I fredags efter jobbet tog vi en sväng på Halloween på Liseberg bland pumpor och zombier. Inte riktigt lika mysigt som Jul på Liseberg så klart, men stämningsfullt definitivt! Sen åkte vi hem och hade myskväll. Det är ju nästan det härligaste som finns, att hitta på något efter jobbet och sen ändå ha middag och fredagskvällen kvar.

Hemma väntade en värdecheck från Felix, eftersom jag skrivit till dem och klagat för att deras Halloumi HotPot inte innehållit mer än EN ynka minibit halloumi. Jag hade blivit lurad, skrev jag, och tyckte att de skulle kompensera mig. Det lönar sig att klaga!

På lördag förmiddag byggde vi lite kök, se så fint det börjat bli! Dock ville vi bygga lite för mycket, så plötsligt blev det bråttom för att komma iväg till Lidköping där Niklas överraskningstrettioårsfest stod på schemat.

Överraskad blev han mist sagt, när 50 vänner stod framför honom och sjöng när ögonbindeln åkte av! Sen var det lekar, middag och dans till dess att bussen hämtade upp oss alla och körde oss tillbaka till vandrarhemmet. En sån superkväll!

Helgen avslutade jag och Erik med att tillaga vår första måltid i vårt nya kök. Falukorv och potatismos!

Förra helgen drog vi igång med köksbygget på riktigt. Förutom en tråkig och felaktig lapp i trapphuset, alltså hur orkar folk?, flöt arbetet på bra. Stjärnan i gänget var Jan, men vi alla tre slet hela helgen med regnet envist droppande där ute, väldigt passande.

Nu var ju det här hela fyra dagar sen, så tro inte att det fortfarande ser ut som på bilderna nedan! Mycket har hänt sen dess, Jan har varit här igen, vi har arbetat varje kväll och stommarna har fått luckor, lådor och hörnkaruseller. Det är så sjukt mycket mer pill och detaljer och finlir som man inte tänkt på innan. Hur som helst har jag inte haft tid att ta kort sen helgen. Men det kommer. Och jävligt bra blir det!

Vi löste en månadsmiddag den här månaden med, mitt i renoveringskaoset. Vi tyckte dock att det var lite trevligare att göra det tillsammans den här gången, så Erik valde tema Italien och så slog vi våra kloka huvuden ihop.

Att det skulle gå relativt snabbt, med få ingredienser och inte så mycket meck var så klart en förutsättning. Vi landade i menyn nedan och den här gången fick vi sitta vid soffbordet och äta. Men det spelade så klart ingen roll, och maten och stämningen blev minst lika bra som den brukar. Det var bara själva överraskningsmomentet som försvann.

Nästa månad ska nya köket vara på plats och Erik blir först ut med trerättersskapandet!

Dagen startade jag med en superstor bagel och en superintressant föreläsning av marknadschefen på Volvo Cars, snubben bakom Zlatan-, Swedish House Mafia-reklamerna och Volvos framgång de senaste åren. Efter föreläsningen ville jag aldrig köra eller äga en annan bil än Volvo, jag ville titta på alla reklamer på Youtube och följa alla sociala medier-konton - snacka om starkt varumärke.

När veckans jobb var slutfört var det dags för AW med trafikverksbrudarna med god mezebuffé och vidare häng på Harrys. Supermys!

Inte att förglömma var den färgglada onsdagsmiddagen som ändå förgyllde vardagsveckan efter slit med grejer till tippen och bärande från Ikea. Tacka vet ja micron när man varken har spis, ugn eller bänkyta och det står saker huller om buller. Extra färgsprakande risgrynsgröt fick det bli!

Japp, så här ser det ut här hemma i lägenheten at the moment.. Kaos! En tiondels kök kvar, nya stommar, gamla stommar, porslin, mat och grejer i alla rum, inklusive på balkongen. Mitt ordning- & redasinne och kontrollbehov är ändå i kontroll (hehe) i och med att jag mentalt förberett mig på denna oreda ett bra tag!

Nu ska även golvet loss i köket, nytt ska läggas, de sista köksdelarna ska ner, grejer ska köras till tippen, bänkskivan ska levereras och de sista nya grejerna inhandlas innan Jan kommer och hjälper till och monterar nytt kök om två veckor.

Det kan låta som mycket tid, men vardagen ska hinnas med också och helgerna är inbokade med annat. Men det klarar vi, och så får vi ju så fin hjälp också. Det här kommer bli bra!

Och så var 1/2 av mina sista Kent-konserter passé. Nervositeten och pirret jag känt hela veckan började visa sig mer och mer ju närmare fredagen jag kom. Och så var det plötsligt dags, där stod jag fyra meter från scenen.

Som vanligt en helt fantastisk upplevelse, men den här gången med mer känsla, mer kärlek, otroliga bakgrundsspel på scen. Och ja, jag hade nog velat byta ut minst hälften av låtarna till andra, men man kan ju inte pleasa hela publiken och det betyder inte att låtarna som spelades var dåliga, det är ju inte det. Det var hur som helst magiskt oavsett.

Det var helt fantastiskt att ha Erik vid min sida. Det var nog ändå hans närvaro som bidrog till att det brast för mig första gången, klyschigt nog till Utan dina andetag. Andra gången tårarna rann var när jag insåg att istället för att spela Sverige kom tonerna av Socker.

Ja. Underbart. Nu är det den 2 december jag räknar ner till, den sista gången jag ser Kent. Då i Karlstad tillsammans med mamma och moster Marita.

Efter en vecka på nya jobbet känns allt superbra. Energin, engagemanget och ambitionerna i bolaget är enorma och alla är likasinnat öppna, trevliga, härliga och duktiga.

Jag känner mig varmt välkommen och kanske framför allt efter helgens konferens som jag tajmade in min första vecka. En fullsmockad inspirerande dag på Falkenberg Strandbad med 270 kollegor och en avstamp för den nya utökade marknad- & kommunikationsavdelningen ledde vidare till AW, middag och dansgolv fram till 3:00. Lite skillnad från förra arbetsplatsen där medelåldern var x antal år högre och de flesta drog sig tillbaka efter middagen vid liknande föreställningar.

Superkul! AW var även jag och Erik på i fredags, inför uppladdningen av Kent-konserten..