Igår firade familjen Samuelson Eriks pappa som gått i pension. Vi var ute hela dagen och gjorde pensionäriga saker som att titta på djuren i Slottsskogen med barnbarnet och spela boule. Dagen avslutades med middag och efter att Hennie vaknat och varit rädd och otröstlig somnade vi alla tre till slut i vår säng och vaknade inte förrän 10 imorse. Välbehövligt för oss alla.  

Imorse fick jag ett par nya solglasögon av Hennie i mors dag-present (eftersom hon tog sönder mina här om dagen, ett under att det tagit så lång tid). Tänk, livets första mors dag, mamma åt världens bästa lilla tjej. 

Efter kaffe på altanen grillade vi lunch med grannarna och så åkte vi vidare till Älvängen för mer altanmys och middag. Och imorgon ska jag upp tidigt och tillbaka till jobbet, för jag har ju faktiskt jobbat min första vecka på ett år. Det är kul, men snart är det helg igen då jag får spendera mer tid med min familj, och det är ännu roligare. 

En dag gjorde vi en utflykt till naturreservatet Tjurpannan, en typisk bohuslänsk plats. Hennie lekte på hällarna, lyckades på något sätt fånga en myra som hon försökte mata Erik med. Fina minnen, i alla fall för oss. Men känslan i nuet är ju minst lika viktig. 

Det är nog mest en vanesak, men vemodigt känns det. Vi hade i alla fall en fin sista dag, det var soligt, vi lekte och Hennie började gråta så fort jag inte nuddade henne, som om hon kände på sig att det inte kommer vara hon och jag hela dagarna längre. Jag är glad över att "mammmmma, mammammma" nästintill blivit de vanligaste orden under helgen :)

I måndags förmiddag fick jag ett sms från Nathalie där hon frågade om jag och Hennie ville komma och hälsa på i Lidköping i veckan då Niklas var iväg på utbildning.  

Det passade oss alldeles utmärkt, så i tisdags efter frukost satte vi oss i bilen och körde 1h och 40 minuter. Oftast sitter ju en av oss bak med Hennie och ingen har kört en längre sträcka med henne ensam nu när hon är så aktiv. Men det gick helt okej, den första halvtimmen satt hon lugnt och fint och sen bröt helvetet löst och jag var tvungen att stanna med en timme kvar att köra. Sen gav jag henne sen rån på rån på rån och lyssnade på Babblarnas första sång om och om igen i 30 minuter. Sista kvarten sov hon. 

Sen följde ett mysigt dygn med lek, dans och promenad i ömsom hagel, ömsom sol. För en gång skull tajmade kidsen både mat och sömn (förutom att Hennie vägrade en av sina naps) och de hade riktigt roligt ihop. När de sussade för natten fixade vi middag, drack lite rött vin och tittade på en romantisk komedi medan vi snickesnackade om allt möjligt. Så mysigt med sleepover!

Efter frukost och mellis åkte vi hemåt. Jag tajmade med Hennie sovstund och hon somnade utan protest och sov i 40 minuter medan jag sjöng till Kent. Det gick supersmidigt, men när jag kom hem och skulle plocka ut henne ur bilen var det en stor blöt fläck i hennes nya bilbarnstol och ja, hennes kläder var varken torra eller okladdiga om man säger så. Har inte hänt sent hon var en "liten bebis"! Men där satt hon och skrattade, så glad att se mig efter bilturen. Skruttan. In med henne och bilstolen i duschen och det hela gick väl rätt bra trots allt. 

Summa sumarum ett himla bra initiativ och supermysiga dagar. 

Men kort och gott kan man säga att Hennie tränar på att stå, gå och göra olika miner.  

Vi hänger utomhus, klättrar på sandlådan och leker på nya altanen. 

Testar olika huvudbonader. 

Leker med fjärrkontroller. 

Plockar med oljor och flaskor i badrummet, lägger ur och i, flyttar hit och dit. 

Hennie klättrar på mig, på trappen, på allt.