Hon har vuxit så de senaste månaderna sen hon började stappla fram. Plötsligt är det ett litet framtida förskolebarn vi har här hemma, i full regnklädesmundering. Här om dagen såg jag henne i pyjamas för fösta gången sen hon lärde sig gå, det var det sötaste jag sett.

 

Nu för tiden vill hon ofta pussas, och hon ser till att jag och Erik får lika många. Dessutom vet hon vad det betyder, så frågar man om en puss får man det oftast. Säger man "Hur låter lejonet?" börjar hon morra innan man ens har hunnit säga "lejon", vilket innebär att hon morrar oavsett vilket djur man föreslår, hehe.

 

Hon vinkar innan hon springer iväg och när någon säger hej, hejdå eller godnatt. På kvällen säger vi godnatt till lampan, och hon pekar, säger "DÄ!" och vinkar innan vi släcker. Annars säger hon inte mycket man förstår även om hon pratar en hel del. "Den" är favoritordet och sen kommer nog "mamma". Eller snarare "mammaaaaa, mammaaaaa, mammaaaaa".

 

 

När hon vill gå ut hämtar hon sin keps och sina skor, och när man ska ta på strumpor och skor sträcker hon duktigt fram fötterna. Hon älskar fåglar, sina bollar, babblar-pusselbitar och träspikar (5/6 försvann samma dag, vilket innebär att hon har lagt de alla tillsammans på ett ställe vi inte hittat än), badkaret är fullt av leksaker, små flaskor och tuber som hon tar från korgarna och slänger i gång på gång. Hinkarna är fyllda med bollar som hon plockar i och ur och man vet aldrig vad man kan hitta i väskan på jobbet.

 

Hon gillar blodpudding och bygger med bitarna uppepå sin uppochner-vända skål medan hon äter. Tar man inte emot den mat hon erbjuder blir hon vansinnig.

 

Hon har blivit en riktig liten busunge som tittar på en i smyg och småler medan hon sakta plockar upp telefonen och sen vinkande springer iväg med den. Och så biter hon oss i tårna och skrattar så hon kiknar.

 

Jag mådde oftast inte alls dåligt, kidsen vande sig vid flytvästarna och fick färre vredesutbrott på dem allt eftersom dagarna gick. Hennie som nyss lärt sig gå ville inte riktigt sitta still, men det löste sig fint det också. 

Rutten gick från Hisingen till Marstrand, vidare till Almösund och bara över till Stenungsund pga dåligt väder. Sen fortsatte vi till en naturhamn på Hälsö (SÅ fint!) mellan Orust och Tjörn, och så vidare till Käringön (supermysigt) och till sist Åstol (skärgårdsidyll) innan vi åkte tillbaka hem. Vi fick ett par riktigt fina dagar blandat med några stormiga. Hennie fick ögonlocksinflmmation och trots att vi var lite bittra över att vi behövde åka till Stenungsund och dessutom stanna där två nätter passade det fint så vi kunde gå till vårdcentralen och få ögondroppar. 

Vi hade sällskap både av Camilla & Benjamin, Mattan & Alex och Alina, och av Byström & Karro och Nappe & Nathalie, supertrevligt! Erik var en duktig kapten och han och Niklas fick lösa både överhettad motor x2, urladdade batterier och dåligt kylskåp. Så visst, några hinder på vägen men trots allt en kanonfin vecka med härligt sällskap som man inte tröttnade på trots vår kompakta living!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
       
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Efter en vecka på sjukhus fick Gunnar gå vidare för drygt en vecka sen. Så himla orättvist och sorgligt, men åtminstone var alla hans döttrar och mamma vid hans sida in i det sista. Vi åkte upp till Södertälje dagen efter, och tillsammans med mamma, Camilla & Benjamin, Cathrine och Lisa bara ungicks vi i några dagar. Vi gjorde små utflykter, pratade, spelade Bananagrams och bara myste och hade fina stunder trots det ledsamma. 

Vi (jag, Erik & Hennie, Matilda & Alex, Camilla & Benjamin och Alina) började med att åka ut till Amundön där vi både hann bada och grilla innan regnet kom (som inte SMHI annonserat). Men det var i alla fall varmt, och ännu varmare blev det när vi alla tog skydd inne i Hennies uv-tält. 

