Annars har jag mått illa till och från, blivit hungrigare igen och kväljningarna sitter liksom i halsen hels tiden även om jag inte mår så illa. Så det gäller att äta rätt, lagom mycket och mat i rätt konsistens. 

Om några timmar är det dags för ultraljud på Östra. Jag håller på att krevera av oro. Jag kommer bara inte kunna hantera om något är fel. Jag vill inte.

13:40

Sprattel sprattel var det första vi såg! <3 Åh, lilla kotten. 8,5 cm från rumpa till huvud, fint litet hjärta och alla kroppsdelar på rätt plats. När barnmorskan sa att den uppenbarligen var vaken slog det Erik att den ibland sover, den rör sig, den är, att den faktiskt är levande där inne. Den kommer födas och då börjar den leva livet, men den lever faktiskt i min mage. Eller ja, hon, vår fina flicka. 

Jag har inga cravings, för jag tycker inte man kan räkna med att jag varit sjukt sugen på köttbullar och potatismos hela veckan, trots att jag ätit det två gånger haha. Magen tycker jag putar mindre än sist, men jag har mått mer illa till och från och till och med spytt upp lunchen en dag utan förvarning. I övrigt har jag mått bra, lite extra emotionell, och det har kanske lite att göra med att nästa ultraljud närmar sig. Är så himla orolig för att det ska ha stannat av. Vet att oddsen är med mig, speciellt efter att ha sett en fin liten sprattlande sak för mindre än tre veckor sen, men ändå. Heja dig bäbis, kämpa på!

Annars känns det kul att veta att den lilla där inne nu kan uppfatta ljud. Det gör att det känns som att kotten är med mer och att den faktiskt vet att vi finns här utanför. 

När vi vaknade morgonen därpå låg bilen täckt under 2 dm snö - så härligt! Vi åkte lite till i de ganska bulliga backarna, men det var lagom kallt och härlig stämning. Som alltid i Sälen med det här gänget! 

Det bästa med helgen var egentligen all snö, julkänslan och myset. Ganska tråkigt att komma hem till barmark och några plusgrader. Men, snart är det jul!

Vecka 12 har även den varit bra, lite smått illamående då och då, och lite extra trött. Magen har börjat synas (för mig själv, ibland), vilket är lite mysigt. Annars inga cravings eller så, och inget speciellt eller vidare roligt att berätta. Spökveckor brukar man prata om, när graviditeten knappt märks, det är väl där jag är :)

Jag har mått bra den här veckan också, men blivit hungrig snabbt och lätt illamående när jag inte äter i tid. Det största den här veckan var så klart ultraljudet och NIPT-testet, och framför allt resultatet av det där allt såg bra ut och vi fick reda på att den lilla är en liten flicka <3 Jag känner mig lyckligare än jag någonsin gjort, jag känner mig skinande och det är bara så himla mysigt (mysigare än vanligt) att vara med Erik. Allt känns så stort, och bu när man med största sannolikhet vet vad det är för något där inne blir allt så mycket mer på riktigt. 

Igår kväll, kvart över nio, fick jag ett mail från barnmorskan som önskade grattis till fina svar på NIPT-testet. Aaaaah, vad snabbt det gick, jag som trodde jag skulle få vänta till mitten av nästa vecka!

Helt obeskrivlig lycka och ett steg närmare. Tänk om det hade varit något fel och vi hade tvingats avbryta, fy så sorgligt. 

Jag öppnade aldrig pdfen i mailet, för jag visste att där stod om vår bebis är en liten pojke eller flicka. Så sjukt! Istället somnade jag lycklig och idag gick jag till Lindex och plockade med mig två pack små små sockor. Ett pack blå och ett par rosa (jag vet, men hur ska man annars göra) som jag gav till kassörskan. Jag visade henne pdfen som jag själv inte sett ock bad henne slå in de blå strumporna om det var en kille och de rosa om det var en tjej.

Hon blev helt till sig och jag gick ett varv i butiken innan hon ropade att hon var färdig. Och där jag gick hem med det lilla paketet med strumpor. 

På kvällen när Erik kom hem öppnade vi paketet tillsammans. Så himla himla spännande och mysigt. Erik öppnade och plockade ut..

Flickstrumporna! En liten tjej <3