"Håll ihop fingrarna men ta ut tummen", "Blinka med ena ögat på 2", "Ha avslappnade händer, men inte avslappnade". Det är ungefär så det låter på Whiplash träningar nu och det är inte klokt kom jag och Maxime på igår. "Det ska vara på 6 å så, inte 6 å!" Petigt är det, onaturligt petigt, men bra blir det nog.

Igår tränades det formation innan jag, Maja, Maxime och Tove åkte och handlade mat i två timmar (!) innan vi åkte hem till Maxime och lagade den. GOOOTT! Haha, vi har kommit på bästa presenten! Det var meningen att vi skulle titta på EM och VM-filmerna, men det saknades ett uttag i Maximes tv. Men vi hade bestämt oss för att se, så det var bara att åka till familjen Lindblom i Mälarbaden och trycka på play. Gud vilka minnen vi har säger jag bara. Vi är så jävla roliga. Och då menar jag hela Whiplash.

Vid 1 åkte jag och Maxime hemåt igen, vi fick backa och titta på skylten för att veta vart vi skulle, men det visste vi knappt i alla fall. Vi tog rätt väg sen ändå! Mycket prat på hemvägen och innan vi gick och la oss, så skapligt trötta imorse. Pierre ville träffa oss i ett "dödsviktigt" samtal, haha, innan vi åkte och tränade. Nu känns allt i formationen på plats, vilket lyfter bort en hel del stress. Skönt. Snart kommer Emmsan hit, ska väl se på Eurovision song contest med brorsan ikväll. Blir trevligt!

SO MUCH BETTA I'M FOR YOU

Nu har jag äntligen fått Maximes VM-bilder och bilderna från Kuriren. Jag måste säga att jag verkligen inte förstår varför de la ut de bilder som de gjorde i tidningen! Skulle så gärna vilja lägga ut några av de bästa bilderna de tog, bilder på alla sju, men jag får inte. Tråkigt. Istället lägger jag ut lite smått och gott från Tove, Majas och Maximes bilder!




och lite äldre bilder..

---

 Och imorgon gäller det för oss, KABA POWER

WHAT?
ps. Vår resa blev stulen. Man skall icke stjäla. Fyy.

Jag är inte mentalt stabil just nu. Min hjärna är trippelt gånger så stor än vanligt, allt får verkligen inte plats. Det handlar om skolarbeten, pressen och mycket om dans faktiskt, även om det är det jag älskar allra mest.

Vi ska bli mer synkade än vad vi någonsin har vart, pengar ska på något mirakulöst sätt samlas in, kläder ska köpas, träningstider bestämmas, tid hittas och beslut fattas. Allt ska hinnas med och bli perfekt. Glöm inte att jag älskar att träna med Whiplash, det är inte alls det, utan tankeverksamheten. Sen ska formationen träna, ta tid från gruppen och från pluggandet.

Sen är det alla runt omkring. Idag blev det för mycket. Jag släppte allt, sa äntligen vad jag kände och tyckte till de jag ville och jag ångrar mig inte ett dugg. Ingen kan komma och säga vad jag ska säga, att jag inte får säga vad jag känner bara för att de inte vågar göra det själva. Själva håller de mun, och när jag säger vad jag tycker om dem har jag fel, för jag har ju ingen jävla aning om hur de är, eller hur de tänker. Nej, men det är just det jag menar. HUR I HELVETE ska jag kunna ha en aning om hur de är och hur de tänker när de inte vågar uttrycka sig och stå för sina åsikter och känslor? Hur ska jag veta vilka de är om de inte är sig själva? Om det enda man ser är ytan, och man kan inte komma dem under skinnet eftersom de varendaste dag har samma skal. Ett påklistrat skal. Är det verkligen bättre att gå bakom en så kallad kompis rygg, än att säga vad man tycker till henne? Ja, tydligen är det det, för man vill ju inte såra någon. Man varför går man då bakom hennes rygg? Är det då inte bättre att säga vad problemet är, lösa det och sen gå vidare och känna att man är ärlig med sin KOMPIS? Det är tur att jag är ärlig. Ni skulle bara veta vad ni tycker om varandra. Det ni inte vågat säga själva till varandra men det ni blir så himla uppretade över att andra säger, fast ni tycker precis samma sak själv.

PEACE

Kan inte mer än hålla med Jessica. Det är för jävla stressigt just nu. Kanske överdriver jag, kanske inte. Men det är inte det som är huvudsaken, utan hur man mår. Allt kan sammanfattas som STRESS&PRESS. Tror jag ska leva med de orden de närmsta veckorna. De 100 känslorna som det skrevs om för några veckor (dagar, månader?) sen har nu blivit, om jag ska uppskatta dem, cirka 113.

Jag ville så gärna ut och cykla.

