Hennie är nästan nio månader och jag har inte längre en liten bebis. Hon kommer närmare att krypa för varje dag, ålar, snurrar, vrider sig, klättrar på oss och fastnar i hörn. Hon leker själv med sina klossar, står mot stolar och har borstat tanden två gånger.

Sen en vecka tillbaka vägrar hon i stort sett alltid att äta från sked, så det tar sin lilla tid när hon själv ska pilla in maten i munnen när dessutom hälften åker ut och måste puttas in igen. Inte så effektivt, helt enkelt, men hon är rätt gullig när hon sitter där och äter. Kan inte förstå att hon kommer kunna gå om bara några månader!

Babyrytmiken drog igång igen i veckan och det är så kul nu när bebisarna från mammagruppen har blivit lite äldre och faktiskt kan "umgås" och lägger märke till varandra. Så söta. 

I helgen kom Emma på besök och efter en musikalkväll på Operan med Samuelsons fick hon hälsa på både Hennie och vårt hus för första gången. Alina var barnvakt och Hennie nattades och matades för första gången av någon annan än oss, det hade gått galant!

Emma, som inte alls är ett fan av barn och dessutom brukar vara brutalt ärligt, tyckte till och med hon att Hennie är en liten gullunge :) Det var fint att se de två tillsammans. Hennie fick fina presenter och så även jag i form av en flaska champagne. Den och en flaska till poppade vi på lördagkvällen innan jag skar av mig fingertoppen med vår vassaste kniv. Det slutade blöda i sista stund innan vi hade behövt åka in, så låt säga att jag med eget bandage är rätt klumsig just nu, hehe. 

Hon tar tag i våra ansikten och ger oss "pussar" med öppen mun. Hon kramas runt hakan och kinden och pillar med våra öron. När jag går runt med henne på armen om dagarna håller hon hårt runt min axel, tittar upp på mig och ler. Och när det är dags för läggdags är det kolsvart i rummet så när som på hennes självlysande napp. Jag sjunger lite medan jag vaggar runt i rummet med henne i min famn. Hon breder ut armarna och håller om mina axlar i ett försök att kramas och lägger sitt huvud tillrätta mot mitt bröst. Hon rör sig några gånger, vrider på huvudet åt andra hållet, men lutar sig mot mig igen och slappnar av. Och tro mig, det är inte ofta den tjejen är avslappnad. Världens mysigaste. 

Storlek 62 sitter bra, nappen är den roligaste leksaken och benen sprattlar som aldrig förr. Älskade lilla snuttunge <3

Januari

Vi åkte upp till Kämpersvik en helg och det var så fridfullt. Erik var iväg mycket på hockey, jag hade kick off med kommunikationsgänget och så fick vi både känna och se vår lilla tjej röra sig där inne i magen. Det häftigaste jag varit med om. Vi var på rutinultraljud där allt såg fint ut och vi fick bekräftat att den lilla var en flicka. Illamåendet tog slut!

Februari

Mamma & Gunnar kom på besök på min födelsedagshelg och jag fick världens finaste barnvagn av Erik. Jag åkte med Erik på match till Tranås och vi gjorde den lediga dagen som inte blev ledig till en dagsdate med middag i Jönköping. Jag åkte till Lidköping en helg för att hänga med Nathalie när Erik & Niklas var i alperna och myste med tjejerna och magen i Göteborg. 

Mars

Vi åkte upp till Bohuslän en helg, åt lunch i Grebbestad och middag i Strömstad. Jag & Alina hade fonduemys och jag & Julia asiatisk afton. Jag var uppe i Stockholm en helg, träffade mamma & Gunnar och hängde med Sara i solen. Bebiskläder tvättades och magen växte och det började kännas på riktigt. Vi la ett förhandsbud på ett parhus i Öjersjö och åkte ut på privat visning. Det var så fint vid sjön..

April

På en vecka skrev vi kontrakt på parhuset, la upp lägenheten på Hemnet och fick den såld. Vilken lättnad! Vi fick se den lilla på ultraljud igen och jag tog med Erik till Skåne och Österlen på födelsedagshelg. Högsommarvärmen kom till Göteborg och vi tog del av den en stund innan vi åkte till Sälen med Niklas & Wallan. Bebisen började göra de mest sjuka movsen i magen och nu började det kännas nära. Jag var den lyckligaste på jorden!

Maj

Emma kom på besök en helg för quality time och Camilla fyllde 30 och blev överraskad. Vi åkte till Munkedal en helg, myste med bebisen i magen, Göteborgsvarvet gick av stapeln och vi tog en kort tur med den nya segelbåten i sommarvärmen. Sen var det min tur att bli rejält överraskad efter en utefrukost med Erik - världens finaste vänner hade fixat en baby shower! Och mamma stannade kvar och hängde. Månaden avslutades med packning och tjuvstart av flytten, och så blev vi med hus den sista dagen i maj. 

