VARJE gång jag ser den här reklamen med körgossen skrattar jag till. Det är till och med mer än bara att skratta till, det är alltid med ljud och när jag är på humör skrattar jag så att tårarna börjar rinna. Ibland börjar jag skratta redan innan den lilla gossen kommit i bild, och då måste jag hålla skrattet inne tills han har sagt sin replik så att jag inte överröstar den med mitt skratt. Jag vet inte varför det är så kul, men det ÄR det! Själva repliken är väl inte det roligaste, utan snarare hans min, faktum att han är körgosse, den knutna bestämda handen, den lite för långa väntan innan hans blink, nick och "mmh", och den ännu längre väntan när han står i tystnad och försöker hålla sig från att le innan reklamen är slut. Och det blir roligare och roligare för varje gång!

 

Jag vet att det verkligen inte är okej, men jag kunde inte låta bli när jag såg den röda korken sticka upp i skafferiet och dessutom visste att vi hade sötmandel. Jag var tvungen att tända ett ljus också. Och det var så gott. Brände mig på tungan gjorde jag också, som vanligt. Jag längtar liite, bara lite.

Jag tycker det är ganska skrattretande att läsa listor som folk skrivit om sig själva, där de ställer frågor till sin egen person och svarar med största allvarlighet som om det var något av det mest intressanta som går att läsa. Oftast är frågorna och svaren ganska platta och förväntade, som "Jag har helst på mig: klänning, för det mesta", vilket är ungefär så ointressant det kan bli. Då tycker jag, utan att påstå att jag är den mest intressanta människan i världen, att man hellre kan svara lite mer spontant och dela med sig av lite kuriosa samtidigt som man är minst lika ärlig!

 

Jag är uppvuxen i ett hus där det ibland var okej att snaska på frysta köttbullar, äta 3 cm tjocka skivor mandelmassa och dricka jordgubbsfil till maten.

Efter en heldag i skolan från 8-17 var jag på studiebesök på what! arkitektur där Camilla praktiserar. Lattemaskin och allt, väldans fancy! Efter att igår ha bestämt att det var dags för kvalitetstid utanför lägenheten spatserade vi upp längs med Linnégatan och slog oss ner på Istället för ett par glas och en liten matbit.

 

Fyra timmar senare hade vi pratat smått & stort, brett & smalt, vitt & trångt, högt & lågt, nära & fjärran, glatt & moloket. Så där som bästisar kan göra, en helt vanlig torsdagskväll, i Göteborg, Sverige, Europa, Världen. Så där som bästisar kan göra, vart de än befinner sig.

Två timmars sömn kändes ju bara SUVERÄNT när klockan ringde 6:30 imorse. Så jäkla nyfiken på förklaringen till varför jag inte kan sova ibland, för det måste ju finnas någon! Hur som helst hade jag hungrig som jag var ätit frukost kl 4 så jag kunde i alla fall ligga kvar i sängen lite längre. Inte ens Nyhetsmorgon blev det.

 

Väl hemma från skolan åt jag dagens andra frukost. Har fått lite dille på en ny variant av havregrynsgröt med extra protein - inte i form av proteinpulver eller sådant trams, utan helt enkelt ett ägg som blandas i när det bubblar på spisen. Himla krämigt och mättande blir det. Rivna morötter, pepparkakskrydda och hackad mandel är en av de vinnande kombinationerna.

 

Ikväll vankas den näst sista Bachelor-kvällen för säsongen. Alina ska baka och Matilda fixar dricka, och det kan inte bli så mycket annat än mys. Sen hoppas jag för allt i världen kunna sova!

..men i två dagar har jag vetat, tack vare min kusin Sandra med inside info, hehehe..

 

Kents skiva anländer på Valborg! Och redan nästa onsdag släpps första singeln, La Belle Epoque. Tatueringsmaterial - njaa.. Men exalterad - JAA! Tillsammans med kära Emma räknar jag ner.

Färgglada drinkar med namnen Isola, Elefanter & Verkligen, dessutom med färgmatchade Kent-pins - vi var ju bara tvungna att prova en av varje! Dessutom var det enbart Kentmusik på dansgolvet i två timmar, Jocke och gänget på storbildsskärm, och en Zoo-klubba i munnen - en fredagskväll när den är som bäst. Dessutom tillsammans med ett lika stort Kentfan som mig själv, Emma, som efter att nedstämt insett att den tredje saknade pinnen var slut i baren hittade just den på golvet när vi skulle hem. Händer bara en äkta Kentfantast!