KLUMPEN

Helgen sammanfattad lite kort:

Fredag: Sparka på fjong-grej och sola i skolan och få piggelin av Martin och Wing! Väldigt uppskattat! Träning med Lina och Whiplash och Aristocats med Liiinis.

Lördag: Sola och åka till Örebro för att tävla par. Jag och tre Whiplashare i en bil, bäst musik, köra efter Pierre som inte kan köra bil - kör 90km/h på såväl motorväg som 70-väg.
Dansa - gå till final - vinna! Det var inget som saknades Lina! Kul att få beröm av okända människor också. Alla grupper med vita äckliga byxor - akta er på SM för då är Whiplash tillbaka.
Hitta hem - Jessan och hockey - snor på den och på vissa andra i närheten.

Söndag: Sola till Tove och Maja hittade hit. Visa dem runt - måla fönster - dricka yoghurt-hallon-is på studsmattan - kolla bilder (ej filmer vilket det blir nästa gång för nu har pappsen fixat).

Imorgon blir det slingning och träning för SM + VM. Topppppeeeeen! (förutom allt i skolan)
Pusss

SOMMAR

Rom. Det var härligt det. Precis som en vanlig utomlandsresa, förutom färre dagar och mindre bad. Vädret var helt perfekt! Sol varje dag och varmt, ungefär som en vanlig julidag i Sverige.

I torsdags när vi kom fram åt jag det jag hade längtat efter, spaghetti med claaaams, muuuums! Det var inte så mycket folok ute på stan, men eftersom det var första maj tänkte jag "okej, det är ju röd dag, kanske inte så många som är ute då." Kvinnan där vi bodde sa att det skulle vara lite musik på ett torg i närheten, mysigt tänkte vi och vandrade dit. Jag hade tänkt mig att det skulle vara lite spontant spelande, men när vi kommer fram ser jag den största scenen jag har sett, och ungefär 15 000 människor. Det var här alla var.

Det var värsta partystämningen, ashög musik och folk som gick och smuttade på stora flaskor öl och cider och jag har aldrig sett så många polisbilar och ambulanser. Jag lovar, det var minst 10 polisbilar, 10 ambulanser och säkert 5 röda korset-bilar. När vi skulle gå därifrån mötte vi kanske ytterligare 5 polisbilar, så mamma och pappa tyckte inte att vi skulle befinna oss där på kvällen.. vilket skulle ha varit ganska kul enligt mig, med kompisar och några öl.


(fräsch snubbe till höger)

Istället gick vi till Colusseum (stor byggnad där Gladiatorer slogs för publik för typ jättelänge sen), vilket var lite häftigt. Dagen slutade med god middag, sen gick vi hem och somnade klockan 22:00 eftersom vi hade gått upp 4 på morgonen.



I fredags åkte vi till Vatikanstaten. Pappa ville in i Vatikanmuseumet och det var inte svårt att hitta kön. Den såg väääldigt lång ut. Istället gick vi in på torget där påven brukar stå och snacka för att hitta kön till St Peterskyrkan. Torget var fullt med människor. Kön slingrade sig som en orm flera varv inne på torget, och vi bestämde oss för att ställa oss i kön till Vatikanmuseumet istället eftersom att den kön verkade kortare.


Stooor folkmassa, jag och brorsan svettades av jobbighet (och värme)

Men oj så fel vi hade. Jag tror aldrig vi har haft mer fel. Den här kön var så jääävla lång. På grund av min kära far, som var TVUNGEN att komma in i det där museumet, stod vi i kö i exakt 3 timmar och 48 minuter. Jag räknade ut hur många människor som stod framför oss i kön efteråt. Kön var cirka 1,5 km lång, i genomsnitt 3 meter bred, vilket är 4500 kvadratmeter. På varje kvadratmeter stod det ungefär 4 personer, vilket blir (4500*4) 18 000 personer. Och kön fylldes på hela tiden! Jag förstog inte vart tusan alla människor kom ifrån!? Vem vill stå i en kö i stekande värme i 4 timmar? För att dessutom se på stenskulpturer med litet könsorgan? Tydligen över 20 000 per dag. En av de var då oturligt nog min pappa. Ojojoj. Ajajaj.



Efter den dagen hade man gaaanska ont i fötterna. Trappor hit och trappor dit. Men utsikten var väl fin.

På lördagen bestämde vi oss för att inte stå i några köer. Det gick bra! Vi gick runt i solen och tittade in på lite små söta gator, åt jordgubbar och hade allmänt trevligt. Men fortfarande förstår jag inte hur det kan finnas så många människor i den där staden. Det är väl ungefär så den här resan kan sammanfattas, folkmassor och sol! Ursäkta mitt långa och ganska meningslösa inlägg, det är sånt som händer när man inte fått skriva på några dagar!


Kolla in vad som speglas i brillorna ;)


SÅ JÄVLA VÄLBEHÖVT MED VÄRME OCH LITE JORDGUBBAR

JAG ÄLSKAR PALMER