En sjuksköterska kallade in mig på ett rum dit läkaren skulle komma. Ett par sekunder senare öppnas dörren och innan jag ens ser den äldre gubben sträcks en hand fram, för att hälsa och få det gjort så snabbt som möjligt. Han sätter sig halvt på britsen, som om han är på väg, tittar mig inte i ögonen och svarar med ryckande axlar "det tror jag inte", "nej det vet jag inte" och "det är väl inget" på mina frågor som rörde komplikationer och tillvägagångssätt av operationen,och nerver i benet som jag inte vill att de kommer åt när de ska skära bort den lilla knutan. Det är viktiga funderingar för mig men han berättar ingenting om hur det kommer gå till och jag får dra ut icke-svar ur honom. 

Jag vet att det för honom är en pytteliten okomplicerad operation, men hur kan man vara så jävla kass? Jag kände mig dåligt behandlad och illa till mods och sa sen till sköterskan att det var en jäkligt likgiltig, oengagerad och ointresserad läkare ni har. Hon skrattade lite obekvämt och sa att "ja, det är så han är, vi som jobbat med honom har vant oss". Jaha, sa jag, men det är varken uppskattat eller lämpligt beteende mot patienter och jag ser inte fram emot att bli opererad av honom. Jävla idiot. 

Imrogon får vi äntligen sovmorgon och när vi känner oss redo åker vi upp till svärmor/farmor i Munkedal där vi spenderar natten. Det är första gången jag åker så långt själv med gumman (som sitter bak i bilen) och jag hoppas att hon låter så där lagom mycket där bak; knäpptyst sovande och gallskrik innebär extra stopp och längre färd. 

Efter lunchen fortsatte vi upp till jobbet för att träffa hela gänget och äta min vinbärskladdkaka med bär från trädgården. Känns så kul! Och god var den också. Mysigt var det att träffa alla i alla fall. 

Gumman däckade totalt när vi kom hem efter alla nya intryck. Men först slötittade hon lite på tv, min lilla chillare. 

När Erik går till jobbet vaknar oftast Hennie. Då bär jag över henne till vår säng och så myssover vi vidare, vaknar och leker lite innan vi går upp. Idag var vi uppe strax innan 10 :)

När Hennie hade ätit satt hon ute i babysittern med mig medan jag åt frukost. 

Sen tog vi på oss och gick ut på vår vanliga timmespromenad!

Hennie somnade och vaknade sen lagom till att jag tog mitt första dopp i sjön i år. 

Vi satt och myste lite på en sten innan Hennie blev hungrig vi gick hem!

Hennie åt mat, vi busade lite och jag drack en iskaffe på altanen när hon somnat i min famn. Hon vaknade igen, åt lite, kom inte till ro och visste inte riktigt om hon ville leka, äta eller sova. Lite varm tror jag, men tillslut somnade hon uppe på mig inne på soffan. 

Med Hennie i bärselen mötte vi Erik vid bussen och så snart vi kom hem ställde han sig och grillade middag. Otippat mysigt. Efter maten gick vi ner till sjön igen och tog ett dopp, tillsammans! Åskan började dra in och himlen var magisk. 

Och så på vägen hem blev Hennie plötsligt vrålhungrig efter att glatt ha legat och sparkat i sängen, så framför Idol fick hon mat. Jag vet inte om det är någon fas, men när det är dags för flaska blir hon helt vansinnig, slänger bak huvudet och frustar. För ett par veckor sen hjälpte det att vi värmde maten, men nu måste det vara något annat. Men när hon till slut ätit färdigt (eller tja, inte) tittar vi lite på varandra, tänker "vad håller du på med?", skrattar lite och så lägger hon sig till rätta. Så nu är vi här igen, varvar ner inför natten. 

Tanken slog mig - hur kommer det egentligen vara att vara föräldraledig när det inte är sommar? Kanske blir vi en liten bullbakeduo :)

Efter vår långpromenad sprack det upp, vi åt lunch och Hennie hittade leksakerna på babysittern. Sen kom Patricia & Laila över på middag och vi satt ute på altanen och myste tills det blev mörkt. 

Söndagen började likadant som lördagen, men sen blev det spontant lite frisbeegolf i Slottsskogen (och jag är imponerad av mig själv att jag med så kort varsel bestämde mig för att åka in, fick ihop allt inklusive en mätt och belåten bebis, packade ihop och hoppade på bussen in med gott humör).

Jag fick träffa Camilla & Alina mfl i sommarvärmen och på plats mötte Erik upp några timmar senare. Vi åt varsin glass och åkte sen till havet för att bada - sommarens första dopp för mig! 

Annars har den här vyn blivit allt vanligare på kvällarna. Inte mig emot, två små sötisar och jag smälter. 

Tänk, att båda mina nyårsönskningar förra året slog in! Det hade jag aldrig vågat hoppas :) Men så bra det blev och så lyckligt lottad jag känner mig!

Nyårslöften har jag inga i år heller, men ett par nyårsönskningar, det har jag. Och inte så små heller, hehe..

  

 

Till förrätt fick jag ugnsbakad brie med nötter, aprikos & honung, till huvudrätt griskött (han tänkte fel, skulle vara ko haha) med potatisstomp & kantareller och till efterrätt en magisk mjölkchokladkaka med hallonmousse & citronmeliss. Vi är igång igen!