Juni

Första juni gick stora flyttlasset till Öjersjö. Vi grillade på altanen, njöt av solnedgångarna vid sjön och fixade i trädgården. Min första föräldralediga dag var jag på brunch hos Patricia och så lämnade vi över vår lägenhet till de nya ägarna. Jag var på sommarfest och jag och Erik gick på dejt på tu man hand på femårsdagen. Vi hade besök i huset och var på middag hos Camilla med tjejerna som längtade efter bebis. Dagen efter åt jag glass med Sara i Trädgårdsföreningen och samma natt drog kroppen igång lite lätt. Ett dygn senare kom älskade lilla Hennie till världen och vi gick in i bebisbubblan. Hemma från BB gick vi promenader runt sjön, vande oss vid det nya livet i vårt liv, fick en hel del besök och åkte på vår första lilla utflykt till familjen Eliasson/Jönsson i Älvängen. 

Juli

Vi fick besök från Munkedal och mamma/mormor & Gunnar kom och hälsade på. Vår lilla familj åkte på utflykt till Jonsereds trädgårdar, till Marstrand, till Brännö med familjen Jönsson/Eliasson och till och med utomlands till Fredrikstad och Norge. Vi spenderade mycket tid med familjerna i Munkedal och Kämpersvik, var på Nathalies babyshower i Kungshamn som avslutades på klipporna. Hennie var med om sitt första bad, första leende, första strandhäng och ja, det mesta var första gången för henne. Annars myste vi mycket hemma i Öjersjö, nere vid sjön och på vår härliga altan. 

Augusti

Vår lilla familj åkte på minisemester i Gränna och sen började Erik jobba efter sex veckor. Jag och Hennie påbörjade vår egen ledighet med gosiga sovmorgnar och långa promenader. Erik & Mange hade en lyckad 30-årsfest, hockeyn drog igång och vi hade både Gillis, pappa, mamma & Gunnar på besök. Jag ungicks med vänner och hälsade på på jobbet och gick till Öjersjökyrkan på babycafé och träffade massor av mammor. Vi fick några dagar värmebölja och för första gången på året badade jag i både hav och sjö. Vi spelade frisbeegolf i Slottsskogen med Camilla, Alina mfl och när Erik åkte på cup åkte jag och Hennie och hängde med farmor i Munkedal. 

September

Jag var i Alingsås hos Sandra och blev grötinspirerad, Sara kom på besök och familjen tog en sväng till Lidköping och Nathalie & Niklas när Erik skulle ditåt på match. Hennie lärde sig att gosa med snutten, vi planterade häck och det blev höst. Hemma lyxade vi med goda snittar och charktallrik med rödvin mitt i veckan, vi hängde en del med Camilla och andra vänner med bebisar och hälsade på (min) mormor, Lindbloms mfl uppe i öst. Jag gick på många barnvagnspromenader, blev bjuden på brunch i Lerum och fikade på Bertilssons stuga med några andra mammor. 

Oktober

Jag och Hennie bakade bullar på kanelbullens dag och jag var för första gången borta en del dag och halv natt på jobbets kick off. Vi tog med Hennie till kyrkogårdar för att hälsa på sin släkt och jag hade riktig höstfeeling och bakade morotskaka, promenerade på Amundön och picknickade bland höstlöven. Hennie började smaka mat, jag och Erik var på dejt i Grebbestad och lämnade Hennie hos farmor i Munkedal några timmar. Jag var ute på tjejkväll och när Erik var iväg på diverse hockey mm fuskade jag och Hennie med glögg och julmössa. Vi hann också med Lights in Alingsås med Camilla & Benjamin innan det blev Halloween och vi stod redo med godisskålen. Hela månaden spelades La casa de papel på Netflix i stort sett varje kväll. 

November

Vi hälsade på getterna vid Bertilssons stuga och myste massor hemma i rekordmörka november. Hennie började äta och skratta allt mer, hon spelade piano med farfar och vi hälsade på både i Munkedal, Södertälje och Eskilstuna. Erik blev firad på sin första fars dag, vi hälsade på lilla nya Theodor i Lidköping och Gillis bjöd på lussefika på sin 27-årsdag. Hennie invigde sina hörselkåpor medan vi la golv på den nymålade övervåningen. Lagom till första advent kom den första snön, i alla fall i Södertälje.  

