Även om telefonsamtalet om morfars bortgång på lördag morgon påverkade helgen kan jag inte blunda för hur fin fredagskvällen var. Morfar var så mån om att jag hade det bra, och det hade och har jag det verkligen.

 

Erik hade bokat upp mig för en dejt i fredags efter jobbet. Som på beställning lyste och värmde solen efter flera dagar av spöregn. Vi möttes upp och gick in i en mysig affär, gick sen vidare till Systemet för att köpa varsin cider att suga i oss i parken. Efter parkbesöket styrdes kosan mot Nonna, en italiensk restaurang i stan. Där blev jag bjuden på trerätters och ett glas rött vin, det var faktiskt lite pirrigt. 

 

Efter charkisar, en gudomlig pastarätt och en fluffig tiramisu fortsatte vi mot Liseberg. Där spelade Tomas Ledin sina bästa hits i ett par timmar, musik som passade alldeles utmärkt den här fina sensommarkvällen. Efter konserten myste vi vidare till Södra vägen för ett glas till, för som jag hade längtat efter lite vin i augusti.

 

När kvällen var slut kände jag mig bortskämd, älskad och som världens lyckligaste. Det var inte för matens, vinets och konsertens skull i sig, utan för att han hade tänkt på maten, vinet och konserten. Planerat en fantastisk dejt. Å andra sidan känner jag mig alltid bortskämd, älskad och som världens lyckligaste, för att jag får umgås, bo och leva med honom varje dag.

"Lycka är att få napp" står det på keramiktavlan som mormor och morfar alltid har haft. Lycka är också att få ha haft morfar i mitt liv fram tills nu. Jag vet att de allra flesta säger så, men min morfar var verkligen helt fantastisk.

 

Det var med honom jag grävde daggmask för att åka ut med båten och meta i Slänten. Efteråt tittade jag storögt när han rensade abborren på stenen uppe i skogen. Tillsammans undersökte vi om det fanns något i magsäcken på de stora fiskarna, och det häftigaste var när abborren slukat en liten firre som inte hunnit smältas än.

Morfar visade mig hur man mosade smultronen tillsammans med socker, i en sådan där gammal kaffekopp som finns i sommarstugor. Han njöt verkligen när han åt den där mosade smultronröran. Han gillade även skalken på fläskköttet och de fattiga riddarna och napoleonbakelserna slukade han på studs. Potatis tyckte han inte om.

 

Jag vet inte hur många gånger man hör mig ropa "MOOOORFAAAAAR KOOOOOM!! MOOORFAAAAR? Var är morfar?" på våra gamla inspelade videofilmer. När jag var yngre spelade vi Yatzy och lekte gömma säl - fågel, fisk eller mittemellan. Senare blev det mer kortspelande, han har nog vunnit flest gånger av alla men är inte alltid vän med kortlekens damar, de så kallade kärringluderasen. Morfar frågade i flera år när jag skulle börja dricka kaffe, och för sisådär sju år sen kunde jag göra honom sällskap.

 

I alla fall tills han blev 87 var han alltid med och pillade och påtade i trädgården, snickrade ihop midsommarstången, kom på smarta uppfinningar. Fram till sin sista dag trixade han med saker, löste sudoku och korsord, lagade dammsugare och fixade i stort sett vad som helst - på sitt eget sätt. Han har alltid lyckats. Aldrig har jag mött någon som är så nedrans envis OCH tålmodig.

 

Han var också en riktig filosoferare min morfar, han funderade på mycket. Till exempel vad de små tunna vita molnen egentligen var till för. Han kom fram till att de fanns till för att fåglarna skulle kunna se de små myggen bättre mot det vita, i jämförelse med mot den blå himlen. Han undrade vad katterna egentligen gick och tänkte på hela tiden. Han hade sina idéer. Och han faschinerades av mycket. Hur myran kämpade och slet för att dra den döda humlan över halva grusgården, eller hur vi ungdomar kunde skriva så snabbt på mobilen.

