Magmusklerna har nog börjat dela sig nu, tror det är en fingerbredd emellan ungefär och det är inte easypeasy att ställa sig upp från liggläge i soffan längre!

Passande nog var mamma & Gunnar i stan, så när arbetsdagen var slut åkte vi till Södertälje för middag och experimenterade fram en efterrätt i mammas nya fritös. 

Efter frukosten tog jag pendeln tillbaka in till Stockholm där jag mötte upp Sara för en lång solig blåsig promenad längs vattnet. Vi stannade och drack kaffe på termos och åt bullar, fortsatte till mataffären, lagade och åt middag och avslutade kvällen med glass och en romcom på tv.

Hon sparkar Erik i huvudet när han ligger på magen, hon känns från längst ner i magen upp till 6-7 cm över naveln, långt ut i sidorna. Så hon rullar runt men oftast ligger hon som en liten limpa tvärs över magen i navelhöjd. 

På kvällarna innan jag somnat har vi petat på varandra genom magen, så mysigt! Jag mår fortsatt bra, naveln putar och vi har fått hem babyskyddet till bilen. Bara en stor grej kvar, sängen! Men den fixar man snabbt på Blocket eller Ikea när vi känner för det. 

Stödstrumpor har jag köpt hem, inte för att jag har ont i benen, men för att lätta på blodtrycket i benet så att min lilla muskelknuta i vaden (som jag haft i tio år) inte ska göra så ont så ofta. Blodvolymen i kroppen har dubblats, det är högre tryck och knutan trycker på nerver, så förhoppningsvis kan strumporna hjälpa lite.

Annars mår jag bra förutom att det inte längre är belvämt att sitta längre stunder, ryggen tar stryk. Men det hjälper bara att resa sig och gå ett varv. Boobsen läcker lite grann till och från, vilket får mig att känna mig som ett djur, men annars är det inte jobbigt mer än att det känns märkligt :)

Imorgon ska livmodern mätas igen för att se att den blivit större. 

Nu är vi i alla fall nere på tvåsiffrigt och det känns sjukt att vi är föräldrar om typ tre månader! 

Jag känner mig fortfarande rätt smidig, men ibland blir jag bara så mätt att det stramar och trycker i flera timmar, det börjar bli jobbigt att knyta skorna och jag kan inte sitta böjd när magen är som störst, haha. 

Tycker ändå att magen kan poppa lite mer nu, men vad jag har märkt har inte magmusklerna delat sig än och när det händer lär det ju släppa loss ordentlig!

Vi kom på att vi ju får ta tillvara på de här månadsmiddagarna de här två, tre gångerna vi har kvar innan bebis kommer. (Oj, vad snart det kändes när jag skrev så!) Man vet ju aldrig, men sen kommer troligtvis middagarna inte bli riktigt som de har varit :) 

Det var mycket trafik, vi körde omväg och glömde avfarten, så det tog ett tag att komma fram men det gjorde inget. Vi lagade och åt middag framför tvn innan vi somnade. 

Vädret på lördagen var inte på topp, så vi satt inne och åt frukost så länge vi ville innan vi tog bilen och stannade lite hipp som happ och tog små promenader längs havet. Så kurrade magarna och vi hoppade in på ett mysigt café i Grebbestad dit alla andra också hade hittat in. 

Vi hann vila en stund hemma innan vi hoppade in i bilen och i snöstormen körde vi till Strömstad där Erik hade bokat bord på Heat. Jag drack låtsasvin och åt asiatiska tapas medan Erik högg in på sin stirfry till sitt glas med rött. Sen åkte vi hem och såg färdigt på Mello, stannade uppe länge och såg en film. 

Söndagen bjöd på fantastiskt väder! Vi tog en långpromenad som började med mer eller mindre bergsklättring i Kämpersvik och fortsatte med den vanliga rundan runt samhället. När vi kom hem önskade vi att det fanns korv med bröd i frysen att grilla, och det gjorde det! Vi orkade dock inte grilla :) På vägen hem tvättade vi bilen och hela helgen avslutades på bästa sätt med pannkaksmiddag. Det blev en riktigt glad, skrattig och mysig helhelg. 

Annars tuffar det på som vanligt :)

Annars fortsatt inga konstigheter mer än att jag ser discot i magen utifrån på kvällarna. Jag är inte mer hungrig än vanligt och det är skönt, var så jobbigt i början med illamåendet på det. Nu ska man tydligen kunna höra hjärtljuden bara genom att lägga örat mot magen, eller med hjälp av en toapappersrulle, där man tror att ryggen ligger. Kanske får Erik testa ikväll!

Nu älskar jag det på ett annat sätt. Det börjar bli på riktigt, vi planerar och handlar, magen går i stort sett inte att dölja, det görs kullerbyttor som bara den och jag mår lika bra som alltid. Eller tja, ännu bättre, för jag är ju gravid. Jag känner mig upplyft, glad, glowing och redan almighty för att jag vet att jag på ett eller annat sätt ska föda en ny människa. Jag har redan ett ansvar över att hon ska må bra, jag ska skydda henne genom att skydda mig själv och det finns redan en större mening med att gå upp på morgonen, innan hon ens är här. 

Där inne växer vår flicka som jag redan är så stolt över, pratar och sjunger till och så glatt visar upp. Jag fascineras över veckobilderna där jag faktiskt ser hur magen växer vecka för vecka, det är ju fantastiskt, och jag blir glad och lugn varje gång jag känner henne, skrattar när jag ser henne dansa utifrån. Jag reagerar fortfarande när jag ser mig själv i spegeln, visst är det ovant, men jag bara älskar den där lilla kulan som är mitt barn. 

Jag blir rörd över att Erik är min dotters pappa, att han och jag har skapat och skapar en människa som är hälften mig, hälften honom och i alla fall delvis kommer att likna oss båda. Jag förstår det inte. Jag blir rörd när han skyddande lägger en hand på magen och när jag tänker på att om några månader får vi med största sannolikhet hålla i henne. 

Så ja, jag älskar att vara gravid, även om jag är fullt medveten om att de här veckorna ska vara de bästa och att det kan vända i slutet. Men då är det vår och sol och inga bekymmer har man väl då. 

Det känns så fint, med mage och ring är jag ju aldrig ensam, det är vi tre. Och så får jag ett sms från Stockholm där det står att han är stolt över mig och att vara min fästman. En värme sprider sig genom hela kroppen och jag tänker att inte kan man väl vara lyckligare än så här? Nope.