Och vår lilla familj!

Vi sov genom regnstormen och på väg hem stannade vi i Munkedal på adventsfika och thaimat med familjen inkl. syrran, pojkvännen och de två hundarna. Snart jul!

Det var ett litet missöde i början bara, eller vem vet, Hennie kanske bara ville visa vem det var som bestämde!

Kanske kände Hennie av att det var fars dag, för hon var sitt allra sötaste jag. Titta bara hur lycklig hon blev när vi satte upp henne lite i vagnen och hon kunde se sig omkring. Lilla hjärtat, som en liten docka. 

Vi myste och la vår lilla korv till kvällen, och det var nog senast hon sov hela natten utan att äta eller vakna, som hon brukar. Tydligen finns det något som heter 4 month sleep regression, och kanske är det det som spökar nu. Hon sover fint i 5-6 timmar, vaknar vid 1 och är klarvaken. Stånkar, stönar och tillsist - gråter?! Har inte hänt under hela hennes liv! Men nu de senaste nätterna har vi fått trösta, mata och stå ut med hennes stånkande (eller tja, jag, Erik vaknar inte om hon inte gallskriker) ett par timmar vid två tillfällen under natten.

Oftast somnar hon i sängen efter mat, men vi vill inte vänja henne vid att varken äta eller sova i vår säng på natten. Men kanske är det det som gäller nu i några veckor, och klaga ska man väl egentligen inte när det är standard för de allra flesta :)

Tillbaka i Munkedal spenderade vi lördagskvällen som så sig bör, Hennie somnade fint efter några klunkar öl. Hehe, nej men bra sugen var hon allt!

Efter en extra lång morgon och förmiddag med en promenad och ett besök på kyrkogården körde vi hem med ett stopp på Maxi. Medan jag bytte blöja hann Erik handla det mesta, och när vi kom hem fortsatte helgmyset med näst intill en trerätters middag, och bubbel, framför La casa de papel. Han får bra idéer ibland, min Erik. 

Sen gick vi alla upp och läste ett par böcker, sa godnatt till Hennie och en stund senare serverades efterrätten framför fotbollen. Det blev grillad banan med choklad & hallonsorbet, en riktig friluftsklassiker (minus glassen så klart, men den gjorde sig bra)!

Middagarna blir inte riktigt detsamma med gumman, men det funkar bättre än vad jag någonsin hade trott. Egentiden blir inte lika lång och man får anpassa sig lite, men mestadels är det bara mysigt att ha henne med på vår lilla månadstradition. 

Det var mysigt att träffa resten av familj och släkt och Hennie blev bortskämd med fina presenter. I Södertälje fick hon träffa nästankusinen Diego som gullade med henne och gav henne en liten hatt :)

Tove & Maja med familjer hann vi också träffa innan vi åkte hemåt igen igår. Efter en halv dag i bilen skyndade vi oss ut på en promenad innan solen hann gå ner. Hemma bäst, ändå. 

Jag rensade Hennies garderob och insåg att det var en del sommarplagg som inte använts och som så klart kommer vara för små nästa år. Jag var bara tvungen att ta på henne den här klänningen, så söt!