Man inser inte hur långt hår man har innan det fångas på bild av någon annan. Det gjorde det här om dagen när vi skulle fotas till ID-kortet på jobbet. Så igår kväll rök saxen fram, lagom till jul! Chip, chop, så snabbt det gick, mycket snabbare och definitivt billigare än hos frisören. Varför ska jag lägga 400 kronor hos en sådan när jag kan så bra själv!

När jag kom ut i kvällen för att byta tåg i Katrineholm såg jag en, två, tre, hundratals små fluffiga vita flingor. Nu är jag framme och det snöar än. Lycklig tjej. Kanske blir det en vit jul ändå. 

Jag känner mig väldigt ofta bortskämd av min karl, på många olika sätt och ofta bara av att han är sig själv hemma på soffan. Men igår kväll satt vi inte på soffan, eftersom han för några veckor sedan bokade upp mig för en date night. Jag visste inte mer än så när vi gick på spårvagnen och hoppade av några hållplatser senare, styrde kosan mot Valand och blev välkomnade med en kopp glögg. Det visade sig att det var julbord som stod på schemat, och inte vilket som helst utan ett väldigt lyxigt ett, med allt som ska finnas på faten vid jul och mycket mer därtill. Och så en flaska vin, ett par koppar kaffe och julefterrätt. Jag kände mig alltså mer bortskämd än vanligt. AAAAAH, jag har det så bra. Och nu är det ju dessutom jul, semester, kompis-, par- och släktmys, och allt sådant där.

Ja, med saftblandare, alkolås och hela köret. Jag var klart nojig över att för första gången ge mig ut i Göteborgs stadstrafik, men jag måste säga att jag lugnades av den fräsiga tjänstemannabilen. Statlig myndighet mot göteborgarna! Ungefär som med projekt Västlänken, fast då är det Göteborgs gubbar som är motståndare.

Igår, den 15 december, var det dags att fira sex månader som officiellt par och åtta månader av pussar. Det var min tur att stå för middagen och Eriks tur att välja vin. Han var världens finaste i sin skjorta och fluga, och jag fick värmeljus, för att jag ger honom värme och ljus, och för att ljusen var slut. Min sötnos. Trerättersmiddagen var snabblagad men god och jag ska inte dra ut på historian om kvällen mer, utan säga att den som alltid var både mysig, rolig, fin, allvarlig, underbar och kärleksfull. Nu kör vi på med ännu ett halvår, eller snarare typ 147 stycken, minst, hoppas vi på.

Luciakvällen i den magiska Oscar Fredriks Kyrka var fin och mysig med massvis med juleljus som jag tänkt mig. Lika fint och mysigt var det att spendera resten av kvällen med mina tre bästisar i stan och deras härliga män, och min egen förstås. Efter en promenad i den stjärnklara decembernatten tuggades det pepparkakor med chevré innan det var sängdags. Jag startade söndagen på egen hand i Eriks lägenhet med knäckemacka med julskinka och avslutar dagen ännu bättre med sällskap i en lussebullsdoftande lägenhet.

Ännu en arbetsvecka över, vad jag älskar fredagar! Men jag trivs på jobbet, det är fullt upp och dagarna går snabbt. Det är ett härligt stort gäng där på kontoret, där jag är yngst. Annars är det blandade åldrar, dock med en ganska rejäl bunt äldre herrar som till en början kan verka lite vresiga, men som när man lär känna dem visar upp de härligaste personligheterna. Nog med det - nu är det ju helg!

 

Veckan har varit julig med glögg- och lussebullsfika hos mig, julklappsinhandling, glöggfika med Emelie, julkonsert för välgörenhet i kyrkan med mer julfika, julkort på posten och ett juligt Gekås i Ullared som jag premiärbesökte i torsdags kväll. Ikväll ska jag, Camilla, Matilda och Alina med respektive på luciatåg i Oscar Fredriks Kyrka, jag ryser redan. Det kan hända att lussebullsbak är på gång också, men annars fokuserar jag på mys, vi kan kalla det lussemys, med pojken som sedan ett par dagar är tillbaka i stan. 

Jag är inte rädd att sova själv, men jag har vant mig med att få somna och vakna med den jag älskar varje dag. Vilken himla tur och lycka att vi kan göra det, det är verkligen inte alla som har den möjligheten. Alla vill det inte heller. Men det vill jag, så nu känns det så där tomt. Jag ska försöka få ut något positivt av det och gå och lägga mig tidigt för en gångs skull, nu. Och längta till onsdag kväll. Puss. 

Jul, jul, strålande jul.. Ja, för nu är första advent passerad. Trots att termometern vägrar passera noll. Adventhelgen till ära bjöd Eriks mamma och Jan på glögg och saffransbullar i ett julpyntat hus, med julgardiner, julblommor, julstjärnor och ljusslingor i trädgården. Det bjöds egentligen på mycket mer än glögg och bullar; middag, vin, kex, ost, cheeze cruncherz, hembakat bröd, frukost, julte.. Så himla mysigt att få komma hem till ett riktigt hus med föräldrar, även om det inte är mina egna. Det är ju tur att det finns någon form av subsititut, med tanke på att min egen familj bor en bit härifrån. Jag fick till och med låna en farmor här om veckan.

 

Hur som helst, på lördagsmorgonen smygtändes det första adventsljuset i huset och gulligt nog fick jag årets första julklapp. På kvällen bäddade jag Eriks säng med nyinköpta sängkläder som nästan kan räknas som juliga. Jag har idag tänt det första ljuset i min egen adventsljusstake, och nu finns även en gran på plats, en gran. Inte hos mig så klart, det är ju lite svårt med tanke på antalet kvadratmeter, men hos Erik. Till adventsmiddag blev det risgrynsgröt med kanel och knäckemacka med skinka och senap. Idag börjar julkalendern och den första luckan öppnas, och chokladbiten bakom lucka ett äts upp. Hur mysigt får det egentligen bli?