I fiskbilen köpte vi med oss varsin räkmacka och ett par laxrullar till vårt bubbel, sen körde vi ut till klipporna på kusten (så ja, alkoholfritt bubbel). 

Vi satte oss längst ut på klipporna, tog på oss badkläder och åt vår lilla picknick. Tog ett dopp i havet och bara var, njöt av att kunna sitta still och inte behöva jaga, akta och leka. Vi avslutade med en promenad och var hemma vid åtta - vi tyclte det var lite taskigt att sätta farfar på läggning när Hennie har varit som hon har varit den senaste veckan. 

Det hade gått superbra där hemma, och tro på fan att Hennie somnade på två minuter utan det minsta knussel. Say what?! Bästa 6-årspresenten med en lugn kväll ute på altanen! Hon sov dessutom hela natten lång, utan att ens vakna till för att få nappen. Hallelujah. Och grattis till mig och Erik!

Så tacksam över våra vänner , vårt hus och närheten till sjön, tänk att Hennie får växa upp så <3

 
 

Jag kommer hem till en glad och rolig tjej, men som just nu är fasansfull och helt omöjlig att natta för natten. Hur hon är har sovit under dagen verkar hon aldrig trött på kvällen, det ska sätta sig upp tusen gånger och vi som tidigare lämnat henne i rummet att somna för sig själv kan inte lämna hennes sida utan att det blir kalabalik. Sen bryter hon ihop totalt och gråter hejdlöst, nästan som att hon är rädd, antingen just då eller ett par timmar senare. Då hjälper bara flaskan och ett par nätter har hon sovit hela natten mellan oss. Ikväll var katastrofal och vi nattade henne tillslut i sin vagn där hon fortfarande sover, om än väldigt ytligt. Ja ja, det är väl en av de där faserna. 

När hon är vaken är hon i alla fall världens mysigaste. Vi pratar ofta med grannarna på andra sidan staketet, leker på altanen, går med gå-vagnen (hon fattade den äntligen förra helgen!), äter korv och förra veckan var vi på studentfirande och på Borås djurpark med hennes 21junifödelsedagsvänner Freja och Lovisa (och Liam och Vera).

Snart är hon ingen bebis längre, om dryga veckan fyller hon 1. Hon har fått framtänder och flera är på väg, och hon har badat i sjön för första gången! Känns så konstigt att se tillbaka på bilder för ett år sen när min mage var gigantisk och hon låg däri <3

Igår firade familjen Samuelson Eriks pappa som gått i pension. Vi var ute hela dagen och gjorde pensionäriga saker som att titta på djuren i Slottsskogen med barnbarnet och spela boule. Dagen avslutades med middag och efter att Hennie vaknat och varit rädd och otröstlig somnade vi alla tre till slut i vår säng och vaknade inte förrän 10 imorse. Välbehövligt för oss alla.  

Imorse fick jag ett par nya solglasögon av Hennie i mors dag-present (eftersom hon tog sönder mina här om dagen, ett under att det tagit så lång tid). Tänk, livets första mors dag, mamma åt världens bästa lilla tjej. 

Efter kaffe på altanen grillade vi lunch med grannarna och så åkte vi vidare till Älvängen för mer altanmys och middag. Och imorgon ska jag upp tidigt och tillbaka till jobbet, för jag har ju faktiskt jobbat min första vecka på ett år. Det är kul, men snart är det helg igen då jag får spendera mer tid med min familj, och det är ännu roligare. 

En dag gjorde vi en utflykt till naturreservatet Tjurpannan, en typisk bohuslänsk plats. Hennie lekte på hällarna, lyckades på något sätt fånga en myra som hon försökte mata Erik med. Fina minnen, i alla fall för oss. Men känslan i nuet är ju minst lika viktig. 

Det är nog mest en vanesak, men vemodigt känns det. Vi hade i alla fall en fin sista dag, det var soligt, vi lekte och Hennie började gråta så fort jag inte nuddade henne, som om hon kände på sig att det inte kommer vara hon och jag hela dagarna längre. Jag är glad över att "mammmmma, mammammma" nästintill blivit de vanligaste orden under helgen :)

I måndags förmiddag fick jag ett sms från Nathalie där hon frågade om jag och Hennie ville komma och hälsa på i Lidköping i veckan då Niklas var iväg på utbildning.  

