng genom Smögen och Kungshamn, samt några stopp på vägen, bidrog till att maten inte stod på bordet förrän 22:30. Efter att ha varit mulet ett par timmar sprack himlen upp lagom till midnattsdoppet och avslöjade en spektakulär stjärnhimmel. Därmed ett magiskt avslut på denna dag, romantiskt till och med.

 

 
Dagen därpå bjöd på en stor och utdragen frukost på altanen i Munkedal, x antal nävar solmogna björnbär under en varm promenad, och den godaste pajen jag någonsin ätit. På riktigt. Innan avfärd tillbaka till Göteborg togs jag med på en liten rundtur i den svenska idyllen och hoppade på kvällssolvarma stenar vid vattenbrynet. På vägen hem åkte vi igenom sommarens första riktiga skyfall. Underbart. Somrigt.

 

Söndagskvällen spenderades sen så som söndagskvällar egentligen alltid borde spenderas. För att spotta vardagen i ansiktet och visa att helgen inte alls är slut än - med en mysig middag och en välkyld flaska rosé.