Så, imorse sa jag hejdå till Zey och Perran, buhu. Sen avnjöt jag frukosten med Fernando och tog en lång dusch innan vi gjorde Hanoi till fots! Jag gillar det, inte alls lika stressigt som i Ho Chi Minh, trots att man blir vansinnig på allt tutande.

I natt återförenades jag med Perran och Zey, och imorse hann även Fernando ikapp i tid till att bussen gick mot Halong Bay. Efter några timmar var vi framme och hoppade på båten där det var fint uppdukat till vårt gäng! Mat i mängder serverades: sallad, ris, spicy tofu, kyckling, helstekt fisk, omelett, vårrullar, potatisklyftor, soppa, räkor och vattenmelon - mätta blev vi allt. 

Den andra dagen i Hoi An var lugn och fridfull. Jag började med en pannkaksfrukost på hotellet och satte mig sen på en buss mot en tur i My Son Sanctuary. Mäktiga ruiner bombade av amerikanerna var vad vi möttes av, en helig plats på något sätt. I hettan träffade jag Signe, en trevlig danska resande på egen hand!

När det kommer till att spendera nätter på flyg, tåg eller buss är jag glad att jag inte kunde bry mig mindre om vuxet eller lady-like uppförande. Det är ju totalt omöjligt att hitta en bekväm position utan att se halvt nyfödd eller absurd ut! Fötter upp, armar hit, rumpa ut, böjd dit, ansiktet mosat mot sätet eller fönstret, kors&tvärs för att inga kroppsdelar ska glida ner på golvet - oftast hoppressad i ett litet säte som en fyraåring eller i fosterställning. Som sagt, det får helt enkelt se ut som det gör! Problemet är ju att det är kroppsdelar som somnar stup i kvarten, vilket innebär att man måste byta position. Ja, nog med det nu - jag spenderade alltså tio timmar på tåget till Hoi An och försökte sova så gott jag kunde efter att jag ätit min jackfruit. Det gick sådär. Hoi An är en liten mysig stad och jag startade dagen med en halvtimmes promemad till stranden. Vilken hetta! För första gången på länge kändes det som om jag faktiskt var utomlands på semester, hela stället här har liksom det myskänslan. Eftersom jag inte trodde att det var så varmt köpte jag en kjol för 36 kronor på stranden, vilken överklassade mina förväntningar! Där låg jag i sanden och halvsov i tre timmar. Ojsan, solbränd..

Vi kom fram till Nha Trang efter några timmar med buss - staden där vi egentligen bara skulle landa för nyår. En stad med en strand, party och där med fler turister, inget särskilt speciellt med stället. Vi startade med en kaffe innan vi chillade en stund på stranden med de utsökta minibananerna, vilket var skönt trots att det var blåsigt!

Så ja, att rida på en fågel var bland det sjukaste jag gjort. Kan man lita på strutsar? Den såg ganska arg ut och sprang på som tusan där ett tag och det var med skräckblandad förtjusning som vi höll oss fast! Sjukt var ordet.