Hennie har suttit på axlarna för första gången i sitt liv och hon bar en mycket snyggare outfit än mig. 

Igår kom också farmor och farfar Jan som också saknat Hennie över på fika och vi prickade in en regnfri timme och tog en promenad vid sjön. En väldigt mysfylld helg. 

Än har jag inte varit ifrån henne mer än 1,5 timme när jag köpte en bröstpump för sex veckor sen, och någon enstaka halvtimme när Erik gått med henne på promenad medan jag fick sova vidare på morgonen. That’s it. Än känner jag mig inte redo att lämna henne för nöjes skull. Den 5 oktober ska jag på jobbets kickoff hela dagen, så om inte förr blir det i alla fall då. Min sötnos. 

 
 

Hon har gått upp ca 1,3 kilo och det enda plagget vi hade i storlek 44 och som var lite för stort när hon föddes har hon vuxit ur för ett par veckor sen. Strumporna som innan såg ut som stövlar och storlek 50 sitter nu som en smäck. 

Vi var så nöjda över att hon åt rumstempererad mat, det var ju så smidigt att bara ha med sig maten i väskan och inte krångla med termos när man var iväg. Den senaste veckan har hon dock kommit på att rumstempererad mat smakar skit och kräver att allt hon dricker som inte kommer direkt från tutten ska vara upphettat. Det tog ett tag innan vi fattade var det var, när hon helt plötsligt fick psykbryt vid flaskan, spottade, spillde och skrek. Men det var väl helt enkelt hennes sinnen som utvecklats så pass mycket att hon inte bara accepterade det som erbjöds. 

Hon ser inte riktigt lika mycket ut som en groda i kroppen längre, med den uppblåsta magen och de långa smala benen, utan mer som en liten människa. Det tänkte jag på igår när hon badade med Erik, som hon älskar att bada!

Håret på hjässan har försvunnit medan det rödlätta fortsätter växa på bakhuvudet. Det nya som kommer ser blont ut. Vi kan nu klippa hennes naglar, men ändå samlas smuts under dem som är omöjligt att få bort. 

Hon är stark i benen och i nacken och när hon är vaken stampar benen i ett, armarna vevar och huvudet vänder sig fram och tillbaka när hon tittar på allt omkring sig. Helst på lampor och mer och mer rakt i våra ögon, då spricker hon ofta upp i ett urgulligt leende och gapar av glädje. 

Vi går upp runt 9:30, skrattar och myser lite och efter att jag har ätit frukost och hon ätit igen runt 11/12 somnar hon och vi tar en promenad. Vanligtvis soverish hon till 17 med ett bryt för mat och en kort mysstund. Jag fixar lite hemma, duschar, ser till att äta och fixar med det som ska fixas och sen kommer Erik hem. 

Vi umgås allihop och vid 22/23 somnar Hennie igen, vi går upp och lägger henne i babynestet i spjälsängen och så vaknar hon igen vid fyra. Ett vanligt dygn när vi är hemma och det är så mysigt. Jag är säker på att rutinerna kommer ändras många gånger om under de kommande nio månaderna som jag är hemma, men jag älskar det, jag älskar att vara hennes mamma. Mer och mer, och det där leendet får mig att smälta. 

När vi kom fram fick vi oss varsitt glas rosé innan vi strosade Gränna runt. Vi gick på museum, åt på restaurang, chillade hemma med långfrukost och hade det allmänt mysigt. Man kan liksom umgås nu alla tre på ett annat sätt, Hennie är mer med, tittar sig omkring och på oss, pratar lite lätt och gosar för det mesta.  

En dag hittade vi till Röttle, en liten kvarnby kan man säga. På vägen dit stannade vi vid en plommonodling och swishade 25 spänn för en låda plommon och nere vid vattnet fanns sen en mysig liten badplats. Det var så mysigt att vi åkte och köpte middag och kom tillbaka för att äta den i solnedgången. Romantiskt faktiskt. 

Vi förlängde vår lilla weekend mitt i veckan i Jönköping eftersom Erik ändå skulle göra sina fystester där på lördag morgon. Vi gick en promenad och åt lunch vid Rocksjön och kvällen var fortsatt ljummen, så vid middagsdags satte vi oss på en uteservering.  Vi tog en liten promenad längs vattnet innan vi satte oss på en bänk och gav gumman mat.

 

På lördag morgon åkte Erik iväg och gjorde sina tester och jag och Hennie satte oss och åt hotellfrukost och kollade Nyhetsmorgon. Och så for vi hem, nöjda över vår lilla semester. 

Freja håller i huvudet, för det är viktigt. Också är det mysigt att läsa bok för bebis och lillebror, tyckte hon. 

En sån där bild man tittar tillbaka på om 20 år och tänker "vad unga vi var" och "det var en sån där tidig morgon" (kl 9) och "den nappflaskan kommer vi ihåg".

Varma sommarfrukostar och gumman får ligga på bordet medan det är okej. 

Och vi kan inte sluta mysa med henne. Vår sötnos. 

Första stora leendet fångat på bild!