December

Vi myste i Kämpersvik och Munkedal, julpyntade ännu mer och gick på julfest med jobbet. Vid lucia tog vi in och klädde granen, gjorde julkrans, spelade julmusik och bakade lussebullar och julgodis. Vi firade jul med pappa och kusiner i Veinge, fixade hemma på övervåningen, firade riktig jul i Munkedal och sen fick vi besök av mamma & Gunnar och bjöd in Eriks släkt på julmys utan julmat. Sen åkte vi till Sälen en dag tidigare än väntat, umgicks och bara myste utan måsten med Niklas, Nathalie & Theodor och firade nyår med våra två små familjer. 2020 here we come!

Så var julafton över för den här gången. Hennies första, och troligtvis vår lugnaste på många många år. Vi höll till i Munkedal hos Eriks mamma och Jan, och med Lisa, Niklas och de två små hundarna. Hennie missade både uppesittarkvällen och Kalle Anka, men hon var glad ändå. Det är så mysigt att vara hemma alla tre igen, och om möjligt blir vi mer och mer förälskade i vår lilla dotter för varje dag som går.

Vår första jul som en liten familj och därmed en stor fotobomb. 

Taggad på julafton!

Den tjejens miner slår det mesta.

De där knubbiga små armarna där underarmen är tjockare än överarmen <3 Min tjej. 

Så kul att hon ändå är så pass gammal att åtminstone snörena var skojiga. 

Sötast i världen. 

Hon älskar sina smörgåsrån. Så mycket att hon kastar sig över det, lutar sig framåt och håller ett järngrepp om handen som matar henne. Glufsar och smaskar som om det vore fredagsgodis, och på nolltid är det borta. 

Och så gosar hon så med sina fötter, som jag gör omedvetet när jag håller på att somna. Det mysigaste och gulligaste jag sett. 

Jag förstod att man skulle känna oändlig kärlek till sitt barn och så, men något som jag inte riktigt var beredd på redan när hon är så här liten är hur mycket glädje hon ger. Jag har liksom alltid tänkt att glädjen = kärleken, och visst är det så också men jag skrattar högt varje dag för att hon är rolig, charmig, gullig och har sin egen lilla personlighet. Och jag är inte den som annars har lätt till ljudliga skratt.

Tack Hennie :)

Som i fredags, när vi varit iväg längre än väntat hela dagen och hon inte hade sovit ordentligt. Hon grät och snorade hela vägen hem i bilen (20 min kändes som två timmar), lilla gumman. Och så väl hemma fick hon mat men kom inte riktigt till ro innan vi läste Petter och hans fyra getter i vår stora säng. Sen satte jag henne på sidan i min famn, stoppade nappen i hennes mun och la snutten i hennes knä som hon direkt drog upp över näsan och ögonen. Hon lutade sig mot mig och jag drog upp mina knän och la armarna runt henne, som en liten puppa. Hon tittade upp på mig med sina stora trötta ögon, drog en djup suck och somnade på två röda, en timme innan ordinarie läggdags för natten. 

Jag satt kvar så med henne länge och sjöng tyst med hennes hand runt mitt finger. Jag la försiktigt ner henne i sin säng och hon rörde inte en min. Sen kände jag av att jag inte ätit mer än frukost och en bulle till lunch, lagade ihop en kycklingpasta och satte mig framför Idol med en alkoholfri Corona. Smälte lite Dumle och doppade äpple i kolasmeten och saknade Hennie. 

Vi testar all möjlig mat, imorse gröt med jordnötssmör, vilket var riktigt gott (hon brås väl på mig). Jag blir löjligt stolt över att hon testar allt och verkar gilla det mesta. 

I alla fall en gång om dagen tar hon en nap på soffan, och här om dagen hittade jag henne så här när jag gick in i vardagsrummet för att titta till henne. Sötnos!

Idag var hon så fin i sin lilla kofta!

Och när vi haft grannarna på fikabesök idag och hon var slutkörd la jag mig bredvid henne på soffan, panna mot panna, och så vilade vi tillsammans i över en timme. Jag ska inte säga att det fanns några måsten, men alla borden fick vänta och ge plats för en fin stund med henne. 

Men som jag älskar hennes knubbiga lår och små valkiga händer och armar, min lilla 5,4-kilosguldklimp. 

Jag hade stenkoll eftersom jag använder Natural Cycles, så efter den andra oktober 2018 började väntan. I 15 dagar var jag gravid utan att veta, jag höll ut för att inte testa för tidigt. 

Under de dagarna var jag på jobbets stora kick off, jag och Matilda (som också var ovetandes gravid) träffades på champagnelunch, jag njöt av hösten och vi var på Halloween på Liseberg. Jag och Erik hajkade upp i Änggårdsbergen och åt frukost, åt månadsmiddag och dagen innan testet åt jag frukost med Julia. På kvällen den iakttog jag Erik när han spelade Playstation, sa att magen höll på och jobbade och att tant röd vanligtvis borde ha kommit nu. Det jag inte sa var att jag så fort alarmet gick igång morgonen därpå tänkte ta ett test.

