Min livssituation har förändrats ganska mycket om man jämför idag med för två år sen. Det är nog egentligen därför det känns som om mer tid har passerat. Rent krasst handlar det väl bara om två förändringar. Jag har gått från att vara student till att vara en fullt arbetande vuxen, och från att vara singel och roomie till att vara i världens finaste förhållande och sambo. 

Ikväll var det i alla fall jag och min ex-roomie som hade Bach-night. Bilden kommer dock från kvällen för två veckor sedan då vi firade att Camilla kommit in på utbyte i Wien och att jag fått ett ordentlig förlängt jobbavtal. Ingen anledning att inte fira det med bubbel!

Jag, Erik, Niklas och Natalie i mysiga Nerja, Marbella och Malaga. Vandring i underbara Sierra Nevada, paddling genom vattenfall, perfekta 20-25 grader och milslånga strandpromenader och mängder av spansk öl, sangria, rosé, tapas och paella. Med balkonger i bästa solläge i riktning mot stranden och det glimmande havet, perfekta för musik, kortspel och rosé. 

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig inför resan, men så fantastiskt fint det var! Kan inte riktigt komma på ett annat ställe i Europa med samma mix av strand, natur och småstäder, där man liksom bara kan hänga, njuta av värmen, äta god mat och umgås. För allting var bara så underbart mysigt och härligt och fint, dessutom i sällskap av högsta klass.

Nej, jag rekommenderar andra att åka dit och jag kan definitivt tänka mig att åka dit igen och öva ännu mer på spanskan. Nu är jag ju dessutom förberedd på den kassa vägskyltningen och de kassa bilförarna.. Kort och gott, en underbar lång-weekend!

En kall drink till Pistvakt, Kent-biljetter, krokusar, en nattlig hårklippning och hemgjorda fish n' chips gjorde inte helgen sämre. 

Tack och lov hade jag och Kent-Emma bestämt att vi skulle samarbeta, så när hon slussades in på Ticnet prick klockan 12 lyckades hon sno till sig två ståplatser till mig i Göteborg. Det var tur, för ståplatserna tog slut på några sekunder och när jag efter 45 minuter kom in på den första av fyra enheter här hemma var biljetterna i Göteborg slut. Jag lyckades knipa tre sittplatser i Karlstad till mig, mamma och moster, säkerligen några av de sista med tanke på placeringen i Löfbergs Arena. Men det spelar ingen roll att vi fick dåliga sittplatser, det spelar ingen roll!

 

Efter att ha försäkrat mig ungefär 13 gånger att Emma hade två biljetter till mig, att hon hade fått bekräftelsen och att hon lovade att jag skulle få dem kunde jag pusta ut i samma sekund som biljetterna till Karlstad trillade in i inkorgen. Sen kunde jag äntligen andas ut och ta helg. Jag trodde verkligen inte att det skulle vara ett sådant tryck.. Tack, tack, tack.

 

Har tagit med mig jobbdatorn för att kunna sitta redo med två datorer och två telefoner imorgon. När persen är över och jag har fått biljetter (jag skiter i om det blir i Finland) går nog resten av helgen till för att återhämta mig. Japp, det är mina kommande dagar det.

Huvudrätten, lax- och räkcheesecaken, var kanske inte lika kreativ. Men sen höjdes nivån igen i efterrätten, med cheesecake- och aprikossyltfyllda kinderägg och varm äggtoddy. Vilken hit! Till menyn serverade Erik ett gott vitt vin som bytte smak beroende på maträtternas salt- och sockernivå. 

Som vanligt var ju maten dock inte det allra viktigaste, utan myset och firandet av oss. 

Lika mysigt var det på lördag när Eriks mamma och Jan kom förbi på middag och skumpa (!) I många timmar satt vi och trivdes vid bordet, och efter att de tagit bussen till hotellet vid halv tolv satt jag och Erik kvar, drack ett par drinkar och spelade spel till halv tre. Kvalitetstid deluxe. 

Söndagen var också mysig, på sitt sätt. Ni vet en sån där dag där man tar en promenad innan frukost, sätter sig och äter och sen inte slår sig ner igen förrän åtta timmar senare. Träning-, fix- & trixdag kan man kanske kalla det. 

Igår kväll, strax efter 23, plingade det till i telefonen. Kent-Emma, som jag kallar henne, hade skickat en länk till en video på kent.nu med texten "Har du sett det här?!". Exalterad, i tron om att Kent släppt en ny singel, kopplade jag upp telefonen till bluetooth för de bra högtalarna, satte mig tillrätta i soffan med videon framför mig, tryckte på play.

 

"Vilket härligt beat" tänkte jag när låten drog igång, men insåg ganska snabbt att "Då som nu för alltid" inte var en riktig låt med sina 2 minuter och 53 sekunder. Jag tittade vidare, såg skivomslagen till Kents alla album visa sig på olika sätt. Jag började ana orod. Sen kom det, BOOM. Mitt hjärta gick i kras. Tårarna vällde upp. Det blev helt tomt. 

Deras sista album. Deras sista turné, någonsin. I år. Kent går i graven, den 17 december. Jag fick ångest direkt, "den 17 december, då är ju jag inte i Sverige utan på Sri Lanka, VAD HÄNDER DEN 17 DECEMBER?! Ska de bara ha en spelning, jag dör, jag dör, nej så kan det inte vara, de skrev ju sista turnén."

 

Jag lyckades somna till slut. Idag klarnade det, den sista spelningen ÄR den 17 december på Tele2 Arena i Stockholm, den missar jag. MEN de ska på turné, de kommer till Göteborg den 30 september och biljetterna släpps på lördag klockan 12. Jag måste ha. Till Göteborg, och till Karlstad tillsammans med mamma den 2 december. Göteborg och Karlstad, minst. Jag tar med jobbdatorn hem på fredag så att jag kan sitta redo på så många datorer/mobiler som möjligt. Måste. Ha.

 

Idag kom singeln Egoist och den 20 maj släpper de sin sista skiva någonsin, Då som nu för alltid. 

Hur som helst ställde jag mig i köket och började klippa ur och tejpa ihop recept från alla Buffé- och MatHem-tidningar, början till en egen receptpärm, eller något. Jag kände mig inte riktig nöjd med Spotifys spellistor, de matchade liksom inte mitt humör och jag kunde inte heller sätta fingret på vad det var för musik jag var ute efter. 

När jag kom in på gamla goda Electric Banana Band och Smurfhits kände jag att detta var det som gällde. Texterna från 90-talet plockades utan problem fram från en liten vrå i hjärnan och jag sjöng, visslade, klippte och tejpade som aldrig förr!

Första dagen av resten av våra liv startade vi med hotellfrulle innan vi tog en långpromenad ner till Den lille havfrue och tillbaka till hotellet. Vi sa adjö på Kastrup - vilket höjdarfirande, vilken mamma!