Det passade oss alldeles utmärkt, så i tisdags efter frukost satte vi oss i bilen och körde 1h och 40 minuter. Oftast sitter ju en av oss bak med Hennie och ingen har kört en längre sträcka med henne ensam nu när hon är så aktiv. Men det gick helt okej, den första halvtimmen satt hon lugnt och fint och sen bröt helvetet löst och jag var tvungen att stanna med en timme kvar att köra. Sen gav jag henne sen rån på rån på rån och lyssnade på Babblarnas första sång om och om igen i 30 minuter. Sista kvarten sov hon. 

Sen följde ett mysigt dygn med lek, dans och promenad i ömsom hagel, ömsom sol. För en gång skull tajmade kidsen både mat och sömn (förutom att Hennie vägrade en av sina naps) och de hade riktigt roligt ihop. När de sussade för natten fixade vi middag, drack lite rött vin och tittade på en romantisk komedi medan vi snickesnackade om allt möjligt. Så mysigt med sleepover!

Efter frukost och mellis åkte vi hemåt. Jag tajmade med Hennie sovstund och hon somnade utan protest och sov i 40 minuter medan jag sjöng till Kent. Det gick supersmidigt, men när jag kom hem och skulle plocka ut henne ur bilen var det en stor blöt fläck i hennes nya bilbarnstol och ja, hennes kläder var varken torra eller okladdiga om man säger så. Har inte hänt sent hon var en "liten bebis"! Men där satt hon och skrattade, så glad att se mig efter bilturen. Skruttan. In med henne och bilstolen i duschen och det hela gick väl rätt bra trots allt. 

Summa sumarum ett himla bra initiativ och supermysiga dagar. 

Men kort och gott kan man säga att Hennie tränar på att stå, gå och göra olika miner.  

Vi hänger utomhus, klättrar på sandlådan och leker på nya altanen. 

Testar olika huvudbonader. 

Leker med fjärrkontroller. 

Plockar med oljor och flaskor i badrummet, lägger ur och i, flyttar hit och dit. 

Hennie klättrar på mig, på trappen, på allt. 

Nu är det en vecka sen, men månadsmiddag blev det även i april! Temat var pappaledig och medan jag spånade fram menyn njöt jag extra mycket över att vara mammaledig. 

Efter mycket om och men var menyn spikad och jag stack och handlade. Till förrätt serverade jag en pappa al pomodoro,  en toscansk tomat- och brödsoppa, som trots att jag inte är ett fan av tomater blev riktigt god!

Till huvudrätt blev det en ordentlig grillbit med potatissallad, tänker att Erik nog kommer grilla en del när han är hemma i sommar. Och så tror jag att han ofta kommer gå runt och vara sugen och vilja unna sig saker, att han nog kommer sno ihop ett par chokladbollar någon gång i veckan. Lite långsökt, men det fick ändå utgöra efterrätten (eftersom jag var sugen på det).

Middag nr 70!

Titta på de här fantastiska bilderna. Mina fina i härliga Kämpersvik. 

Det är så skönt att kunna leka ute, utan att behöva flytta på grejer och se till att inte de eller hon själv flyger i golvet. Det gjorde hon dock här om dagen och har fått sitt första ordentliga blåmärke. Går inte att undvika, så klart.  

Idag klättrade hon upp för något på riktigt för första gången. Upp på altanen, i jakt på min öl :)

Och så tog hon sin första selfie, utan att jag ens hjälpte henne på traven. Våra telefoner är det bästa hon vet. Hon är helt galen i dem och blir vansinnig när man drar dem ur hennes extremt hårda grepp. 

Den här bilden är tagen på vår grannes altan. För dit blev jag spontant överbjuden på lite eftermiddagsfredagsbubbel ute i solen medan kidsen lekte och sov. Himla trevligt med bra grannar, trycker jag. 

Först var det 16 grader och sol och jag och Hennie var ute och gick utan ytterkläder. 

Sen bröt vi faktiskt mot rekommendationerna och åkte upp till vintern i Sälen, trots att Skistar stängt anläggningarna, tillsammans med Niklas, Nathalie och Theodor. Förutom en mysig påskmiddag med Niklas föräldrar skulle jag säga att vi var mer i karantän än vad vi skulle varit annars. Vi kände att vi behövde komma iväg hemifrån nu när vår efterlängtade resa till Mallis som skulle ägt rum om en vecka inte blir av. Inte heller min födelsedagspresent till Italien i juni. 