Och nu är vi här, jag och min lilla stjärna. 

Frågan kvarstår - var har hon fått de där fantastiska ögonen ifrån?

Hur söta är inte de här små outfitsen? Finns lite mer att välja på nu när hon vuxit till sig lite, jag tippar på att hon snuddar vid femkilosgränsen. Gullis. 

Efter lunchen fortsatte vi upp till jobbet för att träffa hela gänget och äta min vinbärskladdkaka med bär från trädgården. Känns så kul! Och god var den också. Mysigt var det att träffa alla i alla fall. 

Gumman däckade totalt när vi kom hem efter alla nya intryck. Men först slötittade hon lite på tv, min lilla chillare. 

När Erik går till jobbet vaknar oftast Hennie. Då bär jag över henne till vår säng och så myssover vi vidare, vaknar och leker lite innan vi går upp. Idag var vi uppe strax innan 10 :)

När Hennie hade ätit satt hon ute i babysittern med mig medan jag åt frukost. 

Sen tog vi på oss och gick ut på vår vanliga timmespromenad!

Hennie somnade och vaknade sen lagom till att jag tog mitt första dopp i sjön i år. 

Vi satt och myste lite på en sten innan Hennie blev hungrig vi gick hem!

Hennie åt mat, vi busade lite och jag drack en iskaffe på altanen när hon somnat i min famn. Hon vaknade igen, åt lite, kom inte till ro och visste inte riktigt om hon ville leka, äta eller sova. Lite varm tror jag, men tillslut somnade hon uppe på mig inne på soffan. 

Med Hennie i bärselen mötte vi Erik vid bussen och så snart vi kom hem ställde han sig och grillade middag. Otippat mysigt. Efter maten gick vi ner till sjön igen och tog ett dopp, tillsammans! Åskan började dra in och himlen var magisk. 

Och så på vägen hem blev Hennie plötsligt vrålhungrig efter att glatt ha legat och sparkat i sängen, så framför Idol fick hon mat. Jag vet inte om det är någon fas, men när det är dags för flaska blir hon helt vansinnig, slänger bak huvudet och frustar. För ett par veckor sen hjälpte det att vi värmde maten, men nu måste det vara något annat. Men när hon till slut ätit färdigt (eller tja, inte) tittar vi lite på varandra, tänker "vad håller du på med?", skrattar lite och så lägger hon sig till rätta. Så nu är vi här igen, varvar ner inför natten. 

Tanken slog mig - hur kommer det egentligen vara att vara föräldraledig när det inte är sommar? Kanske blir vi en liten bullbakeduo :)

Annars har den här vyn blivit allt vanligare på kvällarna. Inte mig emot, två små sötisar och jag smälter. 

  

 

Än har jag inte varit ifrån henne mer än 1,5 timme när jag köpte en bröstpump för sex veckor sen, och någon enstaka halvtimme när Erik gått med henne på promenad medan jag fick sova vidare på morgonen. That’s it. Än känner jag mig inte redo att lämna henne för nöjes skull. Den 5 oktober ska jag på jobbets kickoff hela dagen, så om inte förr blir det i alla fall då. Min sötnos. 

 
 

Hon har gått upp ca 1,3 kilo och det enda plagget vi hade i storlek 44 och som var lite för stort när hon föddes har hon vuxit ur för ett par veckor sen. Strumporna som innan såg ut som stövlar och storlek 50 sitter nu som en smäck. 

Vi var så nöjda över att hon åt rumstempererad mat, det var ju så smidigt att bara ha med sig maten i väskan och inte krångla med termos när man var iväg. Den senaste veckan har hon dock kommit på att rumstempererad mat smakar skit och kräver att allt hon dricker som inte kommer direkt från tutten ska vara upphettat. Det tog ett tag innan vi fattade var det var, när hon helt plötsligt fick psykbryt vid flaskan, spottade, spillde och skrek. Men det var väl helt enkelt hennes sinnen som utvecklats så pass mycket att hon inte bara accepterade det som erbjöds. 

Hon ser inte riktigt lika mycket ut som en groda i kroppen längre, med den uppblåsta magen och de långa smala benen, utan mer som en liten människa. Det tänkte jag på igår när hon badade med Erik, som hon älskar att bada!

Håret på hjässan har försvunnit medan det rödlätta fortsätter växa på bakhuvudet. Det nya som kommer ser blont ut. Vi kan nu klippa hennes naglar, men ändå samlas smuts under dem som är omöjligt att få bort. 

Hon är stark i benen och i nacken och när hon är vaken stampar benen i ett, armarna vevar och huvudet vänder sig fram och tillbaka när hon tittar på allt omkring sig. Helst på lampor och mer och mer rakt i våra ögon, då spricker hon ofta upp i ett urgulligt leende och gapar av glädje.