Han lyckades vara gift i över 65 år med världens bästa mormor. Det är han ju fortfarande, och lika så är han världens bästa morfar, trots att han igår natt lugnt och stilla gick bort 91,5 år gammal. Min fina, härliga, underbara, kluriga, roliga, söta morfar <3

– Ja, det hade varit nice om det kunde ligga en liten chokladbit på skrivbordet när man kom tillbaka från lunchen varje dag, svarade jag. 

Och vad låg redo att intas till kaffet-på-maten idag om inte en bit mörk choklad? Min nya kollega är bra hon, och trevligt har vi det i vårt gemensamma kontorsrum!

Egentligen tycker jag inte om att "helgblogga", vilket är lite vad jag gjort på senaste. Det innebär verkligen inte att vardagen är tråkig och livlös, snarare tvärtom. Det finns ju dock en anledning till att vardag kallas vardag, och vi vet ju alla på ett ungefär vad den brukar innefatta.

 

Däremot bjuder mina vardagar alltid på någon typ av guldkorn, vissa skriver jag om, andra inte. Ibland är det privat, ibland en känsla som inte går att förklara med ord, ibland något internt som inte gör sig bra i skrift eller som kräver så många förklarande ord att kornet förlorar lite av sitt guld på kuppen. Ja, ni kanske fattar grejen. Förra veckan bjussade i alla fall på guldkorn i form av finalen i the Bachelorette och födelsedagsfirande av Eriks pappa. 

 

Helgen då? Den var, precis som för er kan jag tro, soligt varm och dunderskön! I fredags åkte jag och Julia till golfklubben för lite träning efter jobbet som vi avslutade med ett friskt dopp i Delsjön. Lördagen spenderades på Styrsö med Alina, Camilla och picknick. Väl hemma igen och efter en kvällslöprunda tittade jag och Alli på Hypnotisören, skräckslagna. Med Erik borta över helgen var jag tacksam för att Alina tog plats i andra halvan av sängen för natten..

 

Idag har jag gått och gått och gått. Aktivt i tre timmar, två timmar på Delsjö Golfklubb för det tredje kurstillfället, och en timme i lunk med kollegan Patricia och en kall kaffe. Nu har jag lagat thaimatlådor och banan- och morotsvåfflor till middag och ääääntligen kan jag slå mig ner. Och snart kommer husets karl hem, yay!

Väl hemma från Grekland hade vi fem dagar kvar att utnyttja av semestern. En vilodag för att göra ingenting unnade vi oss innan vi på torsdag morgon styrde kosan mot Lidköping med nypackade väskor. Där plockade vi upp Nathalie och Niklas och fortsatte mot Lindvallen. Sommar i Sälen var ju något nytt!

 

Det blev en helg fylld med äventyr! Inte så där jättekaxiga hyrde vi cykel och utrustning för att åka downhill ner för Lindvallens backar. Läskigt, skakigt, men vilken känsla! Efter sisådär sju åk var vi lagom möra i kropp och själ, och en grill- och utekväll avslutade dagen fint.

Dag två spenderades till största delen inne i Experium. Den första timmen la vi på den mekaniska vågen Flowrider, sjukt kul! Efter några försök fick jag till balansen relativt bra, även om jag inte fick till svängarna som de tre övriga som provat tidigare. Färre vurpor än mig hade de i alla fall inte, och fallen resulterade i ömma nackar på våra redan möra kroppar. Ett par timmar i Saunavärlden gjorde susen! För att vi inte skulle ha en enda oöm del av kroppen kvar hajkade jag och Erik upp för Gustavsbacken innan middagen.

 

Summa summarum en riktig tipptopphelg i fina Sälen med äventyr, underbar natur, träningsvärk och härliga människor (och ett klimat som passade mina händer och fötter bättre än under skidsäsongen)!

Men så till siiiist.. Ytterligare ett möte med assistancekåren på grund av punka en halvtimme hemifrån. Tur att man har tur i kärlek när man har otur i bil! Tur i kärlek innebar även separationsångest imorse när det var dags att gå tillbaka till jobbet. Time to get back on track efter min första riktiga och helt fantastiska semester.