Men men. Vi har i alla fall haft en jättemysig långhelg med den andra lilla familjen, vi har grillat korv, druckit vin, ätit tacos, gått promenader och framför allt mysigt och spenderat massor av tid med bebisarna. 

Lite spöklikt var det att se de tomma backarna, stilla liftarna och anläggningarna som var helt öde. Restaurangerna var igenbommade och det var helt tyst där det vanligtvis kryllar av folk med en öl i handen som diggar till musiken inne på påskens stora utomhus-after ski. Det kändes nästan som att komma in i en ödelagd värld som tidigare varit; "Här ser ni en gammal skidanläggning som förr i tiden myllrade av folk och liv.."

Men som sagt, mysigt var det i alla fall. Men nu är jag redo att slänga upp alla vinterkläder på vinden och plocka ner x antal converse. 

Den senaste veckan drygt har ju vädret varit fantastiskt och vi har hängt utomhus en hel del. Hennie har fått en riktig lekoverall och stövlar så att vi kan leka utomhus, stora tjejen! Vi har gungat för första gången, gått långa promenader och grillat (och lekt) med grannarna -så härligt. 

Förrätten var ett sådant där kungligt fruktfat och nedan skådas en grillad kyckling med blomkålspuré, rotfrukter och fetaostsås, för det åts ändå en del kött på den tiden. 

Till efterrätt åt vi en supergod citronpaj, tydligen en av karaktärernas favorit. Och för första gången på länge hade jag faktiskt varit på systemet och köpt en flaska rött kvällen till ära! n

Just nu känner jag mig riktigt mammaledig. Det har inte varit så mycket aktiviteter, vi har mest lekt och myst hemma, målat trappan, krupit runt och (Hennie har) vägrar äta från sked. Jag försöker lära henne att säga mamma och pappa, men det komma bara "DAAA DLAAA" på högsta volym tillbaka, vilket i och för sig är bättre än inget och väldigt gulligt.

Vi vaknar numera runt 6 istället för 7, vi myser lite i sängen alla tre och Hennie viskar och vrålar "dadadla" om vartannat, drar Erik i luggen och mig i bebishåret, rullar och vrider, nyper våra ögon och näsor och pillar på våra halsband. När vi sätter henne upp krälar hon över oss och försöker nå våra telefoner. Ganska mysigt uppvak ändå, speciellt för Erik som ändå måste upp. Ibland hinner vi inte upp innan hon somnar om och ibland tvingar hon upp mig direkt. Inga stenhårda rutiner med andra ord. Imorse hade hon snurrat över på mage och försökte ställa sig upp medan hon glodde på mig mellan spjälor a, så idag var det dags att sänka ner botten på spjälsängen!

Hon spenderar en stor del av tiden på golvet nu, tycker det är kul när hon kan styra vart hon ska och ännu roligare när hon sedan igår även kan dra sig framåt och lyckades dra upp benen under kroppen. Den här veckan har vi även ätit kvällsgröten på golvet, ur en klämmis. Enda gången på dagen hon låter mig mata henne, men alltså bara på golvet. Kanske för att hon är tillräckligt hungrig då, hon får ju inte i sig några extrema mängder när hon själv sitter där och plockar med leverpastej, pasta, bröd och apelsin..

Idag var vi i alla fall på besök i Alingsås hos Sandra, Ebbe och Siggis (och Hugo). Vi fick ett fantastiskt bemötande med tårta och gokaffe som femåriga Ebbe-Lou så fint fixade. Avslappnat häng, det var precis vad vi behövde. Erik är sen hem måndag till torsdag, så lite vuxensällskap satt fint. 

Och igår fick jag äntligen till att göra min lilla h-tatuering. Först fick jag sluta amma och sen skulle babysimmet ta slut. Men nu sitter den där och jag tycker den är alldeles lagom gullig squiggly stilren och fin. Och nu har jag rullat köttbullar och ställt in dem i ugnen, för jag orkade inte steka dem. Kanske kan det vara något för Hennie. Hon somnade förövrigt tidigt på tre röda efter att ha missat sista napen och varit vaken i nästan fyra timmar. Så kanske är the wakeup call imorgon redan klockan fem. Slut på det här osammanhängande men avslappnande käbblet.