Igår, den 15 december, var det dags att fira sex månader som officiellt par och åtta månader av pussar. Det var min tur att stå för middagen och Eriks tur att välja vin. Han var världens finaste i sin skjorta och fluga, och jag fick värmeljus, för att jag ger honom värme och ljus, och för att ljusen var slut. Min sötnos. Trerättersmiddagen var snabblagad men god och jag ska inte dra ut på historian om kvällen mer, utan säga att den som alltid var både mysig, rolig, fin, allvarlig, underbar och kärleksfull. Nu kör vi på med ännu ett halvår, eller snarare typ 147 stycken, minst, hoppas vi på.

Kärlek mellan två personer är när båda uppskattar varandra, utan att någon behöver anstränga sig. Person A tycker att person B är helt fantastisk för att B anstränger sig, gör och säger dittan och dattan. Men person B har enligt sig själv inte alls varit fantastisk eller ansträngt sig minsta lilla, för vadå - det som B sa och gjorde var ju helt självklart? Det tycker inte person A, som menar att B är den snällaste, underbaraste, finaste, roligaste, sötaste, snyggaste och bästa i hela världen. Det är ju jättebra och ännu bättre är alltså att person B tycker likadant om A.

 

Jag skulle ändå vilja påstå att Erik ansträngde sig igår när han lagade trerättersmiddag med tema, med ingredienser han vet att jag gillar, och med en meny som var eldad i kanterna "som en karta brukar vara du vet, för temat är ju havet, och där finns ju pirater, och de har ju kartor". Jag gillar ju sådant där. Ibland har jag en del grejer för mig, och ni som känner mig borde veta, att när en karl lagar trerättersmiddag åt mig, med tema, och skattkartemeny, och med saker på menyn som kavring, "potatispuck" och nötkolapaj - då, då faller jag så hårt. Nu hade jag ju redan fallit för den här karl'n, men jag föll ännu djupare. Precis som varje dag och i tisdags till exempel, när han kom hem med ett pepparkakshus.

Sista dagen på jobbet. Den startade med frukostseminarium och fortsatte med lite kaka, tårta och paj till förmiddagskaffet. Det finns inte så väldigt mycket kvar att göra nu förutom lite småpill, men fram till lunch stannar jag ändå! En himla trevlig arbetsplats har det i alla fall varit, med intresserade, välkomnande och trevliga kollegor. Jag är nöjd och de är nöjda med mig, mitt arbete och huvudsakliga uppdrag jag jobbat med och presenterade här om dagen - det känns SÅ kul och skönt att få så mycket cred för det! Några hintar om extratimmar i höst har jag också fått, och jag är nöjd och smickrad över att de vill ha just mig om det nu skulle finnas behov av extra hjälp.

 

Så nu ÄNTLIGEN är det snart min tur att ha semester! Två veckor i USA med start imorgon. Det blir en lång resa, med två byten, ett med lång väntan i DC och sen buss från Boston upp till Maine där familjen just nu befinner sig i morföräldrarnas strandvilla. Detta innebär att jag är framme på plats ungefär 24 timmar efter det att jag går upp imorgon bitti, men eftersom jag välkomnas till fullt hus med pågående family cocktail party rör det mig inte i ryggen. En stark drink, sisådär nio ungar, tre hundar, och diverse släkt och vänner i ett hus på stranden vid havet kommer passa mig alldeles utmärkt efter ett dygn i ensamhet - jetlagged eller ej!

 

Innan avfärd står dock trerättersmiddag med Erik på kvällens schema, för att fira att det gått två månader sen "the talk". "Det är väl ingen tid" kan tyckas. Nej kanske inte, men tiden går snabbt och varför ska man inte lyxa till det när tillfälle ges? Hur som helst är vi världens bästa team, och med tanke på att alla inte har någon att vara världens bästa team tillsammans med är väl den saken väl värd att fira i sig självt. Den här gången är det jag som står för matlagningen och han för vinet, det kan ju faktiskt inte bli annat än bra.

Efter att ha tippat på VMs alla matcher hade jag fått ihop flest poäng - 4 fler än Erik - och jag stod som nöjd segrare och han som god förlorare. Detta innebar att det var han som bjöd på egenkomponerad trerättersmiddag igår kväll, medan jag var vinansvarig. Efter någon dryg timme i köket (för Eriks del, i soffan med en bok för min egen) serverades förrätten och jag gavs en meny för översyn av de kommande rätterna. Det såg väldigt lovande ut, och tro mig - det var mycket gott.

 

En myskväll med trerätters i tema Feta-Greta, tillsammans med en flaska röd Duette - vardagslyx på hög nivå. Fem av fem toasts.